(Del2)Psykologi och den kvinnliga poeten

”Den psykiskt sjuka författaren och det kreativa skrivandet som terapi
Det finns som vi ska se nedan gott om forskning kring eventuella samband
mellan konstnärligt skapande och psykopatologi. Studiens syfte och frågeställning berör
inte primärt deltagarnas hälsa/ohälsa, men eftersom detta enligt vissa kan sägas ha en
koppling till varför man skriver tas det upp i korthet här. Skrivandets terapeutiska
effekter finns det också forskning om, vilken även den gås igenom i korthet av samma
anledning.Den psykiskt lidande författaren.
Ett flertal studier har funnit att det bland konstnärligt skapande personer, däribland författare, är vanligare med–eller ökad riskför att drabbas av–psykisk ohälsa eller sjukdom, så som bipolär sjukdom (Jamison,1993; Kyaga et al., 2013; Post, 2012; Ullén, 2012), schizofreni (Kyaga et al., 2013;Ullén, 2012), ångeststörningar (Kyaga et al., 2013), substansmissbruk och unipolära depressioner (Kyaga et al., 2013; Piirto, 1998; Post, 2012). Kohányi (2005) menar att barn som senare blir författare har upplevt en större mängd stress eller psykisk påfrestning än genomsnittet och att detta bidrar till senare psykisk ohälsa, medan Runco(1998) utifrån poeten Sylvia Plath, påstår att den negativa affekten inte föregår skrivandet utan är ett resultat av den.Här bör också nämnas en artikel av Kaufman &Sexton (2006), enligt vilken de kvinnliga poeterna är de som mår allra sämst av alla författare. Kaufman & Sexton (2006) menar att det finns evidens för att professionella poeter har sämre hälsa jämfört både med andra typer utav författare och mepopulationen i helhet. En potentiell förklaring som ges är att det är narrativet, vilket sällan finns med i poesin, som är anledningen–berättelsen skapar mening och helhet.En annan möjlig förklaring som ges är att poeter skulle vara mer deprimerade redan innan(och alltså skulle må sämre om de inte skrev). Vad det gäller kvinnliga poeter sägs det här att de i skrivandet kan vara utsatta för mer stereotypa förväntningar,vilket ökar risken för (psykisk) ohälsa. Här tas alltså mottagandet av ens skrivande upp som en faktor. Det hänvisas också till att kvinnor generellt sett är mer sårbara för depression än män och att kvinnor möjligtvis påverkas mer av yttre faktorer (recensioner och uppmärksamhet etc.) än män(Kaufman & Sexton, 2006).Hur sambanden mellan kreativitet/konstnärligt skapande och psykisk ohälsa egentligen ser ut är en tviste fråga.Många av sambanden är breda och kan tänkas bero på de relativt allmänna mekanismer (exempelvis liknande tankeprocesser)
som kan verka i både det konstnärliga skapandet och de psykiska sjukdomsprocesserna;det handlar inte om att ”kreativitet inom vissa smala avgränsade områden är kopplade till vissa, smala diagnoser” och ”det förefaller också troligt att mer än en förklaring finns med i bilden” (Ullén, 2012, s. 126). Det finns inom forskningen
alltså belägg för kopplingen mellan kreativitet och psykisk sjukdom, men sambanden är komplexa ochmed flera underliggande orsaker (Ullén, 2012, s. 130).”
”Därtill är det en mycket liten del av nämnda forskning och litteratur som utgår
från författarnas egna utsagor om vad skrivandet är och gör för dem, så som denna
intervjustudie syftar till.Skrivandets terapeutiska effekter.Det finns studier som på olika sätt visar att skrivandet har terapeutiska effekter, så som att bearbeta eller få utlopp för känslomässigt laddade erfarenheter, nya sätt att tänka kring saker, ökad självinsikt eller bättre självkännedom et cetera, och kan leda till förbättrad hälsa, såväl psykiskt som fysiskt (Feist, 1998 Graybeal, Sexton & Pennebaker, 2002;Lowe, 2006; Pennebaker,1977; Piirto, 1998; Silverman, 1977; Sloan & Marx, 2004; Wright & Chung, 2001)”
”psykopatologi och å andra sidan skrivandets terapeutiska effekter, se Sandgren (2014).

Psykoanalysen och författaren.För att förstå något av de mer omedvetna och dynamiska processerna hos människan och det mänskliga psyket, och hur dessa opererar och kommer till uttryck i det skönlitterära skrivandet.”

.
”Inom psykologiforskningen är intresset för kreativitet enormt stort,men frågan om varför man skriver–varför man ägnar sig åt kreativt eller skönlitterärt skrivande utifrån
den skrivande personens egen förståelse är relativt outforskad.I kontrast till detta finns en mängd forskning om kreativitet i allmänhet, jämte en mindre mängd om det kreativa uppfattning om varför man skriver.Därav denna studie.”
.

”Huvudfrågorna i intervjuguiden(poeter) behandlade följande: När man började skriva,varför man skriver poesi, vilken roll skrivandet har och har haft i ens liv, vilka ens drivkrafter är, om det någon gång är svårt att skriva, hur skrivprocessen ser ut,avgörande punkter för en i skrivandet/som skrivande person, samt receptionens betydelse (förlaget,debuten, läsarna, recensionerna).Intervjuerna pågick mellan 60-120 minuter………De intervjuade poeterna beskriver att skrivandet (”skrivandet” och ”att skriva”ska genomgående förstås som det att skriva poesi, när inget annat anges) är oerhört viktigt, eller till och med (livs)nödvändigt, och att det på olika sätt haft avgörandebetydelse för dem, i livet och för en som person. I och genom skrivandet kan ett eget rum eller utrymme, i psykologisk eller existentiell bemärkelse, upprättas, vilket är något man behöver som människa och för att kunna skriva. I skrivandet och det egna rummet kan det finnas en frihet som man vill ha och behöver och här är man av nödvändighet ensam. Frihet upplevs också finnas i själva poesiformen, till skillnad från den berättande prosan. I poesin finns även ett slags fysiskhet; hur texten och orden struktureras, med dess mellanrum och tomrum, kan skapa ett utrymme också i själva texten. Skrivandets avgörande betydelse och nödvändighet beskrivs vidare utifrån att man ”alltid” har skrivit och att skrivandet är ens ”allt”, ens hjärta. Man vet inte hur man skulle klara sig utan eller vad man skulle ha gjort annars, det vore en fasa att inte kunna eller få skriva och man kan eller vill inte föreställa sig hur livet skulle vara om man inte hade skrivit och skrev. Samtidigt är identiteten som författare eller poet långtifrån självklar och man tvivlar ibland på sin egen förmåga”.

”I skrivandet kan man utforska och undersöka det ovissa, sådant man (ännu) inte
vet; skrivandet kan vara ett upptäckande, eller kanske ett avtäckande. Något yttre möter
något inre, får fäste i en, och sätter igång ett skrivande där man rör sig i en riktning utan
att veta exakt vart man är på väg eller kommer att landa. Yttervärlden och andra människor kan på olika sätt användas i skrivandet, men man har också alltid med sitt
eget. I skrivprocessen finns en dialektik mellan inre och yttre som också gör något med en själv; utforskandet kan göra att man får syn på nya saker, eller börjar se saker på ett annat sätt, både hos sig själv och i annat. Att skriva är också att göra om, man skriver inte om sig själv eller annat/andra direkt och uttalat. Att man utforskar sådant man inte riktigt vet, och använder sig av sig själv och sitt inre i skrivandet,utan att man exakt vet vad eller hur, kan förstås som att man i skrivandet till viss del använder sig av omedvetet material, vilket också kommer till uttryck i att man överraskas och förvånas i skrivandet och även i den ”färdiga” texten upptäcker saker man inte kände till eller hade sett innan. Skrivprocessen, och det pågående utforskandet i den, är också förenat med glädje, lek och njutning.Skrivandet kan också vara ett sätt att bearbeta eller ge uttryck för något–en känsla, händelse eller erfarenhet. Möjligheten att bearbeta eller ge uttryck för kan vara viktig för en samtidigt är denna apsekt mindre framträdande i intervjuerna än skrivandet som ett utforskande. Skrivandet kan få en att må bra, och omvänt tror man att man skulle må dåligt om man inte skrev, men man skriver inte för att man mår dåligt.Det måste finnas andra drivkrafter till att skriva än psykiskt lidande och skulle man må väldigt dåligt kan man inte skriva alls”.
”betydelse är att denna någon(läsaren)ser något. Texten är också något som mottagaren
–recensenten eller läsaren önskvärt kan göra något med, eftersom dess meningar och
innebörder inte är fixerade eller explicita, och läsaren kan få en att upptäcka nya saker i
sin egen text.Omvärlden, den andre och de yttre omständigheterna har betydelse på fler sätt än att det måste finnas någon som ser och tar emot ens verk.”
Fortsättning följer……
Källa:GÖTEBORGS UNIVERSITET
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN
Att söka sitt om det poetiska skrivandets öppningar,
utmaningar och innebörder ur ett psykologiskt perspektiv
Rebecca Vinberg Examensuppsats 30 hp Psykologprogrammet
Vårterminen 2014 Handledare: Mats Eklöf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s