Idag fyller min lilla knoppis hela fem år. Jag vet att man säger vart har tiden tagit vägen någonstans. Men det är verkligen så. Minns det som igår när jag fick äran att få vara med när han föddes.Jag grät av glädje och fylldes av överväldigande känslor. Min fantastiska älskade dotter som gav honom livet.Det stora fantastiska under som det är när ett litet barn föds.Även barnmorskorna tyckte att han var en söt liten kille.Att få vara mormor är en ynnest. Man får verkligen ha en mer avslappnad kvalitetstid med barnbarnet. Det är inte lika kravfyllt som det är för föräldrarna som måste uppfostra barnet.I det här fallet så har de lyckats bra;). Ingen sjövild liten kille som river hemmet( jag hade älskat honom ändå;)hur skulle jag annat kunna göra).Men det underlättar förstås om man kan ägna tiden till att i lugn och ro bygga lego pyssla titta på barnprogram tillsammans.Det är sånt som han tycker om att göra just nu.Jag ber till Gud…skydda honom håll alltid dina vakande vingar över honom. Låt honom alltid följa din väg. Skydda honom från allt ont i denna värld.
Jag älskar dig Noah<3.Grattis på 5 års dagen önskar mormor.
annokas 