Att ge är också att få.

Vad vore livet utan vänner. Vi finns här för varandra i nöd och lust. Visserligen så var det nog jag som var en hjälp i nöden idag;). Men nästa gång så kommer jag att behöva en hjälpande hand som sträcks ut. Man räknar inte vänners tjänster och gentjänster utan man finns där för varandra och bara är en medmänniska. För att när man ger så får man så mycket mera tillbaka.

Ibland(eller väldigt ofta till och med) så kan jag verkligen sakna mitt ”gamla” jag. Mitt gamla jag där jag hade ork och energi att ge mycket till mina nära och kära. Nuförtiden så är min energi och ork ytterst begränsad. Det kan göra mig så ledsen ibland. För att jag vill så mycket mera än vad jag förmår.

2 kommentarer

  1. Salam Annokas,
    Jo tack jag mår bara bra… så bra som man kan må under dessa perioder av självsvält :/ !

    Jag hade tänkt hälsa på dig efter att jag kom hem från Norrland, men fastan gör att jag knappt orkar umgås med familjen… så jag tror att vi får ses efter fastemånaden är slut. Hoppas jag :)!

    • Jag förstår mammamarie:) det är ingen fara när du har tid och ork så träffas vi(ins).Jag läste på din blogg om att du har gått ner flera kilo, i vanliga fall så brukar jag beklaga mig över min övervikt;). Men i tider som dessa så är det bara en fördel att ha lite extra höll;). Du får ha en matorgie föra ramadan nästa gång;) och bygga upp lite reserver.

      många kramar annokas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s