Fantastisk ramadandikt av Johannes Anyuru

Månen är nästan borta nu, bara

en rakbladstunn skära i den redan ljusnande

sommarnatten, över husen    Stanna    Du rör vid min

hand, vindlätt    och tar ut mitt ­hjärta

försiktigt, tvättar det med yrande snö    Du är

av denna tidsålders blindhet och

konflikter    och av månens sken

och de andetag som lämnar

en generation

På väg till nattbönen på Hisingen

ser jag mina systrar och bröder skynda fram över

övergångsställena, i olika kläder, huvudbonader, tecken

på kärlek    glädje    sorg    våld    minne

hopp    annat    flyktingar    exilens barn    tradition

pånyttfödelse    konvertiter, som jag

själv    En havsgrön blixt från spårvagnsledningen

lyser upp asfalten    Jag tänker att du var hos vår ­Profet

när Boken kom, en natt    Du såg skenet

dansa över ökenhimlen    över grottans

väggar    skuggorna    och rörde vid

Boken    Vid Mohammad    Må Guds fred vara

med honom    och välsignelser    och bär ännu hans ljus

på dina händer    Rösterna ekar    Mohammad    Sluta

Sluta    Mohammad    Vi prövas

av vad våra händer skapar    Hur skulle det nånsin

kunna vara annorlunda    Någon som hette Mohammad

höll fast henne    Hon skrek    Sluta    Sluta

Hon heter Mohammad    De skar sönder

henne    Sluta    Mohammad    Sex år gammal

i ett land långt borta    Den som svarar

jag är inte Mohammad

är redan förlorad    Vi förlorar oss, själva

utsatta för allt tyngre strukturellt våld    och med känslan

att rösterna är del av att legitimera detta

förmår vi nästan inte

höra Det är också, i stort, en underklass

som redan har angripits också för sitt sätt att ta hand om

sina barn, klä sig, tänka, tro    Du kastar ut sand

i ljuset, en begravande

gest, säger

Världen är

damm som driver genom

Guds blick

en stund    Du är av dessa dagar

av törst och fördrivning    Sommaren fylls

av Srebrenicas svarta

fallande stjärnor som störtar, som mörka

lysraketer, upp ur

tiden    En röst minns    Det är samma språk

nu i Sverige, som där, då    Om nationens bevarande

Muslimerna föder för många barn    Muslimerna

Alltid muslimerna    Jag är rädd    Och vi vänds bort

från varandra    Döva    Jag själv tycker mig även

i vardagens gräl, på banken

eller i ett samtalen med grannen, om tvättstugans tider

plötsligt se trianglarna resa sig vid horisonten    De uppfällda

taggarna    Läger, för de som älskar

det jag älskar En expertröst säger

att tredje världskriget redan har börjat

bara att vi inte ser det    Eftersom vi förväntar oss

att historien ska upprepa sig

på ett visst sätt    Hon heter Mohammad    säger

min bror Mohammad satte en kalashnikov mot mitt

huvud    Kanske hette mannen hon skulle giftas bort till

också Mohammad    Eller Ahmad, Den Prisade

Varför exploderar inte stenarna

till flisor av detta    outhärdliga    Men det gör

de ju, rämnande    rämnande

av sorg och taqwa    I stället för våra moderna hjärtan

som aldrig sprängs    Frömjöl blåser

i silverkransen kring en gatlykta    Srebrenicas

döda får ännu namn, och då också, till slut

sina gravar    Jag tror alltmer att mitt skrivande

är ett försök att hinna före

tiden, förtvivlat    Försöka hinna lyssna, tala    Härbärgera

sönderslitandet mellan    Öra    Mun

Minne    Hopp    Ögonfransen

av ljus hänger i mörkret mellan

molnrevorna    Maktlöshet    Ansvar    En gång

ropade mitt hjärta    Allah    Allah    Inget hjärta kan hjälpa

vad det älskar Du kommer snart lämna mig

ännu en gång Stanna Du heter Ramadan

och bär all världens smärta

inuti dig    men är fylld

av fred    Fred över Syrien    Fred över Irak

Fred över Palestina    Fred över Köpenhamn

Fred över Stockholm    Fred över Paris

Fred över Srebrenica

Fred över Göteborg

Johannes Anyuru
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s