Nigellas burkini är en symbol för kvinnlig frigörelse

Ni vet vad de brukar säga: Vill du förändra världen, ring en tv-kock.

För lite mer än ett dygn sedan klev Nigella Lawson, tillsammans med Jamie Oliver och Gordon Ramsay sannolikt Storbritanniens mest kända matlagare, ut i dyningarna på Bondi Beach i sydöstra Australien. Hon var klädd för bad, men inte i bikini eller baddräkt.

Hon bar en burkini.

Bilderna på Nigella i den heltäckande, genomblöta tygdräkten kablades ut över hela världen under gårdagen. De låg på förstasidan till samtliga stora brittiska nyhetssiter, jag antar att samma sak skedde på andra håll också.

Reaktionerna lät inte direkt vänta på sig.

”Är det en säl? En fotokänslig semesterfirare? Nej, det är Nigella Lawson”, hånlog Daily Telegraphs modeskribent Olivia Bergin. ”Hushållets gudinna” såg ut som ”en korsning mellan en gigantisk pingvin och vinnaren i någon smaklös ‘våt burka’-tävling”, fnös Daily Mails Claudia Connell.

Joan Smith, deckarförfattare, debattör och Independentkolumninst, hade en intressantare tanke. Nigella Lawsons presstalesman förklarade för undrande journalister att tv-kocken tagit på sig burkinin för att skydda sig mot den australiensiska solen. Men så här års bränner det tydligen inte hårdare på Bondi Beach än i Londons östra delar. Joan Smith tillät sig alltså tvivla:

”Det finns länder där det är en defensiv handling att täcka sitt ansikte, något ofrivilligt för att undvika att bli misshandlad eller till och med dödad. Lustigt nog slog mig Lawsons Bondi Beach-täckning som defensiv på ett annat sätt, även om den förklaring som gavs å hennes vägnar var att hon ville undvika att bränna sig i solen (…) Jag kan inte låta bli att misstänka att Lawsons beslut att täcka sin kropp har något att göra med den oönskade uppmärksamheten från paparazzifotograferna.”

Skvallertidningarna är som bekant breddfyllda med bilder på celebra ”strandkroppar”. Det är symptomatiskt för vår kulturs kluvna förhållande till kändisar. Vi upphöjer dem till halvgudar i photoshoppade låtsasvärldar, men för att kunna identifiera oss med dem måste vi också med jämna mellanrum riva ner dem till vår egen nivå och påminna oss om att de är vanliga människor, precis som vi med fettvalkar och celluliter.

Men det är också symptomatiskt för något annat. En syn på kroppen, och då framför allt kvinnokroppen – en överväldigande majoritet strandpaparazzi plåtar som bekant kvinnliga kändisar – som allmän egendom. I det västerländska samhället är detta, kvinnans kropp som offentlig spelplan, fortfarande mer eller mindre en självklarhet.

Det spelar ingen roll att vi just levt igenom ett halvsekel av långsamt feministiskt uppvaknande. En kvinna som väljer att dölja sin kropp för andras blickar anses fortfarande suspekt. Att aktivt dra sig in i ett skal strider mot något fundamentalt i den västerländska självbilden.

Det är som om åratal av individualistiskt identitetsbygge hotas varenda gång en kvinna väljer att gömma sig under lager av tyg.

Det här är viktigt av två skäl. Dels förklarar det varför mediekommentatorerna är så kvicka att förlöjliga Nigellas val av baddräkt. Och dels förklarar det varför den större politiska diskussionen som är kopplad till detta – ja, jag talar om burkadebatten – aldrig kan föras på ett konstruktivt sätt.

Sedan nio dagar är det i Frankrike olagligt att bära burka och niqab på allmän plats. Lagen har röstats igenom med stöd av liberala parlamentsledamöter, argumentationslinjen är den bekanta: Heltäckande slöjor är en symbol för patriarkalt förtryck, muslimska kvinnor som bär dem gör det eftersom deras män tvingar dem.

Inte ens franska nationalförsamlingen, en hyfsat välutbildad och intelligent samling människor, kan alltså föreställa sig att det finns kvinnor som av egen vilja skulle skyla sina kroppar. I själva verket finns det förstås ungefär lika många skäl att bära burka och niqab – eller varför inte ett flödande tygsjok från Nakkna – som det finns människor som gör det. För vissa är plaggen ett fängelse, för andra en symbol för frigörelse.

Att förbjuda kläder i frihetens namn är ungefär lika logiskt som att med hänvisning till livets okränkbarhet mordhota en läkare som utför aborter. Det är sådant fundamentalister ägnar sig åt.

Låt den burkiniklädda hushållsgudinnan på Bondi Beach tjäna som en påminnelse.

(Bild från Daily Telegraph.)

Källa: Rodeo.net

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s