Kan man dölja en hypomani

”Att leva med bipolär sjukdom innebär en komplexitet genom att personligheten och sjukdomsbilden sammanflätas, detta kan upplevas som en kamp mellan vad som tillhör den egna personen och vad som är orsakat av sjukdomen. Det blir en strid att försöka förstå och vara i förbindelse med sig själv, detta kan upplevas som ett liv i kaos. Även under de perioder där sjukdomen inte är lika framträdande kan livet präglas av skuld känslor skam och dåligt samvete för handlingar som utförts under perioder av sjukdomen.(Browne & Russel,2005).

”Att pendla mellan hypomani/mani och depressiva tillstånd upplevs ibland som att pendla mellan att vara enormt stark och helt kraftlös. På grund av dessa växlingar kan upplevelsen av att lära känna sig själv och leva i samklang med sig själv vara svårt. Ovissheten om vilket mentalt skick han eller hon befinner sig i nästkommande dag leder till en ständig närvaro av rädsla för hur framtiden ska ta sig i uttryck (Rusner et al. 2009)”

Min kommentar:
Precis så här upplever jag det känslan av att inte veta vem man är.Texten sätter precis ord på det. Att inte veta vad som är ens naturliga jag.Och hur påfrestande det är att ständigt måste förhålla sig till detta.

”Bipolärsjukdom är en psykisk sjukdom som i många fall inte är synlig för omvärlden. I vår kultur är det tabubelagt och kan betraktas som något fult och konstigt att leva meden psykisk sjukdom. Många försöker dölja sin psykiska ohälsa och anstränger sig för att uppvisa ett normalt yttre trots att en storm pågår inombords.Påfrestningen av att försöka dölja sitt sjukdomstillstånd leder ofta till att personen upplever en splittrad livsvärld och mycket energi går åt till att ”hålla skenet uppe” för omvärlden.”(leva med bipolär sjukdom Tom Fahlen).

 Min kommentar:
Det här är väldigt intressant.Det är precis så som jag är . Försöker att visa på en normal fasad vilket tar enormt mycket inre energi. Det är inte alltid som andra förstår att jag är inne i ett skov. Speciellt inte i ett hypomaniskt skov(iallafall inte från början).Man framstår kanske bara som trevlig rolig mysig att sitta och prata med.Det är upplyftande att sitta med glada och posetiva människor. Vilket man känner sig som just då.En trevlig och rolig person(som man inte är i vanliga fall;)).Man känner sig bra och världen känns bra(och ännu längre in i hypomanin så känner man sig bäst).Visst låter det trevligt.Och man kan oftast ”hålla”ihop sig ett par timmar. Och visa en något så kallad normal funktion framför andra.För att man försöker dölja sin psykiska ohälsa och sitt mående.Man vill inte verka konstig på något sätt.Kanske ungefär som att man är lite full och vill inte visa andra det. Man vill inte att det skall framstå som att man har dålig karaktär göra bort sig själv(i synnerhet då man har en personlighet där man helst inte vill visa såna sidor av sig själv).Man försöker att skärpa till sig.Men så småningom längre in i hypomanin så hamnar man i att ”göra bort sig” kategorin ändå;). Men då bryr man sig inte längre(man har  förmodligen inte någon(eller i vart fall väldigt lite eller växlande insikt) sjukdomsinsikt och känner inte att man gör något som bryter mot normerna man har annat att tänka på.Och man känner sig bara som bäst ändå och mår superbra.
När alla har gått hem  så sitter man uppe hela natten eller sover två timmar vaknar helt pigg vill inte behöver inte sova(sånt märks förstås av nära familjemedlemmar och där blir det svårt med fasaden). Håller på med diverse projekt som till exempel shoppar på nätet, chattar med främlingar, skriver poesi kanske hundra stycken på en vecka. Städar och kastar och rensar i hemmet mitt i natten.Och på dagarna är man full med energi med massor av olika projekt.
”Det är vanligt att den maniske bagatelliserar allvaret i sina symtom eller döljer dem tillfälligt”. (Psykiatrisydväst))
Min kommentar:
Att dölja och bagatellisera kan man det? Ja till viss del kan man det(genom olika källor litteratur på nätet samt egna erfarenheter och iaktagelser).Men det krävs att man har en viss mån av sjukdomsinsikt för att kunna göra det.Man måste veta någonstans i sitt inre att man är inne i ett skov tex en mani(sjukdomsinsikten kan förvisso komma och gå).

Om personen tex är rädd för inläggning på psyket så kan en person samla sig så pass mycket hos läkaren så att denne inte förstår hur sjuk personen egentligen är. Anhöriga kan stå där helt förtvivlade när de ser att deras anhöriga inte får adekvat hjälp.”Det är vanligt att den maniske bagatelliserar allvaret i sina symtom eller döljer dem tillfälligt. Lyssna på vad anhöriga och andra berättar samt läs i journalen om eventuella tidigare manier”.(Psykiatrisydväst.se)Men en person som verkligt inte har sjukdomsinsikt har väldigt svårt att dölja det faktum att han är sjuk.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s