(Del3)Psykologi och den kvinnliga poeten

”Ett eget rum.Skrivandet beskrivs som ett eget rum eller utrymme, en plats att vara på, en frizon, som man behöver, för sin egen del och för att kunna skriva. Det egna rummet är både förutsättning för skrivandet och något som skapas och upprätthålls i och genom skrivandet. I rummet kan man utforska, experimentera, leka och vila; att vara här kan göra en lugnare och kan ge en känsla av frihet. Tillgången till detta rum är absolut nödvändigt, inte endast för skrivandet utan också för en som person; det kan bli en plats att leva på, när utrymmet i livet är begränsat (undertema 1.1). I rummet och i skrivandet är man också ensam, ofrånkomligen och av nödvändighet. Ensamheten möjliggör ett utforskande, även av sådant man inte vill dela med andra. Genom att ingen släpps in i skrivprocessen behöver man inte oroa sig för vad andra tycker och vill ha. Att skriva kan också vara att möta den existentiella ensamheten (undertema1.2). Det egna rummet är alltså en frizon och att vara (ensam) i det kan vara en frihet. Behov av eller längtan efter frihet kan också uppfyllas i poesin, som beskrivs som friare än prosan på olika sätt. Förhållandet mellan friheten i poesin och rummet kan också förstås utifrån rummet i texten (undertema 1.3).Det måste också vara rent praktiskt möjlig tatt skriva: de yttre omständigheterna, så som familjesituation och ekonomi, spelar roll (undertema 1.4).”
”Rummet beskrivs som en plats där man kan vila från sådant som är svårt i livet
eller hos en själv, en frizon; att vara där kan vara som semester. Möjligheten att vara här
kan också göra att man slappnar av och lugnar ner sig på andra områden. Vidare är detta
egna utrymme absolut nödvändigt att ha, annars står man inte ut; det finns ett stort behov av att ibland få vara här. Hur viktigt rummet är blir också tydligt i att om man har det och får vara där behöver man inte så mycket annat, i form av prestigesymboler”och liknande”.
”Det skrivande barnet: Om alltings början och det livslånga skrivandet.Som vi såg i föregående tema är skrivandet ens liv, har blivit det, men har i någon bemärkelse också alltid varit det; skrivandet har haft en ”avgörande roll faktiskt ändasen jag var liten”. Informanterna har skrivit på olika sätt sedan de var barn, några skrev poesi och ”små prosadikter” redan i 8-9 årsåldern, andra skrev och var duktiga på att skriva i skolan, ”små berättelser” och dikter, för en blev dikterna viktiga i tonåren och så vidare, ett par andra skrev dagbok under uppväxten, i kombination med poesin, för ytterligare en var också läsningen oerhört viktig som barn. Några beskriver att de”satsade” på poesin eller började skriva ”mer på allvar” senare, i sena tonåren eller i tidiga 20 årsåldern, men gemensamt är att skrivandet funnits med en och varit viktigt sedan man var barn (eller tonåring).Generellt verkar anledningen till att man börjar skriva liksom till att man fortsätter (se föregående tema)–vara ett slags inre driv, det går inte att säga exakt
varför man började, men man vill och tycker om att skriva, man har ”alltid tyckt om att skriva” eller ”har alltid skrivit”. Den avgörande betydelsen och i någon bemärkelse självklarheten i att skriva har ”alltid” funnits med en.”
”Blicken, den kritiska instansen och den nödvändige andre….

Att läsarna inte är så många kan ge en frihet, men att det finns någon som läser är viktigt.Det är alltså nödvändigt att det finns någon som bryr sig om det man gör, men samtidigt kan andras förväntningar inte styra ens skrivande. Betydelsen av att en annan ser något: Om blicken och den nödvändige andre.Friheten och ensamheten i skrivandet är nödvändig, men det skapade verket måste finnas i världen.Någon måste se något. Skrivandet försiggår i det egna rummet,men behöver så småningom också bli något–det skapade verket, en bok, diktsamlingen…..”

”Det lyfts på olika sätt fram dels att någon måste läsa–man skriver inte för byrålådan och dels att den eller de läsare som får betydelse för en är de som ser något eller uppskattar något i det man skrivit.Vikten av att läsaren ser något i det man skrivit kan handla om både att läsaren igenkänner det man önskat förmedla, de känslor, intentioner eller intryck/uttryck som kan finnas implicit i texten, och att läsaren upptäcker något nytt,får syn på något texten som man inte själv var fullt medveten om att det fanns där.”

”Studiens syfte var att undersöka kvinnliga poeters erfarenheter och upplevelser av att skriva poesi, utifrån den övergripande frågeställningen om varför man skriver. I detta förväntades det också vara möjligt att säga något om vilka drivkrafter som kan ligga bakom skrivande.”

”Föreliggande studies resultat visar att skrivandet kan förstås som ett sätt att lev och vara i världen. Skrivandet är ens allt, ens sätt att förhålla sig till livet, existensen och det att vara människa. Att skriva poesi är att utforska–framförallt sig själv, sin inre värld och sitt omedvetna, men också det yttre och förhållandena däremellan. I skrivprocessen undersöker man det egna och befinner sig i en rörelse eller riktning mot det ovissa. Det finns starka inre drivkrafter att skriva och man upprätthåller den skrivande praktiken även då det tar emot och är jobbigt eller svårt. Skrivandet kan vara ett sätt att bearbeta eller ge uttryck för något, men detta framstår som sekundärt irelation till utforskandet. Skrivandet är i någon bemärkelse ett slitigt arbete,men det är även förknippat med lust och glädje. Ibland infinner sig ett flyt eller flöde, detta utgör dock inte merparten av skrivprocessen. Den andres blick och godkännande av det man gör (det färdiga verket) är absolut nödvändig, men kan samtidigt inte finnas med eller styra en i själva skrivakten.”

”poeten i skrivandet rör sig mellan tre olika tidsnivåer: nuet knyts samman med både dåtid och framtid. Kanske kan vi tänka oss att detta har en integrerande och därmed potentiellt terapeutisk verkan, liknande narrativets.Ett terapeutiskt tillägg.Det finns i det kreativa skapandet en rörelse mellan aktivitet och vila, mellan aktivt görande och passivt mottagande (Johansson, 2014).Som vi såg i resultatet finns det också en rörelse mellan å ena sidan ett härligt flyt,stunder av glädje eller överraskning och ord som bara kommer, och å andra sidan ett mer långsamt och stundom ganska jobbigt och tungt arbete, liksom stunder av tvivel eller uppgivenhet. Med detta sagt behöver inte kopplingen mellan det konstnärliga skapandet och det bipolära–det vill säga,draget till sin spets,till pendlingen mellan den upprymda manin och det nedtyngt depressiva–vara det minsta svårbegriplig.Tvärtom kan en sådan rörelse mellan aktivitet och rörelse å ena sidan, och vila,passivitet eller mottagande å andra sidan,så att säga utmärka den kreativa processen.Detta är dock att beakta som något avgjort annat än att konstnären per se är drabbad eller kommer att drabbas av manodepressivitet.”

Min kommentar:En väldigt intressant text. Det finns mycket mera att skriva om från uppsatsen.Men jag slutar här. Det blev väldigt långt. Men hela uppsatsen var verkligen intressant för mig. I synnerhet som att det framgick att psykisk ohälsa spelade in i vissa fall som tex bipolär sjukdom. Det var förvånande att just inom poesin så kunde det vara till fördel i vissa skrivprocesser(texten ovan och tidigare texter).
Jag återkommer till detta ämne snart.
Källa:GÖTEBORGS UNIVERSITET
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN
Att söka sitt om det poetiska skrivandets öppningar,
utmaningar och innebörder ur ett psykologiskt perspektiv
Rebecca Vinberg Examensuppsats 30 hp Psykologprogrammet
Vårterminen 2014 Handledare: Mats Eklöf
Annonser

(Del2)Psykologi och den kvinnliga poeten

”Den psykiskt sjuka författaren och det kreativa skrivandet som terapi
Det finns som vi ska se nedan gott om forskning kring eventuella samband
mellan konstnärligt skapande och psykopatologi. Studiens syfte och frågeställning berör
inte primärt deltagarnas hälsa/ohälsa, men eftersom detta enligt vissa kan sägas ha en
koppling till varför man skriver tas det upp i korthet här. Skrivandets terapeutiska
effekter finns det också forskning om, vilken även den gås igenom i korthet av samma
anledning.Den psykiskt lidande författaren.
Ett flertal studier har funnit att det bland konstnärligt skapande personer, däribland författare, är vanligare med–eller ökad riskför att drabbas av–psykisk ohälsa eller sjukdom, så som bipolär sjukdom (Jamison,1993; Kyaga et al., 2013; Post, 2012; Ullén, 2012), schizofreni (Kyaga et al., 2013;Ullén, 2012), ångeststörningar (Kyaga et al., 2013), substansmissbruk och unipolära depressioner (Kyaga et al., 2013; Piirto, 1998; Post, 2012). Kohányi (2005) menar att barn som senare blir författare har upplevt en större mängd stress eller psykisk påfrestning än genomsnittet och att detta bidrar till senare psykisk ohälsa, medan Runco(1998) utifrån poeten Sylvia Plath, påstår att den negativa affekten inte föregår skrivandet utan är ett resultat av den.Här bör också nämnas en artikel av Kaufman &Sexton (2006), enligt vilken de kvinnliga poeterna är de som mår allra sämst av alla författare. Kaufman & Sexton (2006) menar att det finns evidens för att professionella poeter har sämre hälsa jämfört både med andra typer utav författare och mepopulationen i helhet. En potentiell förklaring som ges är att det är narrativet, vilket sällan finns med i poesin, som är anledningen–berättelsen skapar mening och helhet.En annan möjlig förklaring som ges är att poeter skulle vara mer deprimerade redan innan(och alltså skulle må sämre om de inte skrev). Vad det gäller kvinnliga poeter sägs det här att de i skrivandet kan vara utsatta för mer stereotypa förväntningar,vilket ökar risken för (psykisk) ohälsa. Här tas alltså mottagandet av ens skrivande upp som en faktor. Det hänvisas också till att kvinnor generellt sett är mer sårbara för depression än män och att kvinnor möjligtvis påverkas mer av yttre faktorer (recensioner och uppmärksamhet etc.) än män(Kaufman & Sexton, 2006).Hur sambanden mellan kreativitet/konstnärligt skapande och psykisk ohälsa egentligen ser ut är en tviste fråga.Många av sambanden är breda och kan tänkas bero på de relativt allmänna mekanismer (exempelvis liknande tankeprocesser)
som kan verka i både det konstnärliga skapandet och de psykiska sjukdomsprocesserna;det handlar inte om att ”kreativitet inom vissa smala avgränsade områden är kopplade till vissa, smala diagnoser” och ”det förefaller också troligt att mer än en förklaring finns med i bilden” (Ullén, 2012, s. 126). Det finns inom forskningen
alltså belägg för kopplingen mellan kreativitet och psykisk sjukdom, men sambanden är komplexa ochmed flera underliggande orsaker (Ullén, 2012, s. 130).”
”Därtill är det en mycket liten del av nämnda forskning och litteratur som utgår
från författarnas egna utsagor om vad skrivandet är och gör för dem, så som denna
intervjustudie syftar till.Skrivandets terapeutiska effekter.Det finns studier som på olika sätt visar att skrivandet har terapeutiska effekter, så som att bearbeta eller få utlopp för känslomässigt laddade erfarenheter, nya sätt att tänka kring saker, ökad självinsikt eller bättre självkännedom et cetera, och kan leda till förbättrad hälsa, såväl psykiskt som fysiskt (Feist, 1998 Graybeal, Sexton & Pennebaker, 2002;Lowe, 2006; Pennebaker,1977; Piirto, 1998; Silverman, 1977; Sloan & Marx, 2004; Wright & Chung, 2001)”
”psykopatologi och å andra sidan skrivandets terapeutiska effekter, se Sandgren (2014).

Psykoanalysen och författaren.För att förstå något av de mer omedvetna och dynamiska processerna hos människan och det mänskliga psyket, och hur dessa opererar och kommer till uttryck i det skönlitterära skrivandet.”

.
”Inom psykologiforskningen är intresset för kreativitet enormt stort,men frågan om varför man skriver–varför man ägnar sig åt kreativt eller skönlitterärt skrivande utifrån
den skrivande personens egen förståelse är relativt outforskad.I kontrast till detta finns en mängd forskning om kreativitet i allmänhet, jämte en mindre mängd om det kreativa uppfattning om varför man skriver.Därav denna studie.”
.

”Huvudfrågorna i intervjuguiden(poeter) behandlade följande: När man började skriva,varför man skriver poesi, vilken roll skrivandet har och har haft i ens liv, vilka ens drivkrafter är, om det någon gång är svårt att skriva, hur skrivprocessen ser ut,avgörande punkter för en i skrivandet/som skrivande person, samt receptionens betydelse (förlaget,debuten, läsarna, recensionerna).Intervjuerna pågick mellan 60-120 minuter………De intervjuade poeterna beskriver att skrivandet (”skrivandet” och ”att skriva”ska genomgående förstås som det att skriva poesi, när inget annat anges) är oerhört viktigt, eller till och med (livs)nödvändigt, och att det på olika sätt haft avgörandebetydelse för dem, i livet och för en som person. I och genom skrivandet kan ett eget rum eller utrymme, i psykologisk eller existentiell bemärkelse, upprättas, vilket är något man behöver som människa och för att kunna skriva. I skrivandet och det egna rummet kan det finnas en frihet som man vill ha och behöver och här är man av nödvändighet ensam. Frihet upplevs också finnas i själva poesiformen, till skillnad från den berättande prosan. I poesin finns även ett slags fysiskhet; hur texten och orden struktureras, med dess mellanrum och tomrum, kan skapa ett utrymme också i själva texten. Skrivandets avgörande betydelse och nödvändighet beskrivs vidare utifrån att man ”alltid” har skrivit och att skrivandet är ens ”allt”, ens hjärta. Man vet inte hur man skulle klara sig utan eller vad man skulle ha gjort annars, det vore en fasa att inte kunna eller få skriva och man kan eller vill inte föreställa sig hur livet skulle vara om man inte hade skrivit och skrev. Samtidigt är identiteten som författare eller poet långtifrån självklar och man tvivlar ibland på sin egen förmåga”.

”I skrivandet kan man utforska och undersöka det ovissa, sådant man (ännu) inte
vet; skrivandet kan vara ett upptäckande, eller kanske ett avtäckande. Något yttre möter
något inre, får fäste i en, och sätter igång ett skrivande där man rör sig i en riktning utan
att veta exakt vart man är på väg eller kommer att landa. Yttervärlden och andra människor kan på olika sätt användas i skrivandet, men man har också alltid med sitt
eget. I skrivprocessen finns en dialektik mellan inre och yttre som också gör något med en själv; utforskandet kan göra att man får syn på nya saker, eller börjar se saker på ett annat sätt, både hos sig själv och i annat. Att skriva är också att göra om, man skriver inte om sig själv eller annat/andra direkt och uttalat. Att man utforskar sådant man inte riktigt vet, och använder sig av sig själv och sitt inre i skrivandet,utan att man exakt vet vad eller hur, kan förstås som att man i skrivandet till viss del använder sig av omedvetet material, vilket också kommer till uttryck i att man överraskas och förvånas i skrivandet och även i den ”färdiga” texten upptäcker saker man inte kände till eller hade sett innan. Skrivprocessen, och det pågående utforskandet i den, är också förenat med glädje, lek och njutning.Skrivandet kan också vara ett sätt att bearbeta eller ge uttryck för något–en känsla, händelse eller erfarenhet. Möjligheten att bearbeta eller ge uttryck för kan vara viktig för en samtidigt är denna apsekt mindre framträdande i intervjuerna än skrivandet som ett utforskande. Skrivandet kan få en att må bra, och omvänt tror man att man skulle må dåligt om man inte skrev, men man skriver inte för att man mår dåligt.Det måste finnas andra drivkrafter till att skriva än psykiskt lidande och skulle man må väldigt dåligt kan man inte skriva alls”.
”betydelse är att denna någon(läsaren)ser något. Texten är också något som mottagaren
–recensenten eller läsaren önskvärt kan göra något med, eftersom dess meningar och
innebörder inte är fixerade eller explicita, och läsaren kan få en att upptäcka nya saker i
sin egen text.Omvärlden, den andre och de yttre omständigheterna har betydelse på fler sätt än att det måste finnas någon som ser och tar emot ens verk.”
Fortsättning följer……
Källa:GÖTEBORGS UNIVERSITET
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN
Att söka sitt om det poetiska skrivandets öppningar,
utmaningar och innebörder ur ett psykologiskt perspektiv
Rebecca Vinberg Examensuppsats 30 hp Psykologprogrammet
Vårterminen 2014 Handledare: Mats Eklöf

(Del1)Psykologi och den kvinnliga poeten

”Upplevelser och erfarenheter av att skriva poesi, utifrån frågan om varför man skriver.Sex poeter intervjuades. Intervjuerna analyserades tematiskt,vilket gav följande teman: Att skriva kan vara att upprätta och vistas i ett eget rum, en plats där man kan leva, skriva och vara fri, som man vill ha och behöver. Det finns starka drivkrafter att skriva och skrivandet är en del av en själv och ens liv. I skrivandet utforskar man det ovissa, man rör sig i riktning mot något som man (ännu) inte vet vad det är. I detta finns en pågående rörelse mellan ens inre och yttervärlden, som gör något med en som person.Skrivandet är förenat med glädje och njutning, men det är också ett krävande arbete som kan vara plågsamt och utmanande. Skrivandet är något man satsar på och bestämmer sig för att göra, oavsett om man har inspiration eller inte. Det är viktigt att det finns någon annan som godkänner och läser det färdiga verket, men det behöver inte vara många.”

”Människan är på olika sätten skapande människa. ”Hela livet är en saga omskapande” (Burton, 2002, s. 7). I detta ryms det konstnärliga skapandet, som tillsammans med det konstnärliga verket utgör en stark dragningskraft–vi förförs,berörs,förfäras, älskar och avskyr såväl verket som dess upphovsperson.”

Min kommentar: Tycker att uppsatsen är jättebra men alldeles för lång för min blogg. Så jag har valt ut några delar av uppsatsen som jag tycker är speciellt intressanta. Eftersom att jag  själv håller på och skriver poesi(helt amatörmässigt)så har jag alltid undrat över drivkrafterna bakom poesi skrivandet.Hittade denna sida på nätet och kände för att dela med mig av den till er.Jag tycker att avhandlingen ger en bra inblick i ämnet samt är lite spännande för mig själv som älskar psykologi.Nu blir blogginlägget långt ändå eftersom att uppsatsen är lång. Så jag delar upp den på två blogginlägg eventuellt på tre. Tänker också komentera mina egna reflektioner kring ämnet i ett annat blogginlägg.Texten är tyvärr lite konstig och texterna år för nära varandra(gillar att ha lite mera avstånd mellan raderna då det blir lättare att läsa texten) jag har försökt att rätta till det.Men när man kopierar vissa format så kan det lätt bli så. Hoppas ni kan läsa ändå. Skall se om jag kan rätta till det.

”Men varför skriver man? Mycket psykologisk forskning och litteratur om konstnärligt skapande och kreativitet fokuserar på konstnärens personlighet, tänkande och kognitionsstil eller mentala hälsa, eller på egenskaper hos kreativa produkter eller miljöer. I andra fall, med många psykoanalytiska exempel, försöker man förstå konstnären utifrån det skapade verket. Men hur den konstnärligt skapande personen själv förstår och upplever sitt skapande är mindre undersökt eller utforskat inom psykologin”

”Skrivande kan sägas röra sig inom tre huvudområden: de starka drivkrafterna eller denstarka inre motivation som finns bakom skrivandet, skrivandets terapeutiska funktioner och de eventuella sambanden mellan kreativt skrivande och psykopatologi eller psykisk ohälsa.”

”I psykologin finns en enhetlig definition.I vid bemärkelse kan kreativitet ses som ett förhållningssätt till livet och världen (Csikszentmihalyi, 1996). ”Kreativiteten är den spricka i muren genom vilken vi ser världen”(Josephson, 1990, s. 240).”

”kreativitet kan ses som något övergripande,som inbegriper mer och annat än det konstnärliga skapandet,det konstnärliga skapandet kan vara ett utslag för kreativiten, men inte nödvändigtvis och alltid”
”poesi vi behöver därmed ha begrepp för att skilja poesin från romanen eller novellen, det vill
säga från det berättande skrivande. Förenklat kan vi kalla romanen, novellen och andra
typer utav berättande skrivande för prosa. Prosa kan avse både skön och facklitterära texter (NE, 2014)romanskrivande, berättande prosa etc. varvas i texten och ska alla förstås som just
beskrivna skönlitterära prosa, skild från poesin.”
”Med begreppet poesi avses här en skönlitterär men icke berättande text.Begreppet poesi är ett allmännare begrepp än lyrik (NE, 2014). Dikten kan anses ha tre grundformer: epik, dramatik och lyrik. Poesin kan ses som en mer generell term för dessa tre, och stå för ”diktandet” i bred bemärkelse (Hallberg, 2014). I svenskan är begreppet poesi mer eller mindre synonymt med begreppet lyrik medan de franska och engelska begreppen kan avse epik och dramatik(NE, 2014). Någon exakt och entydig definition av poesi finns inte, men i föreliggande arbete används begreppet poesi så som exkluderande epiken (som är mer berättande än yriken) (Björck, 2014) och dramatiken, och avser alltså en skönlitterär icke berättande text, skild från romanen, novellen,epiken och dramatiken.Här framstår alltså distinktionen mellan de båda begreppen.Kreativt skrivande respektive skönlitterärt skrivande användbara, eftersom även ett facklitterärt skrivande kan vara kreativt, medan fokus för detta arbete är på det kreativa skönlitterära skrivandet.”
”Csikszentmihalyi (2003) har tillsammans med kollegor under årtionden
forskat kring när och hur människor upplever det som Csikszentmihalyi kallar ”flow”,
det vill säga det sinnestillstånd där man är så uppslukad av det man gör att (allt) annat
tycks oviktigt, vilket är en njutbar och glädjefylld upplevelse som man vill fortsätta med
eller återuppleva, oavsett priset för den (s. 20). Flowupplevelsen präglas av
koncentration och en känsla av tidlöshet och kan uppstå när vi engagerar oss i en uppgift som är (tillräckligt)utmanande och meningsfull(Klein, 2012). Upplevelsen av flow är inte något som bara kommer till en,utan förutsätter eller föregås av disciplin och koncentration.Vi kan inte samtidigt som vi i flowupplevelsen är fullt koncentreradepå det vi gör,medvetet fokusera på eller oroa oss över oss själva. Detta icke självupptagna kan också möjliggöra att vi överskrider oss själva eller det vi trodde var möjligt att klara av. Flowupplevelsen, och den aktivitet eller handling som för en viss person ibland leder till en sådan upplevelse, är ett självändamål i sig. Det vi gör, gör vi för sakens skull, inte för att uppnå något annat.Applicerat på skrivandet betyder det att man skriver för att man vill skriva,det är skrivandet i sig som är det viktiga och av värde, till skillnad från att exempelvis göra något för att fördriva tid utan att sysslan har ett värde för en i sig (Csikszentmihalyi, 2003). Flow är inte detsamma som kreativitet eller vice versa. Flow kan sägas hörasamman med den mänskliga drivkraften att ta sig an utmanande uppgifter och behärska dem med sin egen förmåga, på så sätt att vi vill uppleva den glädje som detta kan ge (Klein, 2012).

”Det inre drivet och skrivandet som ett sätt att leva och vara i världen.Att skriva kan vara ett sätt att förhålla sig till livet och existensen, något som på olika sätt funnits med en redan som barn och som blir en viktig eller till och med nödvändig del av livet,en själv som person och ens varande i världen. Det verkar utifrån forskningen finnas en stark inre drivkraft att skriva, betydligt mer avgörande än yttre motivation eller belöning. I en studie av Day (2002) undersöktes fyra författares egna livsberättelser, vilka tolkades i termer av ett narrativt konstruerande av identitets livserfarenheter formar och banar väg för identiteten som författare och en drivkraft till att skriva blir att på så sätt upprätthålla denna identitet. Day (2002) menar att de undersökta författarna löste identitetskonflikter under barn och ungdomsåren……annorlunda, men var samtidigt intelligenta och kompetenta och lyckades omvandla annorlundaheten till en fördel och införliva svåra upplevelser som en del av en positiv identitet. Skrivandet kunde delvis fungera som ett sätt att trösta sig själv idetta (Day, 2002). I en annan studie (Piirto, 1998) lyfts också utanförskapet fram.Generellt är känslan av att inte passa in återkommande, men det lyfts fram att huruvida det verkligen förhåller sig så jämfört med befolkningen i stort inte ärkänt (Piirto, 1998).”

”Utanförskapet kan leda till en position av att vara observatör som gynnar skrivandet,
genom att omvärlden och det som sker runt omkring blir en källa till inspiration (Day,
2002). Alltså, att skrivandet är en del av ens identitet, och därmed blir ett uttryck för ens identitet, är drivkraften till att skriva och är det som gör att man håller fast vid
författandet, trots att det är ett osäkert och dåligt betalt yrke, menar Day (2002).
Skrivandet som ett sätt att handskas med livet och som en del av den man är drivet av
en slags inre motivation eller drivkraft.I nämnda studie av Piirto (1998) undersöktes livsteman hos 80 samtida kvinnliga författare, vilka definierades som framgångsrika. Flertalet av författarna hade ett starkt verbalt intresse och läste mycket från tidig ålder, som ett sätt att både fly från och lära sig om världen. Att tidigt få beröm och uppmuntran för sitt skrivande blev en sporre att fortsätta, men det inifrån kommande drivet att skriva beskrivs som starkare än den yttre.”

”Syftet med undersökningen var att i en kvalitativ intervjustudie undersöka kvinnliga poeters erfarenheter och upplevelser av skönlitterärt skrivande,utifrån den övergripande frågan om hur man själv förstår varför man skriver.Vad är det man gör iskrivandet,vad driver en att skriva och vad gör skrivandet för en och med en?”

”vistas i ett eget rum, en plats där man kan leva, skriva och vara fri, som man vill ha och behöver. Det finns starka drivkrafter att skriva och skrivandet är en del av en själv och ens liv. I skrivandet utforskar man det ovissa, man rör sig i riktning mot något som man (ännu) inte vet vad det är. I detta finns en pågående rörelse mellan ens inre och yttervärlden, som gör något med en som person.Skrivandet är förenat med glädje och njutning, men det är också ett krävande arbete som kan vara plågsamt och utmanande. Skrivandet är något man satsar på och bestämmer sig för att göra, oavsett om man har inspiration eller inte. Det är viktigt att det finns någon annan som godkänner och läser det färdiga verket, men det behöver inte vara många.”
Fortsättning följer……..
Källa:GÖTEBORGS UNIVERSITET
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN
Att söka sitt om det poetiska skrivandets öppningar,
utmaningar och innebörder ur ett psykologiskt perspektiv
Rebecca Vinberg Examensuppsats 30 hp Psykologprogrammet
Vårterminen 2014 Handledare: Mats Eklöf

Romer som tigger manipulerar givare med sitt kroppsspråk

Romer som tigger har ju egentligen bara tillgång till kroppsspråket.Med det iscensätter han eller hon en situation som är avsedd att få oss att ge pengar.

Manipulera oss. I ett demokratiskt samhälle är vi vana vi protester, demonstrationer och olika typer av opinionsbildning som innehåller en kunskapsöverföring. Eller att man tigger med en ”bössa” med ett klart angivit ändamål. Eller att man hör orden ” det fattas ett par spänn”, som vi förstår utan förklaringar.

Men mannen eller kvinnan som kryper passivt ihop bakom en mugg är något helt nytt.

Jag vill ta upp några delar av det här språket:

Fysisk underdånig kroppsställning

Romer som tigger vädjar med hjälplöshet– hopkrupen, invirad i filtar om det är kallt.Vädjar med en signal om brist på egen kraft. En ung fullt frisk person som framställer sig som hjälplös? Det är något som inte stämmer!

”Frusna fingrar” tigger bättre!”vad du är kall om händerna, människa, jag skall ordna att par vantar”. Så gjorde vi i början.
”Ge min inte vantar”, väste tiggaren. Vi hade inte förstått kroppsspråket; Kalla händer och frusna fingrar ger romer som tigger mer pengar i muggen!Det var ett helt medvetet val att frysa om händerna.

”Lock-pengar i muggen”
Lite småpengar får ligga kvar i muggen med budskapet ”se så lite jag fått”, sedlarna åker med en gång under kläderna. Det går inte att tigga med muggen fullproppad med sedlar.
Dagskassan ligger nog aldrig i muggen, som en del tror, utan är helt riktig placerad på ett säkrare ställe.

”Se lidande och hungrig ut”
Hur många har inte missförstått den signalen? ”Jag går och köper mat till dig, stackare, mat behövs alltid!”. Men det är inte säkert. En del har fått se maten åka ned i papperskorgen, till utrop ”pengar – inte mat!”. Eller någon som kastat äpplena efter givaren. Man har missförstått kroppsspråket och signalen”.

”Tyck synd om mig blicken”
Den har alla sett. Den biter hårt och vädjar till vår djupa vilja att ta hand om barn och nödlidande. Vi har själva haft perioder av fattigdom och vi har föräldrar som kämpat för brödfödan. Det är också sant, romer som tigger hör till de mest utsatta! ”Jag får så dåligt samvete, jag känner att jag måste hjälpa”, det vet romerna om, det kan också bli ett osunt spel på givarens bästa känslor. Pengarna i muggen är ingen effektiv hjälp.

”Tiggarkläderna”
”men varför tar du inte dina fina och varma vinterskorskor på dig?, som du fått,  utan går i slitna sommarskor i höstkylan”, sa en god vän som levt tillsammans med romer som tiggare ett par år! Kängorna fick stanna hemma den gången. Kläderna hörde till tiggarrollen!

”Ingen paraply om det småregnar”
Man fryser själv när man ser någon i en blöt jacka eller insvept en filt i duggregn. Vi har köpt paraplyer och regnställ, men har aldrig sett dem använda dem. Tiggarrollen igen, tror vi.

Gravida kvinnor huttrande i lite småregn tigger säkert bäst av alla. Det borde inte få vara tillåtet. I vår kommun har vi inte sett barn i tiggarsituationen och jag antar att myndigheter i så fall har rätt att ingripa.

Inte för många saker omkring sig
Man kan inte tigga om har fått många saker som mar har omkring sig, jag har inte sett det själv, andra har sagt att man förvarar saker i papperskorgar eller en bit undan medan man tigger.

Kroppsspråket och uthålligheten
Framför allt i uthålligheten – att sitta dag efter dag i alla väder –  ligger ett kraftfullt budskap till oss att det finns en kris som man bara lyckas uttrycka genom kroppsspråket.

Romer som tigger gör ett europeiskt problem synligt med kroppsspråket

”Hur kan man sitta så en hel dag i alla väder, blir dom inte sjuka?”. Visst blir man det! Medellivslängden för romer är 15-20 år mindre än för andra folkgrupper enligt dokumentationen från konferensen om Utsatta EU medborgare, Linköping 2015-02-04.

Deras närvaro på våra gator säger att något är fel i det europeiska samhället! Annars skulle de inte komma hit!

Romer är diskriminerade i sina hemländer.

Så även om vi blir manipulerade att ge pengar [och bara några få % av dessa pengar kommer till barn och familjerna, det finns många mellanhänder] så synliggör romer som tigger ett europeiskt problem som vi inte kan komma undan.

Vi känner till det från TV, men nu har vi fått det synligt på våra gator. Eller som en färsk masteruppsats har rubricerat det ” Det känns som om världen har kommit till oss”. Och om vi inte kan hitta några lösningar på detta har det kommit för att stanna!

Källa: HeartandMind.se

Min kommentar:Vet ej sanningshalten och källan bakom denna text. Men jag tycker att artikeln lyfter fram viktiga reflektioner.Denna artikel riktar in sig specifikt på romer men jag är säker på att den är universal för alla tiggare (oavsett etnisk bakgrund) som tigger.

Malmö en galen stad vildsvin you name it

Ja vad händer ha ha började läsa kvällsposten där det stod att ett vildsvin var löst i någon stad. Och när jag läste vidare så stod det att det var i Malmö. Ha ha naturligtvis var annars. Hade varit vild jakt i natt men vildsvinet flydde in till Pildammsparken och ligger förmodligen och gömmer sig i någon buske(stackars). Redan sedan tidigare finns där en boaorm(lider av stor ormfobi). Vilket gör att en promenad runt parken känns en aning olustigt.Ha ha ett vildsvin gör inte saken  bättre;).

Malmö vad händer liksom alltid en galen stad;).Igår på bussen som för övrigt var överfullt med folk(vilket Malmö stad verkar ha missat för övrigt Malmö har en kraftigt växande befolkning vi behöver flera bussar)Sitter en man med rullator en förmodligen alkolist och håller hov för hela  bussen. Det var många som hade svårt att hålla sig för skratt. Han pratade bara en massa galenskap.Men det är liksom hela grejen malmö i ett nötskal.

En salig blandning av olika människor från hela världen. Faktum är att med tanke på vilken mix av folk så är det fantastiskt att Malmö kan vara så sammanhållen ändå.

Man har inte tråkigt här iallafall. Åtminstone inte om man har fullt med humor som jag harimageEtt vildsvin tog sig in i centrala Malmö sent på tisdagskvällen.

Den har jagats under natten av skyddsjägare som kallades in av polisen.
Fem polispatruller har funnits på plats vid Pildammsparken.
– Djuret kommer troligen att skjutas om vi hittar det. Annars finns risk att allmänheten kan komma till skada, säger Magnus Lefèvre, vakthavande befäl vid polisregion syd.
På onsdagsmorgonen har polisen fortfarande inte hittat vildsvinet och insatsen är avbruten.

Älskar Malmö❤️

källa:kvällsposten

Orden ljuger men kroppen talar sanning – eller gör den?

2010-03-03 @ 21:18:14


Orden ljuger men kroppen talar sanning – eller gör den?

Det handlar som man brukar säga inte så mycket om vad du säger, utan HUR du säger det. Forskare menar att det vi säger till varandra handlar väldigt lite om ordens själva innebörd. Tonfallet och betoning är viktigare, och framförallt kroppsspråket, det vill säga hur vi säger det kommunicerar den egentliga innebörden. Skaka på huvudet samtidigt som du svarar ja på en fråga och du kommer göra folk väldigt förvirrade…

Vi lyssnar till exempel på hur fort en person pratar, om hon eller han stakar sig, och vi bedömer deras hållning, hand och huvudrörelser samt ögon när en människa säger någonting för att bedöma trovärdigheten i det som sägs.

Men, hur bra vi egentligen är på att avslöja lögner genom att avläsa kroppsspråk? På Texas University påvisade man för några år sedan att folk från hela världen, från Afrika till Europa, från Sydamerika till Asien, tror att lögnare avslöjar sig genom att vända borta blicken, inte veta var de ska göra av sina nervösa händer samtidigt som deras kroppsspråk är allmänt oroligt. Att detta skulle vara ett speciellt ”lögnbeteende” har dock ifrågasätts av forskare inom socialpsykologi.

Omfattande undersökningar har nämligen bevisat att de som talar sanning är precis lika benägna att uppträda nervöst, eller lugnt, som lögnarna. Orsakerna till att någon till exempel tittar bort eller rör på sig nervöst kan lika gärna vara att denne uppfattar situationen som jobbig eller pinsam. Det finns dock andra tecken man bör titta efter för att avslöja en lögnare.

Det sägs att vissa individer, som till exempel erfarna poliser, jurister och psykologer är experter på att tyda kroppsspråk i syfte att avslöja lögner.

Modern socialpsykologisk forskning har dock, som nämnts ovan, påpekat bristerna i denna uppfattning som i många fall lett till falska anklaganden och misstänkta har pressats till att erkänna sig skyldiga till brott de inte begått. Vad vi tror oss veta om kroppsspråk, och vad vetenskapen säger om den icke-verbala kommunikationen ska således ta med några stora nypor salt eftersom det annars kan leda till inte bara pinsamma situationer, utan också få direkt katastrofala följder

 

Källa: (hittar tyvärr inte källan)

Kroppsspråk (del 3)

2010-02-25 @ 20:14:24

 Huvudet och ansiktet:

Huvudet och ansiktet är de delar på vår kropp som är mest uttrycksfulla. Ett ansikte kan visa vrede, smärta, glädje, förfäran, lycka, tvivel m.m. Här kan man återanknyta till ”Leendets makt” . enligt en forskare skall det finnas runt 1814400 olika leenden. Ett leende kan vara mystiskt, inbjudande, irriterande osv. Det kan även förbrylla människor i århundranden, såsom ”Mona Lisa” har gjort.
Gester som vi anser självklara kan i vissa länder betyda helt andra saker än vad de betyder för oss. Som exempel kan vi ta ett jakande svar framfört med hjälp av huvudet. Vi anser att en nick betyder ”ja”, helt utan förbehåll. I Bulgarien, Turkiet, Iran och Bengalen betyder en sådan nick ”nej”. På dessa ställen är ett jakande svar framfört genom att skaka huvudet från vänster till höger eller tvärt om, alltså tvärt emot hur vi gör.
I vissa kulturer täcker man huvudet av olika anledningar. Judiska män och kvinnor måste täcka sina huvuden när de går in i en synagoga, vissa katolska kvinnor måste även de täcka huvudet när de skall träda in på vissa katolska heliga platser. Enligt katolsk sed måste kvinnor bära en sjal eller något liknande när de möter påven. Även inom Islam är det vanligt att kvinnor täcker huvudet men det är inget generellt krav.

 Munnen, läpparna och kyssar

Den starkaste signalen som vi kan åstakomma med läppar och mun (förutom leendet) är kyssen. Den existerar över hela världen och har lika många betydelser som det finns människor. En vinnare kysser prispokalen, mammor kysser bort det som gör ont när deras barn skadat sig, i vissa kulturer kysser man sina övermäns händer för att visa underkastelse.
En kyss kan vara ett sätt att hälsa, en kärleksförklaring eller kanske ett sätt att dra till sig uppmärksamhet. Då handlar det naturligtvis om olika sorters kyssar. Vid medelhavet och även på andra ställen på vår jord är det en vanlig gest att kyssas på kind när man hälsar på någon. Ibland kysser man till och med helt främmande människor. På dessa ställen är det en vanligare hälsning än vår lite kyligare handskakning. En kindkyss skall dock inte nudda själva kinden med läpparna utan man kysser i luften.
Tungkyssen har sitt ursprung från den tid då mödrar vande sina barn vid fast föda genom att föra över färdigtuggad mat från sin egen mun till barnets. På denna tid var det dock ingen erotisk handling, som man räknar det till idag.
I Orienten är det förbjudet att kyssas på allmän plats och det räknas som en intim, sexuell handling. Inte ens vänskapskyssar får förekomma. I Sydamerika bor det ett folkslag vid namn Tapuyafolket och bland dem är det endast männen som kysser varandra, och då endast som ett fredstecken. Andra saker man kan göra med mun och läppar är att te.x. gäspa, spotta ellervissla.

 Armarnas betydelse

Armarnas placering kan berätta mycket om personen i fråga för åskådaren. Att höja armarna i luften kan både vara en positiv eller negativ gest. En fotbollsspelare slänger ofta upp armarna i luften när han gjort mål och rusar mot sina lagkamrater, samma gör boxaren som triumferat höjer armarna när han knockat motståndaren. På samma gång kan ett par uppsträckta armar betyda att man ger sig, som te.x. en soldat i ett krig eller någon som blir arresterad av polisen.
Korslagda armar: Tolkas oftast som att man är negativt inställd eller inte håller med. Antropologer hävdar att det finns sex olika sätt att korsa armarna och att de alla betyder olika saker. En sak som dock gäller nästan över allt är hur vi använder armarna när vi skall ge anvisningar om riktningen. Om det är ett ställe i närheten är armen böjd och fingret ungefär i axelhöjd medan man sträcker ut hela armen och placerar den högre om målet är längre bort.

 Händerna

Händerna använder vi mest av allt istället för verbala uttryck. Det folkslag som ivrigast använder händerna är italienarna medan japanerna är de mest återhållsamma. Betydelsen av våra handrörelser är även de väldigt olika runt om på vår jord.
Ett exempel är hur man definierar ”Vilken vacker flicka” i olika länder. Här har vi ett halvt dussin olika gester att välja mellan, beroende på vart du befinner dig eller vem du talar med.

  • Italienarna använder sig av kindskruven, den symboliserar en smilgrop.
  • Grekerna stryker sig om kinderna, detta p.g.a. att det under antiken sågs som ett skönhetsideal att ha ett äggformat ansikte.
  • I Brasilien formar man händerna som en kikare.
  • Fransmännen kysser sina fingertoppar. Detta har blivi känt som en gallisk gest för att uttrycka uppskattninga, oavsett om det gäller en kvinna, god mat eller ett ypperligt vin.
  • En arab stryker sitt skägg.
  • I många kulturer ritar man en kurva neråt med händerna för att symbolisera en välformad kropp.

Händernas olika betydelse skiljer sig också mellan länder och kulturer. ”Att göra något med vänsterhanden” syftar oftast på att man har gjort något halvdant eller slarvigt. Det franska ordet för vänster, gauche, används i det engelska språket i betydelsen ”klumpig” eller ”tafatt”. I Mellanöstern har vänster och höger hand stor betydelse då vänster hand ofats anses som oren. Den är reserverad för kroppshygien. I de områden har man ofta väldigt dåliga toaletter och de består ibland bara av ett hål i golvet och inget papper. Istället finns där en kanna med vatten för handtvätt. Det är alltså av stor betydelse att aldrig göra vissa saker med vänsterhanden, såsom att äta, ge bort presenter eller räcka över mat vid middagsbordet. I dessa länder är det ofta grymma straff för brottslingar, de får höger hand avhuggen och måste alltså leva resten av sitt liv med endast den orena handen i behåll.

 Fingrarna

Våra fingrar är viktiga för att vi skall klara oss i tillvaron. Om man råkar skada ett finger så märker man ganska snabbt hur handikappad man blir. De är dessutom ovärdeliga när vi skall räkna samt när det gäller ett av våra sinnen – känseln.
Den mest ökända gesten i världen är ”fingret”. Enligt historiker är gesten över 2000 år gammal och anses som förolämpande just för att långfingret symboliserar en fallossymbol i denna gest.
Ett av de vanligaste tecknet vi gör med fingrarna är V -tecknet som sedan andra världskriget betraktas som en symbol för ”fred” eller ”seger”. Denna gest fungerar nästan över hela världen och det spelar inte så stor roll vilken sida av handen du har mot dig. Utom i England. Där måste du ha handflatan riktad ifrån dig annars ses V-tecknet som en ytterst ohyfsad gest. Där betyder tecknet ”ta dig i häcken” (eller ännu värre) om handflatan är vänd in mot dig själv.
Fingrarna utgör också en viktig del när en kvinna flörtar med en man. Hon snurrar lite på en hårslinga för att dra mannens uppmärksamhet mot hennes huvud, likaså kan hon med ett finger stryka över sina läppar för att dra uppmärksamheten mot munnen. Samma procedur gäller med benen där kvinnan kan placera handen med tummen inåt låret och de övriga fingrarna neråt knät. Även här för att få mannen att uppmräksamma en speciel, och attraktiv, kroppsdel.

 Benen och fötterna

Gester vi aldrig skulle ha tänkt på kan få större konsekvenser än vad man kan tro. Speciellt när det gäller fötter och fotsulor. Det fick en 29-årig laotier bittert erfara då han 1988 besökte en kabarÈ i LA. KabarÈen var av ett thailändskt slag och under tiden en av de thailändska sångarna stod på scen, satte laotiern upp fötterna på en stol med sulorna pekandes mot sångaren. Efter kabarÈens slut följde sångaren efter laotiern och sköt honom . Detta gjorde han för att det bland sydoastasier ses som en grov förolämpning att peka med skon eller fotsulan mot någon. Sångaren dömdes sedan för dråp.
Fotsulan är den lägsta och den smutsigaste delen av kroppen och det är därför det räknas som en sån stor skymf att peka den mot någon. För västerlänningar kan detta vara ett problem då de besöker Thailand, Singapore, Egypten och Saudiarabien, eftersom man ofta sitter på dynor på golvet. Man måste då vara försiktig med hur man sitter för att inte förolämpa någon.

Många lägger ”benen i kors” när de sitter ner och detta kan man göra på fyra olika sätt:

  • Korsa dem vid vristen.
  • Korsa dem vid knäna.
  • Lägga den ena vristen över det andra knät.
  • Korsa benen vid knät och linda ena foten runt det andra benet.

Detta gäller dock inte över allt. I Thailand anses det som opassande att korsa benen. I USA räknades det förr som femenint att korsa benen vid knäna men nu för tiden kan man se både män och kvinnor göra det. Troligtvis är det ännu vanligare bland europeiska män. En maskulinare ställning är att lägga den ena vristen över det andra bents knä.
När det gäller att flörta är det vanligt att man omedvetet placerar det ben man vill korsa mot den personen man flörtar med. Två människor som sitter brevid varandra, med korsade ben och fötterna pekandes mot varandra, har i detta fall troligtvis någon slags attraktionskraft på varandra. Det behöver inte vara en fysisk attraktionskratf men det är det vanligaste. Kroppen i allmänhet

De mest välkända universalla gesterna som gäller hela kroppen är nigningen och den religiösa knäböjningen. Den manliga motsvarigheten till nigning är bugningen som dock med undantag för Japan är ganska ovanlig nu för tiden. De fåtal gånger då det är korrekt att buga och niga är när man möter kungligheter.
I Fjärran Östern, främst i Japan och Korea brukar kvinnorna gå en bit bakom sitt manliga sällskap. Orientaliska kvinnor anser ofta att västerländska kvinnor är djärva och framfusiga, då de går med längre steg, rakare hållning och brevid männen.

5. Vilken betydelse har klädsel och utseende?

Sättet att klä sig på ger oss en vink om personens identitet. När man grupperar människor efter klass, yrke (polis, läkare) eller subkultur (punkare, raveare) är det just genom sättet att klä sig på som man identifierar dem med en viss grupp. När man möter en människa första gången försöker man snabbt bilda sig en uppfattning om vilken sorts människa det är. Det är här klädsel har betydelse, som man registrerar medvetet eller omedvetet. Yrken som har särskilda kläder t.ex. poliser, läkare och militärer kan med sina uniformer förstärka sina yrkesroller.

Kroppsspråket kan delas in i fem olika delar (del 2)

2010-02-24 @ 18:43:56

Kroppsspråket kan delas in i fem olika delar;

1. Gester – Hur vi använder våra händer och armar.
2. Mimik – Vad vi signalerar med våra ansikten.
3. Kroppshållning – Hur vi för oss.
4. Intimsfär och kroppslig närhet – Hur nära andra människor man sitter och står.
5. Kroppskontakt – Vem vi berör, när, var och hur.

Gester- hur vi använder våra händer och armar.

  • Sammanpressade händer hos en person som lyssnar, tyder på negativ reaktion.
  • Att klia sig lätt på sidan av halsen, eller att stryka sig över eller gnugga hakan, antyder att lyssnaren tvivlar på det du säger.
  • Att klia sig i huvudet visar på förvirring och osäkerhet på hur det som sägs ska uppfattas.
  • Korslagda armar med tummarna pekande uppåt, avslöjar en försvarsattityd och en person som inte vill vara mottaglig.
  • En handskakning kan vara en symbolisk maktkamp mellan två individer. Ett dominerande handslag kännetecknas av att personen vänder handens insida nedåt, när han ska fatta den andres hand. En hand som är öppen och visar insidan underifrån och uppåt indicerar undergivenhet och hotar inte någon.

Mimik- Vad vi signalerar med våra ansikten

  • En flackande blick är något som vi känner igen som opålitligt, ett tecken på bedrägligt beteende och förvirring. Det kan bero på att personen är osäker på sina känslor eller åsikter.
  • Att inte se någon i ögonen kan vara ett sätt att dölja pupillens signaler. Pupillerna vidgas när vi trivs och tycker om någon och dras samman när vi inte gillar det vi ser. Detta sker i samma utsträckning som vi reagerar på ljusintensitet.

Leendets makt:
En människa som ofta ler har ett mer positivt inflytande på sin omgivning än en person som aldrig ler. Lycka uttrycks på samma sätt över hela världen, med ett leende. Därför är det kanske den allra viktigaste komponenten i kroppsspråket. Här åsyftas det hjärtliga leendet, det äkta. Det finns många andra leenden, t.ex. falska leenden och olyckliga leenden. Dessa skapar inte en avspänd kommunikation mellan människor som samtalar.

 Kroppshållning- Hur vi för oss.

Ibland är hållningen så typisk att en skicklig mimare kan imitera en berömd person bara genom att kopiera hans eller hennes karaktäristiska sätt att föra sig och gestikulera. Att imitera rösten blir sedan endast pricken över i:et, eftersom publiken redan har känt igen personen i fråga. Genom att man lär sig mer om hållningen blir man förtrogen med kroppsspråkets eget alfabet. Det är grunden som allt annat bygger på. William James var en amerikansk psykolog och fysiolog. Han delade in människans olika kroppshållning i fyra olika typer.

  1. Närmande: En framåtlutad kroppshållning visar på en uppmärksam och varm personlighet.
  2. Tillbakalutad: Motsatsen till den närmande hållningen. Detta är en blyg eller uttråkad person, som uppfattas som kylig av omgivningen.
  3. Öppen: En upprätt och rak kroppshållning visar på självförtroende och ger intryck av en dominerande och stolt personlighet..
  4. Sammandragen: En hopsjunken hållning tyder på uppgivenhet, besvikelse, undergivenhet och kanske depression

William James menade att dessa fyra typer är mycket användbara när man vill tolka och förstå kroppsspråket. Detta visar människans grundläggande sinnesstämning och attityd.

 Intimsfär och kroppslig närhet

Hur nära andra människor man sitter och står.

Kroppskontakt

Vem vi berör, när, var och hur. Alla människor har ett personligt revir. Framstående vetenskapsmän har kommit fram tillatt det finns fyra olika kategorier av personligt revir.

Den intima zonen: Räknas från vår kropp och 50 cm utåt. In i denna zon släpper vi bara vänner, släktingar och andra närstående. Dessa får bara röra sig i den yttre delen av zonen. Endast föräldrar, kärlekspartners och mycket nära vänner får lov att röra vid oss. Vad beror detta på? När någon kliver in i vår intima zon reagerar kroppen på intrånget. Hjärtfrekvensen ökar. Adrenalinhalten ökar. Större mängd blod pumpas ut till hjärna och muskler. Detta betyder att kroppen förbereder sig på att reagera. Antingen att fly eller att kramas. När t.ex. en läkare invaderar vår intima zon, i kraft av sitt yrke, kan det upplevas som mycket påfrestande. I den situationen kan vi inte öppet visa våra grundläggande reaktioner och kan inte agera vare sig genom att fly eller kramas. Zon 2, 3. 4 sträcker sig från 50 cm från vår kropp till över 4 meter. Detta styrs av vår relation till övriga människor och till var vi befinner oss.

Hur mycket kommunicerar vi med kroppsspråket? (del 1)

2010-02-24 @ 16:58:12

Något som jag tycker är väldigt intressant är hur vi ”talar” med kroppen.
Vad betyder våra gester och vår kommunikation som vi förmedlar till omvärlden genom vårt kroppsspråk

”Kroppsspråk är den ordlösa, medvetna eller omedvetna, kommunikationen som sker mellan människor. Det sägs att kroppsspråket står för över hälften av det vi kommunicerar. Vissa forskare hävdar att så stor del som 80 % av vår kommunikation sker genom icke-verbal kommunikation. Det är dock mer rimligt att anta att siffran ligger någonstans runt 50 %.

Vårt kroppsspråk skiljer sig åt på många sätt beroende på kulturell och social tillhörighet, men som redan Darwin påvisade har vi samma uttryckssätt för känslor som rädsla, sorg, nedlåtenhet, ånger och raseri oavsett vilken kultur vi tillhör. Många gester är dock kulturella markörer, som till exempel när man med sluten näve riktar tummen uppåt i luften. I västvärlden innebär denna gest oftast någonting positivt, att man uttrycker sitt gillande. I andra delar av världen som Mellanöstern, men även länder som Australien, Ryssland och Grekland uppfattas tummen upp som en förolämpande gest.

Vårt kroppsspråk skiljer sig åt på många sätt beroende på kulturell och social tillhörighet, men som redan Darwin påvisade har vi samma uttryckssätt för känslor som rädsla, sorg, nedlåtenhet, ånger och raseri oavsett vilken kultur vi tillhör. Många gester är dock kulturella markörer, som till exempel när man med sluten näve riktar tummen uppåt i luften. I västvärlden innebär denna gest oftast någonting positivt, att man uttrycker sitt gillande. I andra delar av världen som Mellanöstern, men även länder som Australien, Ryssland och Grekland uppfattas tummen upp som en förolämpande gest.”