En muslimsk konvertits bekännelser (del 4)

Nu började mitt nya liv

Jag hade förväntat mig att folk skulle reagera och det kan man minst sagt säga att de gjorde.

Med stapplande steg gick jag ut i samhället numera som en ”offentlig” muslim. Varje dag blev en evig kamp och det var mycket som jag skulle måsta komma att stå ut med.

Bara att åka buss var ett stort äventyr och jag visste aldrig om jag skulle komma helskinnad därifrån. Från den första foten som jag satte på bussen blev jag fullständigt ner stirrat. De flesta blickarna visade hat och förakt.

Och snarare som regel en undantag brukades okvädningsord som ”din idiot” ”din hora” stick hem till ditt land där du kommer i från och så vidare.

Det hände också ofta att någon passagerare tog sats med sin armbåge och dunkade in den i min rygg. Det gjorde ont utanpå men mest av allt gjorde det ont inuti.

Allt detta på grund av ett litet tygstycke som jag hade på mitt huvud. Jag var ju samma person som innan jag satte slöja. Och jag hade också samma tro och samma värderingar som innan jag satte slöja. Jag var ett hatat och ett föraktat objekt.

Det fanns många liknande historier som jag råkade ut för som ny muslim.

Människor som ställde sig rakt upp och ner och stirrade på denna ”konstiga varelse” som gick förbi. Jag brukade inte heller hinna särskilt långt innan det tisslades och tasslades bakom min rygg. Vilken idiot som jag var och hur ful som jag såg ut och så vidare.

Sedan var det det här med jobb. Överallt så var det stopp.

Det hjälpte inte att jag sedan tidigare hade väldigt bra meriter från tidigare arbeten som jag arbetat med inom sjukvården.

När jag skickade in mina cv till olika arbeten så stod mitt svenska namn på papperet. Och därför blev personen som skulle intervjua mig oftast väldigt överraskad när jag kom till anställningsintervjun med min slöja på.

En del av dessa personer som tog emot mig på anställningsintervjun var direkt fientliga eller så hade de en allmänt otrevlig attityd.

Men jag kom till en anställningsintervju en gång där de sa att ”du får jobbet om du tar av dig hycklet som du har på huvudet”. Det var lättare sagt en gjort.

Här hade jag en stark inre övertygelse som gjorde att jag inte kunde ta av mig slöjan. Och dessutom så var det inte heller tillåtet i islam att göra det.

Jag kunde inte kompromissa när det gällde denna fråga

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s