Vad är definationen av mobbning (del 1)

2010-02-10 @ 18:38:33

Jag har funderat mycket på det här med mobbning. Vad är det som gör att en del barn/vuxna blir mobbare och vad är det som gör att barn eller vuxna blir mobbade.

Då jag tyvärr själv har personlig erfarenhet utav detta så vet jag hur mycket det kan påverka en människa.Och vilka förödande konsekvenser som mobbning kan leda till för den enskilda individen som blir utsatt för detta. Jag kan personligen intyga att såren inte försvinner med åren.Det brukas sägas att när man blir tonåring så brukar man vända sina ”glasögon” inåt .Det vill säga att man blir väldigt uppmärksam på sig själv och man ser på sig själv genom dessa glasögon.Hur man tror att omvärlden uppfattar en och utifrån dessa glasögon så skapas personens självbild.Men vad säger dessa ”glasögon” till en person som blir utsatt för mobbning.Vad kan personen ”se” genom dessa glasögon när denne person speglar sig runt omkring i sin omgivning. Vilken självbild får personen som blir utsatt för mobbning.

Vad är definitionen av mobbning

Mobbning innebär att en eller flera personer utsätts för systematiska trakasserier inom en social grupp. Det kan involvera våld eller hot om våld och kan förekomma på exempelvis arbetsplatser, i skolan eller inom militärlivet. En person som mobbar en annan kallas mobbare. Mobbning kan involvera ett eller flera av det som juridiskt benämns misshandel, olaga hot, förolämpning, förtal, övergrepp i rättssak, stöld, skadegörelse, olaga frihetsberövning, ofredande och sexuellt ofredande.

Mobbning handlar i många fall om att skaffa sig makt och status.[källa behövs] Studier visar att mobbare vanligen har gott självförtroende och begränsad empati (Olweus, 1991). Mobbare trivs med den makt det innebär att kunna kontrollera och trakasserade en annan individ.[källa behövs] För att uppnå sitt mål behöver mobbarna den tysta massan till hjälp, det vill säga betraktare, som höjer mobbarens status genom att avstå från att ingripa.[källa behövs] För att stävja mobbning är det nödvändigt att ingripa mot dem som mobbar. Som ett led i förebyggande arbete är det också önskvärt att få följeslagarna eller betraktarna att reagera och agera, det vill säga sänka toleransen för mobbning.

Mobbning kan indelas i olika kategorier:

  • Fysisk mobbning (slag, sparkar, knuffar, dra i håret, tafsa, trycka upp mot vägg, förstöra kläder, väskor eller skolarbeten med mera)
  • Verbal mobbning (rykten, hån, hot, glåpord, öknamn, klotter, nedsättande kommentarer)
  • Psykisk mobbning (blickar, suckar, kommentarer, imitationer (t.ex imitera någons haltande, sätt att tala, etc), vända ryggen till, inte lyssna på förslag, flytta sig om någon sätter sig bredvid, resa sig upp och lämna sällskap när någon anländer, ignorera, utfrysning, ogrundad portning och svartlistning)
  • E-mobbning (rykten via exempelvis chattprogram eller communityn, förtal via Internet-sidor, hot via SMS, spridning av bilder och filmer på till exempel Internet utan godkännande med mera, trakasserier på forum, bloggar och wikier)
  • Övriga former (beställa varor, göra ansökningar, skriva insändare och kontaktannonser i den mobbades namn, sprida den mobbades kontaktuppgifter)

Mobbning finns inte som brottsrubricering i svensk lagstiftning, men de handlingar som kan ingå i begreppet är ofta brottsliga. Att knuffa någon är exempelvis misshandel. Att utge sig för att vara en annan person är urkundsförfalskning.

Mobbningsbegreppet

Enligt Hans-Edvard Roos går begreppet mobbning att härleda så långt som trehundra år tillbaka i tiden. Ordet ”mobb” betyder ”den föränderliga, opålitliga hopen” och att mobba betyder följaktligen att ”pöbla” eller ”bråka i gäng eller grupper”. Den engelska ”mobben” var en folkmassa som uppviglats av någon i politiska syften. Engelskans variant ”mobbing” har en mer specifik betydelse som involverar gängbildning, och den korrekta översättningen är istället ”bullying” (Björk, 1999). Samtidigt har dock ”bullying” en snävare åsyftning, mer jämförbar med ”översitteri” än ”mobbning”.

Några personer som varit eller är engagerade i arbetet mot mobbning: Peter Paul Heinemann, Dan Olweus, Anatol Pikas, E. Roland, R. Welin, Heinz Leymann, Anita Hogeborn-Kullander.

Mobbning i skolan [redigera]

Den mest erkände forskaren inom skolmobbning, professor Dan Olweus, dementerar teorin om att mobbare skulle vara svaga. Tvärtom menar Olweus att mobbare har bättre självförtroende än andra men samtidigt är aggressiva och i avsaknad av empati och oftast har haft en dålig uppväxt med mycket våld i hemmet. Det typiska mobboffret är däremot icke-aggressivt, ängsligt och har dåligt självförtroende, enligt Olweus. Forskning visar att skolbarn som mobbar blir kriminella betydligt oftare än andra senare i livet. De få studier som har gjorts på mobbade skolbarn i vuxen ålder visar att dessa är överrepresenterade när det gäller ångest och depression.

Mobbningsexperter tvistar om mobbning skall betraktas som ett övergrepp eller en konflikt. Anatol Pikas, som var den förste att publicera en bok om behandling av skolmobbning, skiljer mellan behandling av de övergrepp som (1) bevisligen äger eller ägt rum och (2) de som påstås ha inträffat. I det första fallet bör mobbarna behandlas i enlighet med lagen och/eller skolans värderingar. I det andra fallet bör hanteringen undvika skuldutredning och istället rikta in sig på en långsiktig lösning som godtas av båda parter på lika villkor och kan stödjas av den ansvarige vuxne. Han eller hon intar rollen av terapeutisk medlare som utan invändningar hör de inblandade parternas versioner och förstärker deras konstruktiva förslag. Först i individuella samtal, sedan i gruppmöten där den gemensamma lösningen förstärks och uppföljning fastställs. Se http://www.pikas.se/SCm/ och http://www.pikas.se/GBm/. Metoden har kritiserats bl.a. av professor Dan Olweus, som menar att mobbning inte är en konflikt utan ett övergrepp. Att mobboffret förmås göra eftergifter gentemot förövarna uppfattar Olweus som en ytterligare kränkning av den utsatte. Olweus metod mot mobbning bygger istället på gränssättning för eleverna genom beröm och sanktioner, kombinerat med ett varmt vuxenengagemang.

Mobbning bland vuxna [redigera]

Under senare år har mobbning bland vuxna, främst på arbetsplatser tilldragit sig mer uppmärksamhet. Mobbning bland vuxna involverar sällan våld eller hot om våld, däremot ofta exkludering från sociala sammanhang. Vuxna mobbare hävdar ofta att det inte är mobbning de ägnar sig åt och kan därför försvara sitt handlande i termer av att ”jag behöver inte prata med människor som irriterar mig” eller ”jag bestämmer vem jag vill bjuda på min fest” . Sexuell diskriminering och ibland även sexuella trakasserier, ofta riktat mot en person av underrepresenterat kön på en arbetsplats, är också en form av mobbning bland vuxna.

Mobbning som begrepp i svensk lagstiftning

Från den 1 april 2006 började en ny lag gälla – 2006 års diskriminerings lag (SFS 2006:67). Denna lag syftar både till att ge elever i det svenska skolväsendet ett skydd mot diskriminering men även ett skydd mot annan kränkande behandling. I lagens förarbete [1] skriver regeringen att begreppet annan kränkande behandling motsvarar det som i vanligt tal kallas för mobbning. I lagen ( 13 §) står det: ” Huvudmannen för verksamheten, rektorn eller någon med motsvarande ledningsfunktion eller personal får inte utsätta ett barn eller en elev för annan kränkande behandling”.

I lagen ställs krav på skolhuvudmännen att vidta ett aktivt förebyggande arbete mot mobbning, att upprätta likabehandlingsplaner samt att utreda och vidta åtgärder mot kränkande behandling.

Vidare kan en elev som blivit mobbad väcka talan mot skolhuvudmannen och kräva skadestånd. En särskild ombudsman (Barn- och elevombudet) inrättades vid Statens skolverk för att föra elevens talan.

När det gäller mobbning i arbetslivet har arbetsmiljöverket gett ut föreskrifter mot kränkande särbehandling. Dessa föreskrifter är emellertid vare sig straffbelagda eller vitessanktionerade. Verket tar sig heller inte an enskilda mobbningsfall. I praktiken innebär detta att arbetsgivaren kan delta i mobbning eller underlåta att agera utan konsekvenser.

Alla fackföreningar har någon form av arbete för att förhindra mobbning på arbetsplatserna och medverkar ofta för att lösa konflikter i grupper, antingen som representant för den mobbade eller i egenskap av ”katalysator”. Om du som mobbad behöver hjälp att lösa problemen kan du vända dig till din lokala fackförening, eller den centrala om du känner att du inte känner förtroende för din lokala avdelning.

Diskrimineringslagen i skolan, som även innefattar mobbning, gäller inte i arbetslivet. Om någon arbetstagare trakasseras av andra skäl än etnisk bakgrund, kön, trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder, så finns det ingen ombudsman som den drabbade kan vända sig till för att driva en skadeeståndsprocess. Detta innebär i praktiken att offret självt måste stå för rättegångskostnaderna vid en eventuell förlust. Därmed är det nästan omöjligt för den som mobbas i arbetslivet att få upprättelse om trakasserierna inte faller under diskriminering. Många drabbade blir istället sjukskrivna och förtidspensionerade.

En kommentar

  1. Postat av: Torun

    Man kan undra hur många som har blivit kriminella??

    Jag har upplevt mobbning av mig själv under 7 år av

    mitt liv i grundskolan, mobbning av en

    arbetskollega under några år inom sjukvården och av

    min egen son under perioder på hans första

    grundskola.

    Skuldbeläggningen projicerades på en själv som

    person av klasskamrater och parallellklasskamrater.

    Mobbningen utfördes av dem och det var mitt fel. ???

    Jag har än idag träffat några av dem då och då när

    man besöker sin födelseort och de förstår

    fortfarande inte vad som hände och en sa till

    exempel att det var skönt att jag gått vidare i

    mitt liv. De kan inte ens som vuxna se sina fel och

    brister i hur de socialt gjorde ner mig som person

    och människa.

    Hur mycket våld kan ha förekommit i dessa två

    klassers familjer? medtanke på Olweus resonemang.

    Det låter inte logiskt.

    Vidare finner man som vuxen person det märkligt att

    lärarna såg och hörde inte det som hände under sju

    års tid. Någon lärare sa till min mamma, varför sa

    hon inget? för något år sedan. Vad säger en tyst,

    blyg och ensam 9 – 15 åring? Hur tacklar man

    skolans vardag och möten med sina mobbare?

    Jag fick uppleva tillmälen som gris och du

    är tjock, att bli jagad och knuffad och hånskrattad

    åt när de såg min rädsla i mina ögon på vägen till

    skolmatsalen, att bli sist vald vid grupparbeten

    och gymnastik/badlektioner vid flera tillfällen i

    varje årskurs, få en åktur till ett sjukhus pga att

    jag blev knuffad i en buske med spetsiga smala

    stammar som stack upp från jorden som slutade i att

    jag fick sys med flera stygn (det var en av mina

    klasskamrater – hans föräldrar höll

    på att skilja sig), spott på min cykelsadel , ingen

    ville sitta bredvid mig i matsalen om inte läraren

    satt med m.m..

    Det begrundades och åtgärdades inte av de sk vuxna

    förebilderna på grundskolan. De är inte ensamma,

    jag har stött på speciellt en lärare i min sons fd

    grundskola som projicerade och la ansvaret på min

    son.

    Alla teoretiker och program mot mobbning borde säga

    att det inte är något tillfälligt…

    Lärarutbildningen idag ger inte lärarna denna

    kunskap under 3 ½ års tid eller mer.

    Sedan är grunden kanske redan lagd i det biologiska

    hemmet till dessa barn, ungdomar och vuxna

    människor.

    Hur fångar man upp dem?

    Många lever i förnekelse över vad deras barn gör

    eller har gjort det märks när man har pratat eller

    pratar med deras föräldrar. Det finns inget som

    helst fel med deras barns uppförande.

    Jag fick nyligen höra t.ex. att det är vanligt med

    våld och trakasserier på grundskolor och jag märkte

    ingen reaktion på föräldrarna som hörde samma

    information som jag. Jag frågade rektorn som

    förmedlade informationen via ett stapeldiagram om

    det var samma elev som utförde handlingarna. Det

    var det inte enligt honom.

    Vilken tolerans- och acceptansnivå lägger man sig

    på?

    Alla människor är inte lika, men det finns en spärr

    för hur man handlar mot en annan individ och

    människa. Det kriminella tänkandet släpps fritt ut

    i våra skolor idag utan nolltolerans. Det är vad

    jag tycker när elever få gå kvar trots att de

    mobbar och förstör andra personers mentala hälsa

    både psykiskt och fysiskt.

    Varför ska den mobbade vara den förlåtande parten?

    Hur blir det när mobbarna växer upp och kommer ut i

    arbetslivet? Vilken människosyn har de då?

    2010-02-14 @ 13:00:42
    Postat av:

    Hej Torun!
    Det är verkligen förfärligt hur du och din son har blivit behandlade det finns inte ord. Man får en känsla av nuförtiden att det verkar vara mer ”synd” om mobbaren än om den stackars mobbade.jag tror inte att mobbarens ”sår” blir speciellt stora då de växer upp dessa barn saknar empati redan som liten.

    Men den mobbade får som regel hela sitt liv förstört. Även om den yttre fasaden vittnar om något annat så finns det alltid ett sår inuti för den utsatta som aldrig helt kan läka ut.
    Att vara utsatt för daglit våld både fysiskt och psykiskt sätter stora spår för den enskilda induviden dessa vidriga och kränkande övergrepp som jag skulle vilja likna med tortyr.

    Och sedan ”dessa” vuxna människor som tex lärare eller föräldrar som blundar för dessa övergrepp och skulbelägger mobboffret istället DET FINNS VERKLIGEN INGA ORD FÖR DETTA HELLER!

    Hur är det ens möjligt att inte dina lärare eller andra vuxna inte skulle ha kunnat se vad som pågick och vad som hände dig under sju års tid av din skoltid? jag skulle vilja säga att det är en omöjlighet att inte kunna låta bli att se sådant övergrepp bara det faktum att du alltid blev vald sist vid gymnastiklektionerna eller som du beskriver att inget barn ville sitta tillsamnas med dig i matsalen borde väll ha varit en STOR varningssignal för lärarna!!!
    Och precis som du beskriver; Varför ska den mobbade vara den förlåtande parten?

    Men det är tur att du är den du är en alldeles underbar människa och jag är glad över att du är min vän och du förtjänar verkligen det bästa i ditt liv.
    Många kramar annokas
    2010-02-16 @ 16:52:49

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s