Tråkig frisör ett lik motorcykel befriande

Var och klippte mig idag på en Irakisk salong. Jag vet inte vad jag skall säga om det. Jag brukar klippa mig där men då med en annan frisör.Jag pratade väldigt mycket det vet jag.Jag menar jag bjuder på mig själv och försöker att vara trevlig. Men man lyckas inte i alla lägen. Den ena frisören sa till den andra på arabiska vad hon PRATAR väldigt jobbigt tydligen.  Det är inte okej att man pratar om andra framför dem prata med andra istället.

Många tycker att jag är lite uppvarvad.Är jag? Ärligt hur skall man veta dra gränser mellan sig själv och omvärlden. Jag kan ju inte veta.Eller är jag bara ovanligt glad person. Känner mig samtidigt irriterad på alla knäppa människor som stör mig. Bland annat en kvinna på netto som köpte tolv paket socker som hon lastade på matbandet (ja jag vet inte varför det stör mig, nästa gång så kanske jag shoppar socker på rea).

Höll nästan på att bli utslängd från apoteket(vilket typ aldrig brukar hända). När jag livligt stod och pratade med en väninna som jag inte sett på väldigt länge.Apotekspersonalen ifrågasatte vår närvaro inne på apoteket (är det förbjudet att prata eller). Jag hade kölapp för att hämta ut mediciner så hon kunde inte säga så mycket.

Fast egentligen just nu så ser jag framför mig en motorcykel och hjälmen. Hur jag åker bakom någon och sticker iväg i vinden.Det är väl härligt och befriande. Släppa på lite gränser. Känner nog att det är dax att prova lite nya vingar i livet. Funderar vart de skall styra mig….

Något annat. Det händer massor av saker där jag bor. Och allt känns normaliserat på något sätt. Alla skjutningar och våld  i Malmö har avtrubbat tror jag.

Iallafall skulle gå och handla på en affär som ligger precis vid mitt hus. Pratade med sonen det regnade så jag ställde mig under hus taket. När jag vänder blicken så ser jag polisen och ett lik som de bär in i en svart skåpbil. Jag blev förvånad och det kändes lite olustigt och oväntat. Det konstiga var att det inte var en ambulans utan en vanlig svart skåpbil som blev färden till sista vilan. När jag kom hem så pågick mitt liv som vanligt. Ett lik utanför mitt hus värre och konstigare saker har hänt i mitt liv.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s