Intressant om hjärntrötthet mental trötthet

Det som inte syns är svårt att förstå sig på. Men det kan ändå vara det osynliga som har störst betydelse för hur vardagen blir för den som haft en skallskada, stroke eller har en sjukdom som påverkar hjärnan.

Många personer med sjukdom eller skada i nervsystemet lider av hjärntrötthet. Hit hör multipel skleros (MS), stroke, Parkinsons sjukdom, vissa demenssjukdomar, skallskador, hjärntumörer, encefalit, meningit, stressrelaterade tillstånd och myalgisk encefalopati (ME) för att nämna några. Även personer som genomgått hjärtoperation kan ibland klaga över hjärntrötthet liksom personer med hormonstörningar, t ex hypotyreos eller Cushings syndrom. Personen märker av hjärntröttheten då hon/han kommer tillbaka till sitt vanliga sociala liv och arbete. Många klarar inte att arbeta medan andra klarar arbete i begränsad omfattning.

Mental trötthet/ hjärntrötthet
– ingen vanlig trötthet

SYMTOM

 Onormalt snabb förlust av mental energi vid tankearbete.

  • Onormalt lång återhämtning av mental energi efter mental aktivitet som leder till uttröttning.
  • Sämre koncentrationsförmåga över tid.
  • Hjärntröttheten varierar – ofta bättre på förmiddagen och sämre senare under dagen; även variation mellan dagar – tröttheten kan även ackumuleras från dag till dag om det inte finns tillräckligt med tid för återhämtning.

Dessutom ofta

  • Subjektiva minnesproblem
  • Tanketröghet
  • Svårt att komma igång med en aktivitet
  • Känslosamhet och irritabilitet
  • Sömnproblem
  • Ljud- och ljuskänslighet
  • Stresskänslighet
  • Bristande simultankapacitet, d v s svårigheter att göra flera saker samtidigt
  • Huvudvärk om personen har gjort alltför mycket

Svårt med
intryck

Typiska symptom vid hjärntrötthet

Koncentrations
problem
Hjärntrötthet
Lång
återhämtning
Hjärntröttheten
varierar
Snabb förlust av
mentala funktioner

PATOFYSIOLOGI

Den friska hjärnan karakteriseras av att den arbetar effektivt och energisnålt. Teoretiskt har man försökt förklara hjärntrötthet efter en skada/påverkan på hjärnan med att kognitiva aktiviteter kräver mer resurser och därmed blir mer energikrävande. Större neuronala nätverk måste aktiveras för att utföra samma kognitiva aktivitet som hos en frisk person. Hjärnan uppfattas därmed arbeta på ett ineffektivt sätt. Funktionell MRI (magnetresonansavbildning) har även visat att större områden i hjärnan aktiveras när uppgifter utförs av personer med hjärnskada jämfört med friska, vilket kan vara ett stöd för den bristande effektiviteten.

Hypotes finns om neuroinflammatoriskt orsakad funktionsstörning av hjärnans stödjeceller eller gliacellerna, fr a astrocyterna, men förlångsammad neuronal ledningshastighet till följd av inflammation i nervsystemet kan också tänkas vara en orsak.

Hjärntröttheten leder till problem både i arbetet och i privatlivet. Symtomen innebär att det kan vara ansträngande att delta i samtal, vara med på möten eller till och med att träffa vänner och bara äta en god middag. Att läsa böcker och se på tv är också något som många får problem med. I grunden handlar det om aktiviteter som vi normalt sett inte betraktar som energikrävande men som kan bli övermäktiga för den som är hjärntrött.

BEHANDLING

  • Viktigast är att den drabbade hushållar med sin mentala energi. Detta innebär att ta regelbundna pauser vid aktivitet och inte utsätta sig för alltför mycket störningar såsom ljud, buller och stress. Ett problem är att personen själv inte alltid har full insikt om sin nedsatta energi. Det uppstår därför ofta problem i samband med återgång i arbete eller studier. Det är viktigt att mycket försiktigt prova sig fram. Om ökning av arbetstid ska göras, så måste det följas noggrant och under lång tid. En överbelastning kan bli tydlig först efter flera månader.
  • Utomordentligt viktigt är att så långt möjligt förbättra sömnen, ibland med lättare insomningsmedel.
  • Irritabilitet och affektlabilitet kan behandlas med lågdos antidepressiva farmaka, t ex av SSRI-typ.
  • För strategier, se länk, där det finns en informationsbroschyr med råd.
  • Det går inte att träna bort hjärntröttheten genom att göra mer. Risken är då i stället att personen blir ännu mer uttröttad med lång återhämtning som följd.
  • Forskning pågår med Mindfulnessbehandling mot hjärntrötthet med lovande resultat, men detta är ännu inte implementerat i sjukvården.
  • Forskning pågår även med metylfenidatbehandling, men inte heller detta är implementerat i sjukvården och bör inledas endast om mycket starka indikationer finns tillsammans med stor erfarenhet av användningen av centralstimulerande läkemedel hos behandlande läkare.
  • Vid läkemedelsbehandling måste dosökning ske mycket långsamt och dosen anpassas till individen då stora variationer kan förekomma. Dessutom kan personer med hjärntrötthet vara mer känsliga för läkemedel.
Källa:Mental Trötthet När hjärnan inte orkar
Lars Rönnbäck och Birgitta Johanssonl energi
Göteborgs universitet, Sahlgrenska akademin samt

Källa:

Maktstrid i psykiatrins korridorer

I många år har ”Carin” arbetat som psykiatriker i Sverige, även på höga poster. I dag är hon pensionerad och berättar anonymt om sin erfarenheter. Bilden hon ger av svensk psykiatri är mörk – en värld av narcissistiska ledare som blundar för övergrepp och fokuserar på sin karriär snarare än på patienterna.

”Det finns många duktiga psykiatriker. Men i dag är cheferna alldeles för många och det pågår en maktstrid inom psykiatrin. Den handlar verkligen inte om patienternas bästa – snarare tvärtom.”
Den som säger så har under många år jobbat som chefsöverläkare och överläkare på flera olika psykiatriska kliniker i Sverige. Idag är hon pensionerad och har bara vissa uppdrag kvar. Men hon har inte glömt vad hon sett och kämpat emot i många år.
Det är inte för att hon är rädd som hon inte vill ha med sitt namn i tidningen, utan för att fokus då bara hamnar på henne. I stället vill hon peka på de organisations- och utbildningsfel som alltjämt förföljer psykiatrin och som inte verkar bli bättre.
– Det är nog svårt för många att förstå, men hela psykiatrin är som ett getingbo. Det begås övergrepp så gott som dagligen och de ansvariga gömmer sig både bakom tystnadsplikt och genom att hänvisa till olika tvångsåtgärder.

Carin – vi kan kalla henne så – menar att man därför måste vara mycket stark för att klara av att
utreda hur det förhåller sig. Narcissistiska ledare som inte klarar av lagarbete genomsyrar denna gren av medicinen och de vill inte släppa ifrån sig makten. Själv har hon blivit obekväm för vissa kollegor för att hon sagt nej och ifrågasatt behandlingar och ordinationer som patienten inte gillat. Trots att det i Socialstyrelsens dokument står att patienten ska få vara med och bestämma över sin egen behandling, i möjligaste mån.
– På en sluten avdelning där jag jobbade sysslade man med forskning utan att patienterna var vare sig tillfrågade eller informerade, vilket självklart inte är tillåtet. Det krävs tillstånd från både Datainspektionen och den etiska nämnden för att göra sådant.
När Carin inte ville delta i detta fick hon ett helt grabbgäng emot sig. De var chefer som jobbade på sina karriärer och hjälpte varandra framåt. Nu kom hon och ”förstörde”.
– Men mitt ansvar som läkare får jag ju aldrig frånsäga mig!

Dessutom innebär en fungerande psykiatri att man måste arbeta över yrkesgränserna och inte
tro att man som psykiatriker sitter inne med sanningen. Man måste vara lyhörd och till det yttersta försöka förstå och respektera patientens behov.
– Denna inställning måste genomsyra allt och alla, från vårdare till sjukhuschef. Det räcker med att det kommer in en person på ledarplats som inte har det synsättet för att en hel klinik ska saboteras. Då brister samarbetet och i stället för att fokusera på patienten ställs personalens behov i fokus.
– Jag minns till exempel en manlig vårdare som hamnat i gräl med en patient och som straff tvingat henne att duscha med kläderna på. När vi skulle ta upp problemet kom det i stället att handla om att jag, som var chef, faktiskt hade fått reda på händelsen och att det var fel.
– Att patienten mådde mycket dåligt av det som hänt var inte alls intressant. I ett annat fall ingrep jag och klinikchefen direkt då en skötare slagit till en patient. Då koncentrerades problemet till att vi gått förbi avdelningsföreståndaren – som var ledig för tillfället – och det tog hus i helvete.

 Men det är inte bara psykiatrikerna som borde stå vid skampålen utan också politikerna, menar Carin.
Ofta blir läkarna syndabockar för politiska beslut som de inte kan påverka. De stora personalneddragningarna bäddar för den maktlöshet som i sin tur ger problem med för höga medicindoser.
– Idag är det ju så att alla som har psykiska problem men ändå är någorlunda fungerande återfinns i öppenvården. Det är bara när patienten är riktigt dålig som man läggs in på sjukhus. Därför måste man ha tillräckligt med resurser. När ekonomin inte tillåter så finns det bara medicin kvar.

För att inte försätta andra intagna och sig själv i fara, medicineras därför människor till passivitet. På det sättet uppfyller man inte heller de riktlinjer för behandling av olika sjukdomstillstånd som Psykiatriska Föreningen (en intresseförening för psykiatriker) tagit fram.
Inte ens högsta lämpliga dos av neuroleptika utgör en gräns. Många får mer än så och inte sällan ges toxiska doser, enligt Carin.
Till allt detta kommer den oerhörda rädslan för terapi i det egna skrået. Numera är det dock obligatoriskt med psykoterapiutbildning för att bli psykiater. En grupp inom yrkeskåren har ändå genomdrivit att det ska gå att få dispens från egenterapi.
– Hur ska man då förstå vad det innebär att jobba med sig själv som instrument, frågar Carin retoriskt. Vi, som är positivt inställda till psykoterapi, menar inte att det botar men ser att det är ett absolut nödvändigt medel för att hantera en svår livssituation och lära sig leva efter sina förutsättningar.
I den mån svårt psykiskt sjuka får terapi så är det ofta folk utanför vården – eller patienten själv – som tjatat sig till behandlingen och som hävdat att den ska fortsätta, menar Carin.

För att undkomma kritik har man inom psykiatrin hittat på smygvägar för att med hjälpa av så kallade kemiska spännbälten passivisera patienten, hävdar hon.
– Ett sätt är att ringa bakjouren för att exempelvis få ett godkännande av en stor dos Haldol för att lugna en hysterisk patient. I efterhand utformas rapporter och journaler så att det verkar som om det var det enda möjliga alternativet.
Carin har vid flera tillfällen varit med om grova vinklingar i journaler som dock är svåra att ifrågasätta i efterhand. Tystnadsplikten och tillgängligheten – bara behandlande läkare har rätt att se journalen – gör att få har tillgång till information kring dessa ärenden.

Samtidigt återkommer hon ofta till vilket fascinerande område psykiatrin är. Det är ett av de få områden inom medicinen där både kroppsliga, själsliga och sociala faktorer samt familjeangelägenheter är betydelsefulla.
– Därför kan jag inte förstå hur en psykiatriker med självaktning kan se sina patienter skaka av medicinbiverkningar, som om de hade Parkinson. Jag har själv mött många sådana på bussen på väg till och från sjukhusområdet. De kunde inte ens hålla i pengarna när de skulle köpa sin biljett.
Hon berättar om den expert som kunde allt om schizofreni och sjukdomens alla arter, samt vilka mediciner som skulle användas hur i de olika faserna. Problemet var bara att patienterna själva inte var nöjda.
– Och då är det ju något som är fel. Vi ska ju vara där för patienternas bästa. De kanske föredrar en mindre dos av en gammal medicin än en högre av en ny. Var och en måste själv få känna efter.

Ett annat problem i psykiatrin är bristen på jämställdhet. Att vara kvinna och psykiskt störd är en riktig nitlott, menar hon.
– Bland vårdare finns mindre förståelse för de intagna kvinnorna. De ska inte ta plats och vara jobbiga, men de är just vad dessa patienter är.
Och klinikchefer och ansvariga läkare tar ingen hänsyn till kön när det gäller behandling. Bland annat är det vanligt att medicinerna gör att unga flickor blir av med menstruationen och får en kraftig viktökning, säger Carin.
– Då borde man ju överväga ett annat alternativ. I stället har föräldrarna utsatts för förtäckta hot när de påpekat fakta gällande döttrarnas vård.
Ett exempel är den mamma som ville att hennes svårt sjuka flicka skulle få fortsätta i den terapi som ändå hade förbättrat henne.
Den ansvarige läkaren såg det inte som en nödvändighet – han tyckte själv att mediciner var ett bättre alternativ – och blev trött på mammans tjat.

Kollegor emellan frågade han då Carin om han kunde föreslå en utskrivning om föräldrarna fortsatte att ”försvåra” behandlingen av dottern. Flickan var vid det tillfället svårt sjuk och kunde inte ta hand om sig själv. När Carin sade nej ringde han själv till Socialstyrelsen för att se om det ändå var möjligt.

Finns det då något sätt att få ordning på psykiatrin?
Våga se problemen som de är, lyder Carins råd, och applicera god forskning i psykiatrisk verksamhet. Den finns!
– Chefer kan inte få hålla på och bråka och hota som de gör nu. Ett sådant beteende måste vara möjligt att utbilda och organisera bort.
Den avdelning som hon själv varit med och byggt upp – och där en stor andel av patienterna faktiskt kom tillbaka ut i vanliga livet igen – lades ned. Bakom detta låg en skrivelse från kollegor som inte trodde på
hennes sätt att arbeta. Det handlade om en specialklinik för patienter som man misslyckats med på andra ställen.
– När unga människor får cancer så sparas det inte på pengarna, men lider de av schizofreni verkar det gå bra. Trots att tillståndet innebär en tragedi för alla inblandade och medför stor överdödlighet för dem som drabbas.

Källa: Dagens nyheter
Verkligen en skrämmande artikel. Jag hittar inga ord.

(Del3)Psykologi och den kvinnliga poeten

”Ett eget rum.Skrivandet beskrivs som ett eget rum eller utrymme, en plats att vara på, en frizon, som man behöver, för sin egen del och för att kunna skriva. Det egna rummet är både förutsättning för skrivandet och något som skapas och upprätthålls i och genom skrivandet. I rummet kan man utforska, experimentera, leka och vila; att vara här kan göra en lugnare och kan ge en känsla av frihet. Tillgången till detta rum är absolut nödvändigt, inte endast för skrivandet utan också för en som person; det kan bli en plats att leva på, när utrymmet i livet är begränsat (undertema 1.1). I rummet och i skrivandet är man också ensam, ofrånkomligen och av nödvändighet. Ensamheten möjliggör ett utforskande, även av sådant man inte vill dela med andra. Genom att ingen släpps in i skrivprocessen behöver man inte oroa sig för vad andra tycker och vill ha. Att skriva kan också vara att möta den existentiella ensamheten (undertema1.2). Det egna rummet är alltså en frizon och att vara (ensam) i det kan vara en frihet. Behov av eller längtan efter frihet kan också uppfyllas i poesin, som beskrivs som friare än prosan på olika sätt. Förhållandet mellan friheten i poesin och rummet kan också förstås utifrån rummet i texten (undertema 1.3).Det måste också vara rent praktiskt möjlig tatt skriva: de yttre omständigheterna, så som familjesituation och ekonomi, spelar roll (undertema 1.4).”
”Rummet beskrivs som en plats där man kan vila från sådant som är svårt i livet
eller hos en själv, en frizon; att vara där kan vara som semester. Möjligheten att vara här
kan också göra att man slappnar av och lugnar ner sig på andra områden. Vidare är detta
egna utrymme absolut nödvändigt att ha, annars står man inte ut; det finns ett stort behov av att ibland få vara här. Hur viktigt rummet är blir också tydligt i att om man har det och får vara där behöver man inte så mycket annat, i form av prestigesymboler”och liknande”.
”Det skrivande barnet: Om alltings början och det livslånga skrivandet.Som vi såg i föregående tema är skrivandet ens liv, har blivit det, men har i någon bemärkelse också alltid varit det; skrivandet har haft en ”avgörande roll faktiskt ändasen jag var liten”. Informanterna har skrivit på olika sätt sedan de var barn, några skrev poesi och ”små prosadikter” redan i 8-9 årsåldern, andra skrev och var duktiga på att skriva i skolan, ”små berättelser” och dikter, för en blev dikterna viktiga i tonåren och så vidare, ett par andra skrev dagbok under uppväxten, i kombination med poesin, för ytterligare en var också läsningen oerhört viktig som barn. Några beskriver att de”satsade” på poesin eller började skriva ”mer på allvar” senare, i sena tonåren eller i tidiga 20 årsåldern, men gemensamt är att skrivandet funnits med en och varit viktigt sedan man var barn (eller tonåring).Generellt verkar anledningen till att man börjar skriva liksom till att man fortsätter (se föregående tema)–vara ett slags inre driv, det går inte att säga exakt
varför man började, men man vill och tycker om att skriva, man har ”alltid tyckt om att skriva” eller ”har alltid skrivit”. Den avgörande betydelsen och i någon bemärkelse självklarheten i att skriva har ”alltid” funnits med en.”
”Blicken, den kritiska instansen och den nödvändige andre….

Att läsarna inte är så många kan ge en frihet, men att det finns någon som läser är viktigt.Det är alltså nödvändigt att det finns någon som bryr sig om det man gör, men samtidigt kan andras förväntningar inte styra ens skrivande. Betydelsen av att en annan ser något: Om blicken och den nödvändige andre.Friheten och ensamheten i skrivandet är nödvändig, men det skapade verket måste finnas i världen.Någon måste se något. Skrivandet försiggår i det egna rummet,men behöver så småningom också bli något–det skapade verket, en bok, diktsamlingen…..”

”Det lyfts på olika sätt fram dels att någon måste läsa–man skriver inte för byrålådan och dels att den eller de läsare som får betydelse för en är de som ser något eller uppskattar något i det man skrivit.Vikten av att läsaren ser något i det man skrivit kan handla om både att läsaren igenkänner det man önskat förmedla, de känslor, intentioner eller intryck/uttryck som kan finnas implicit i texten, och att läsaren upptäcker något nytt,får syn på något texten som man inte själv var fullt medveten om att det fanns där.”

”Studiens syfte var att undersöka kvinnliga poeters erfarenheter och upplevelser av att skriva poesi, utifrån den övergripande frågeställningen om varför man skriver. I detta förväntades det också vara möjligt att säga något om vilka drivkrafter som kan ligga bakom skrivande.”

”Föreliggande studies resultat visar att skrivandet kan förstås som ett sätt att lev och vara i världen. Skrivandet är ens allt, ens sätt att förhålla sig till livet, existensen och det att vara människa. Att skriva poesi är att utforska–framförallt sig själv, sin inre värld och sitt omedvetna, men också det yttre och förhållandena däremellan. I skrivprocessen undersöker man det egna och befinner sig i en rörelse eller riktning mot det ovissa. Det finns starka inre drivkrafter att skriva och man upprätthåller den skrivande praktiken även då det tar emot och är jobbigt eller svårt. Skrivandet kan vara ett sätt att bearbeta eller ge uttryck för något, men detta framstår som sekundärt irelation till utforskandet. Skrivandet är i någon bemärkelse ett slitigt arbete,men det är även förknippat med lust och glädje. Ibland infinner sig ett flyt eller flöde, detta utgör dock inte merparten av skrivprocessen. Den andres blick och godkännande av det man gör (det färdiga verket) är absolut nödvändig, men kan samtidigt inte finnas med eller styra en i själva skrivakten.”

”poeten i skrivandet rör sig mellan tre olika tidsnivåer: nuet knyts samman med både dåtid och framtid. Kanske kan vi tänka oss att detta har en integrerande och därmed potentiellt terapeutisk verkan, liknande narrativets.Ett terapeutiskt tillägg.Det finns i det kreativa skapandet en rörelse mellan aktivitet och vila, mellan aktivt görande och passivt mottagande (Johansson, 2014).Som vi såg i resultatet finns det också en rörelse mellan å ena sidan ett härligt flyt,stunder av glädje eller överraskning och ord som bara kommer, och å andra sidan ett mer långsamt och stundom ganska jobbigt och tungt arbete, liksom stunder av tvivel eller uppgivenhet. Med detta sagt behöver inte kopplingen mellan det konstnärliga skapandet och det bipolära–det vill säga,draget till sin spets,till pendlingen mellan den upprymda manin och det nedtyngt depressiva–vara det minsta svårbegriplig.Tvärtom kan en sådan rörelse mellan aktivitet och rörelse å ena sidan, och vila,passivitet eller mottagande å andra sidan,så att säga utmärka den kreativa processen.Detta är dock att beakta som något avgjort annat än att konstnären per se är drabbad eller kommer att drabbas av manodepressivitet.”

Min kommentar:En väldigt intressant text. Det finns mycket mera att skriva om från uppsatsen.Men jag slutar här. Det blev väldigt långt. Men hela uppsatsen var verkligen intressant för mig. I synnerhet som att det framgick att psykisk ohälsa spelade in i vissa fall som tex bipolär sjukdom. Det var förvånande att just inom poesin så kunde det vara till fördel i vissa skrivprocesser(texten ovan och tidigare texter).
Jag återkommer till detta ämne snart.
Källa:GÖTEBORGS UNIVERSITET
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN
Att söka sitt om det poetiska skrivandets öppningar,
utmaningar och innebörder ur ett psykologiskt perspektiv
Rebecca Vinberg Examensuppsats 30 hp Psykologprogrammet
Vårterminen 2014 Handledare: Mats Eklöf

(Del2)Psykologi och den kvinnliga poeten

”Den psykiskt sjuka författaren och det kreativa skrivandet som terapi
Det finns som vi ska se nedan gott om forskning kring eventuella samband
mellan konstnärligt skapande och psykopatologi. Studiens syfte och frågeställning berör
inte primärt deltagarnas hälsa/ohälsa, men eftersom detta enligt vissa kan sägas ha en
koppling till varför man skriver tas det upp i korthet här. Skrivandets terapeutiska
effekter finns det också forskning om, vilken även den gås igenom i korthet av samma
anledning.Den psykiskt lidande författaren.
Ett flertal studier har funnit att det bland konstnärligt skapande personer, däribland författare, är vanligare med–eller ökad riskför att drabbas av–psykisk ohälsa eller sjukdom, så som bipolär sjukdom (Jamison,1993; Kyaga et al., 2013; Post, 2012; Ullén, 2012), schizofreni (Kyaga et al., 2013;Ullén, 2012), ångeststörningar (Kyaga et al., 2013), substansmissbruk och unipolära depressioner (Kyaga et al., 2013; Piirto, 1998; Post, 2012). Kohányi (2005) menar att barn som senare blir författare har upplevt en större mängd stress eller psykisk påfrestning än genomsnittet och att detta bidrar till senare psykisk ohälsa, medan Runco(1998) utifrån poeten Sylvia Plath, påstår att den negativa affekten inte föregår skrivandet utan är ett resultat av den.Här bör också nämnas en artikel av Kaufman &Sexton (2006), enligt vilken de kvinnliga poeterna är de som mår allra sämst av alla författare. Kaufman & Sexton (2006) menar att det finns evidens för att professionella poeter har sämre hälsa jämfört både med andra typer utav författare och mepopulationen i helhet. En potentiell förklaring som ges är att det är narrativet, vilket sällan finns med i poesin, som är anledningen–berättelsen skapar mening och helhet.En annan möjlig förklaring som ges är att poeter skulle vara mer deprimerade redan innan(och alltså skulle må sämre om de inte skrev). Vad det gäller kvinnliga poeter sägs det här att de i skrivandet kan vara utsatta för mer stereotypa förväntningar,vilket ökar risken för (psykisk) ohälsa. Här tas alltså mottagandet av ens skrivande upp som en faktor. Det hänvisas också till att kvinnor generellt sett är mer sårbara för depression än män och att kvinnor möjligtvis påverkas mer av yttre faktorer (recensioner och uppmärksamhet etc.) än män(Kaufman & Sexton, 2006).Hur sambanden mellan kreativitet/konstnärligt skapande och psykisk ohälsa egentligen ser ut är en tviste fråga.Många av sambanden är breda och kan tänkas bero på de relativt allmänna mekanismer (exempelvis liknande tankeprocesser)
som kan verka i både det konstnärliga skapandet och de psykiska sjukdomsprocesserna;det handlar inte om att ”kreativitet inom vissa smala avgränsade områden är kopplade till vissa, smala diagnoser” och ”det förefaller också troligt att mer än en förklaring finns med i bilden” (Ullén, 2012, s. 126). Det finns inom forskningen
alltså belägg för kopplingen mellan kreativitet och psykisk sjukdom, men sambanden är komplexa ochmed flera underliggande orsaker (Ullén, 2012, s. 130).”
”Därtill är det en mycket liten del av nämnda forskning och litteratur som utgår
från författarnas egna utsagor om vad skrivandet är och gör för dem, så som denna
intervjustudie syftar till.Skrivandets terapeutiska effekter.Det finns studier som på olika sätt visar att skrivandet har terapeutiska effekter, så som att bearbeta eller få utlopp för känslomässigt laddade erfarenheter, nya sätt att tänka kring saker, ökad självinsikt eller bättre självkännedom et cetera, och kan leda till förbättrad hälsa, såväl psykiskt som fysiskt (Feist, 1998 Graybeal, Sexton & Pennebaker, 2002;Lowe, 2006; Pennebaker,1977; Piirto, 1998; Silverman, 1977; Sloan & Marx, 2004; Wright & Chung, 2001)”
”psykopatologi och å andra sidan skrivandets terapeutiska effekter, se Sandgren (2014).

Psykoanalysen och författaren.För att förstå något av de mer omedvetna och dynamiska processerna hos människan och det mänskliga psyket, och hur dessa opererar och kommer till uttryck i det skönlitterära skrivandet.”

.
”Inom psykologiforskningen är intresset för kreativitet enormt stort,men frågan om varför man skriver–varför man ägnar sig åt kreativt eller skönlitterärt skrivande utifrån
den skrivande personens egen förståelse är relativt outforskad.I kontrast till detta finns en mängd forskning om kreativitet i allmänhet, jämte en mindre mängd om det kreativa uppfattning om varför man skriver.Därav denna studie.”
.

”Huvudfrågorna i intervjuguiden(poeter) behandlade följande: När man började skriva,varför man skriver poesi, vilken roll skrivandet har och har haft i ens liv, vilka ens drivkrafter är, om det någon gång är svårt att skriva, hur skrivprocessen ser ut,avgörande punkter för en i skrivandet/som skrivande person, samt receptionens betydelse (förlaget,debuten, läsarna, recensionerna).Intervjuerna pågick mellan 60-120 minuter………De intervjuade poeterna beskriver att skrivandet (”skrivandet” och ”att skriva”ska genomgående förstås som det att skriva poesi, när inget annat anges) är oerhört viktigt, eller till och med (livs)nödvändigt, och att det på olika sätt haft avgörandebetydelse för dem, i livet och för en som person. I och genom skrivandet kan ett eget rum eller utrymme, i psykologisk eller existentiell bemärkelse, upprättas, vilket är något man behöver som människa och för att kunna skriva. I skrivandet och det egna rummet kan det finnas en frihet som man vill ha och behöver och här är man av nödvändighet ensam. Frihet upplevs också finnas i själva poesiformen, till skillnad från den berättande prosan. I poesin finns även ett slags fysiskhet; hur texten och orden struktureras, med dess mellanrum och tomrum, kan skapa ett utrymme också i själva texten. Skrivandets avgörande betydelse och nödvändighet beskrivs vidare utifrån att man ”alltid” har skrivit och att skrivandet är ens ”allt”, ens hjärta. Man vet inte hur man skulle klara sig utan eller vad man skulle ha gjort annars, det vore en fasa att inte kunna eller få skriva och man kan eller vill inte föreställa sig hur livet skulle vara om man inte hade skrivit och skrev. Samtidigt är identiteten som författare eller poet långtifrån självklar och man tvivlar ibland på sin egen förmåga”.

”I skrivandet kan man utforska och undersöka det ovissa, sådant man (ännu) inte
vet; skrivandet kan vara ett upptäckande, eller kanske ett avtäckande. Något yttre möter
något inre, får fäste i en, och sätter igång ett skrivande där man rör sig i en riktning utan
att veta exakt vart man är på väg eller kommer att landa. Yttervärlden och andra människor kan på olika sätt användas i skrivandet, men man har också alltid med sitt
eget. I skrivprocessen finns en dialektik mellan inre och yttre som också gör något med en själv; utforskandet kan göra att man får syn på nya saker, eller börjar se saker på ett annat sätt, både hos sig själv och i annat. Att skriva är också att göra om, man skriver inte om sig själv eller annat/andra direkt och uttalat. Att man utforskar sådant man inte riktigt vet, och använder sig av sig själv och sitt inre i skrivandet,utan att man exakt vet vad eller hur, kan förstås som att man i skrivandet till viss del använder sig av omedvetet material, vilket också kommer till uttryck i att man överraskas och förvånas i skrivandet och även i den ”färdiga” texten upptäcker saker man inte kände till eller hade sett innan. Skrivprocessen, och det pågående utforskandet i den, är också förenat med glädje, lek och njutning.Skrivandet kan också vara ett sätt att bearbeta eller ge uttryck för något–en känsla, händelse eller erfarenhet. Möjligheten att bearbeta eller ge uttryck för kan vara viktig för en samtidigt är denna apsekt mindre framträdande i intervjuerna än skrivandet som ett utforskande. Skrivandet kan få en att må bra, och omvänt tror man att man skulle må dåligt om man inte skrev, men man skriver inte för att man mår dåligt.Det måste finnas andra drivkrafter till att skriva än psykiskt lidande och skulle man må väldigt dåligt kan man inte skriva alls”.
”betydelse är att denna någon(läsaren)ser något. Texten är också något som mottagaren
–recensenten eller läsaren önskvärt kan göra något med, eftersom dess meningar och
innebörder inte är fixerade eller explicita, och läsaren kan få en att upptäcka nya saker i
sin egen text.Omvärlden, den andre och de yttre omständigheterna har betydelse på fler sätt än att det måste finnas någon som ser och tar emot ens verk.”
Fortsättning följer……
Källa:GÖTEBORGS UNIVERSITET
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN
Att söka sitt om det poetiska skrivandets öppningar,
utmaningar och innebörder ur ett psykologiskt perspektiv
Rebecca Vinberg Examensuppsats 30 hp Psykologprogrammet
Vårterminen 2014 Handledare: Mats Eklöf

(Del1)Psykologi och den kvinnliga poeten

”Upplevelser och erfarenheter av att skriva poesi, utifrån frågan om varför man skriver.Sex poeter intervjuades. Intervjuerna analyserades tematiskt,vilket gav följande teman: Att skriva kan vara att upprätta och vistas i ett eget rum, en plats där man kan leva, skriva och vara fri, som man vill ha och behöver. Det finns starka drivkrafter att skriva och skrivandet är en del av en själv och ens liv. I skrivandet utforskar man det ovissa, man rör sig i riktning mot något som man (ännu) inte vet vad det är. I detta finns en pågående rörelse mellan ens inre och yttervärlden, som gör något med en som person.Skrivandet är förenat med glädje och njutning, men det är också ett krävande arbete som kan vara plågsamt och utmanande. Skrivandet är något man satsar på och bestämmer sig för att göra, oavsett om man har inspiration eller inte. Det är viktigt att det finns någon annan som godkänner och läser det färdiga verket, men det behöver inte vara många.”

”Människan är på olika sätten skapande människa. ”Hela livet är en saga omskapande” (Burton, 2002, s. 7). I detta ryms det konstnärliga skapandet, som tillsammans med det konstnärliga verket utgör en stark dragningskraft–vi förförs,berörs,förfäras, älskar och avskyr såväl verket som dess upphovsperson.”

Min kommentar: Tycker att uppsatsen är jättebra men alldeles för lång för min blogg. Så jag har valt ut några delar av uppsatsen som jag tycker är speciellt intressanta. Eftersom att jag  själv håller på och skriver poesi(helt amatörmässigt)så har jag alltid undrat över drivkrafterna bakom poesi skrivandet.Hittade denna sida på nätet och kände för att dela med mig av den till er.Jag tycker att avhandlingen ger en bra inblick i ämnet samt är lite spännande för mig själv som älskar psykologi.Nu blir blogginlägget långt ändå eftersom att uppsatsen är lång. Så jag delar upp den på två blogginlägg eventuellt på tre. Tänker också komentera mina egna reflektioner kring ämnet i ett annat blogginlägg.Texten är tyvärr lite konstig och texterna år för nära varandra(gillar att ha lite mera avstånd mellan raderna då det blir lättare att läsa texten) jag har försökt att rätta till det.Men när man kopierar vissa format så kan det lätt bli så. Hoppas ni kan läsa ändå. Skall se om jag kan rätta till det.

”Men varför skriver man? Mycket psykologisk forskning och litteratur om konstnärligt skapande och kreativitet fokuserar på konstnärens personlighet, tänkande och kognitionsstil eller mentala hälsa, eller på egenskaper hos kreativa produkter eller miljöer. I andra fall, med många psykoanalytiska exempel, försöker man förstå konstnären utifrån det skapade verket. Men hur den konstnärligt skapande personen själv förstår och upplever sitt skapande är mindre undersökt eller utforskat inom psykologin”

”Skrivande kan sägas röra sig inom tre huvudområden: de starka drivkrafterna eller denstarka inre motivation som finns bakom skrivandet, skrivandets terapeutiska funktioner och de eventuella sambanden mellan kreativt skrivande och psykopatologi eller psykisk ohälsa.”

”I psykologin finns en enhetlig definition.I vid bemärkelse kan kreativitet ses som ett förhållningssätt till livet och världen (Csikszentmihalyi, 1996). ”Kreativiteten är den spricka i muren genom vilken vi ser världen”(Josephson, 1990, s. 240).”

”kreativitet kan ses som något övergripande,som inbegriper mer och annat än det konstnärliga skapandet,det konstnärliga skapandet kan vara ett utslag för kreativiten, men inte nödvändigtvis och alltid”
”poesi vi behöver därmed ha begrepp för att skilja poesin från romanen eller novellen, det vill
säga från det berättande skrivande. Förenklat kan vi kalla romanen, novellen och andra
typer utav berättande skrivande för prosa. Prosa kan avse både skön och facklitterära texter (NE, 2014)romanskrivande, berättande prosa etc. varvas i texten och ska alla förstås som just
beskrivna skönlitterära prosa, skild från poesin.”
”Med begreppet poesi avses här en skönlitterär men icke berättande text.Begreppet poesi är ett allmännare begrepp än lyrik (NE, 2014). Dikten kan anses ha tre grundformer: epik, dramatik och lyrik. Poesin kan ses som en mer generell term för dessa tre, och stå för ”diktandet” i bred bemärkelse (Hallberg, 2014). I svenskan är begreppet poesi mer eller mindre synonymt med begreppet lyrik medan de franska och engelska begreppen kan avse epik och dramatik(NE, 2014). Någon exakt och entydig definition av poesi finns inte, men i föreliggande arbete används begreppet poesi så som exkluderande epiken (som är mer berättande än yriken) (Björck, 2014) och dramatiken, och avser alltså en skönlitterär icke berättande text, skild från romanen, novellen,epiken och dramatiken.Här framstår alltså distinktionen mellan de båda begreppen.Kreativt skrivande respektive skönlitterärt skrivande användbara, eftersom även ett facklitterärt skrivande kan vara kreativt, medan fokus för detta arbete är på det kreativa skönlitterära skrivandet.”
”Csikszentmihalyi (2003) har tillsammans med kollegor under årtionden
forskat kring när och hur människor upplever det som Csikszentmihalyi kallar ”flow”,
det vill säga det sinnestillstånd där man är så uppslukad av det man gör att (allt) annat
tycks oviktigt, vilket är en njutbar och glädjefylld upplevelse som man vill fortsätta med
eller återuppleva, oavsett priset för den (s. 20). Flowupplevelsen präglas av
koncentration och en känsla av tidlöshet och kan uppstå när vi engagerar oss i en uppgift som är (tillräckligt)utmanande och meningsfull(Klein, 2012). Upplevelsen av flow är inte något som bara kommer till en,utan förutsätter eller föregås av disciplin och koncentration.Vi kan inte samtidigt som vi i flowupplevelsen är fullt koncentreradepå det vi gör,medvetet fokusera på eller oroa oss över oss själva. Detta icke självupptagna kan också möjliggöra att vi överskrider oss själva eller det vi trodde var möjligt att klara av. Flowupplevelsen, och den aktivitet eller handling som för en viss person ibland leder till en sådan upplevelse, är ett självändamål i sig. Det vi gör, gör vi för sakens skull, inte för att uppnå något annat.Applicerat på skrivandet betyder det att man skriver för att man vill skriva,det är skrivandet i sig som är det viktiga och av värde, till skillnad från att exempelvis göra något för att fördriva tid utan att sysslan har ett värde för en i sig (Csikszentmihalyi, 2003). Flow är inte detsamma som kreativitet eller vice versa. Flow kan sägas hörasamman med den mänskliga drivkraften att ta sig an utmanande uppgifter och behärska dem med sin egen förmåga, på så sätt att vi vill uppleva den glädje som detta kan ge (Klein, 2012).

”Det inre drivet och skrivandet som ett sätt att leva och vara i världen.Att skriva kan vara ett sätt att förhålla sig till livet och existensen, något som på olika sätt funnits med en redan som barn och som blir en viktig eller till och med nödvändig del av livet,en själv som person och ens varande i världen. Det verkar utifrån forskningen finnas en stark inre drivkraft att skriva, betydligt mer avgörande än yttre motivation eller belöning. I en studie av Day (2002) undersöktes fyra författares egna livsberättelser, vilka tolkades i termer av ett narrativt konstruerande av identitets livserfarenheter formar och banar väg för identiteten som författare och en drivkraft till att skriva blir att på så sätt upprätthålla denna identitet. Day (2002) menar att de undersökta författarna löste identitetskonflikter under barn och ungdomsåren……annorlunda, men var samtidigt intelligenta och kompetenta och lyckades omvandla annorlundaheten till en fördel och införliva svåra upplevelser som en del av en positiv identitet. Skrivandet kunde delvis fungera som ett sätt att trösta sig själv idetta (Day, 2002). I en annan studie (Piirto, 1998) lyfts också utanförskapet fram.Generellt är känslan av att inte passa in återkommande, men det lyfts fram att huruvida det verkligen förhåller sig så jämfört med befolkningen i stort inte ärkänt (Piirto, 1998).”

”Utanförskapet kan leda till en position av att vara observatör som gynnar skrivandet,
genom att omvärlden och det som sker runt omkring blir en källa till inspiration (Day,
2002). Alltså, att skrivandet är en del av ens identitet, och därmed blir ett uttryck för ens identitet, är drivkraften till att skriva och är det som gör att man håller fast vid
författandet, trots att det är ett osäkert och dåligt betalt yrke, menar Day (2002).
Skrivandet som ett sätt att handskas med livet och som en del av den man är drivet av
en slags inre motivation eller drivkraft.I nämnda studie av Piirto (1998) undersöktes livsteman hos 80 samtida kvinnliga författare, vilka definierades som framgångsrika. Flertalet av författarna hade ett starkt verbalt intresse och läste mycket från tidig ålder, som ett sätt att både fly från och lära sig om världen. Att tidigt få beröm och uppmuntran för sitt skrivande blev en sporre att fortsätta, men det inifrån kommande drivet att skriva beskrivs som starkare än den yttre.”

”Syftet med undersökningen var att i en kvalitativ intervjustudie undersöka kvinnliga poeters erfarenheter och upplevelser av skönlitterärt skrivande,utifrån den övergripande frågan om hur man själv förstår varför man skriver.Vad är det man gör iskrivandet,vad driver en att skriva och vad gör skrivandet för en och med en?”

”vistas i ett eget rum, en plats där man kan leva, skriva och vara fri, som man vill ha och behöver. Det finns starka drivkrafter att skriva och skrivandet är en del av en själv och ens liv. I skrivandet utforskar man det ovissa, man rör sig i riktning mot något som man (ännu) inte vet vad det är. I detta finns en pågående rörelse mellan ens inre och yttervärlden, som gör något med en som person.Skrivandet är förenat med glädje och njutning, men det är också ett krävande arbete som kan vara plågsamt och utmanande. Skrivandet är något man satsar på och bestämmer sig för att göra, oavsett om man har inspiration eller inte. Det är viktigt att det finns någon annan som godkänner och läser det färdiga verket, men det behöver inte vara många.”
Fortsättning följer……..
Källa:GÖTEBORGS UNIVERSITET
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN
Att söka sitt om det poetiska skrivandets öppningar,
utmaningar och innebörder ur ett psykologiskt perspektiv
Rebecca Vinberg Examensuppsats 30 hp Psykologprogrammet
Vårterminen 2014 Handledare: Mats Eklöf

Romer som tigger manipulerar givare med sitt kroppsspråk

Romer som tigger har ju egentligen bara tillgång till kroppsspråket.Med det iscensätter han eller hon en situation som är avsedd att få oss att ge pengar.

Manipulera oss. I ett demokratiskt samhälle är vi vana vi protester, demonstrationer och olika typer av opinionsbildning som innehåller en kunskapsöverföring. Eller att man tigger med en ”bössa” med ett klart angivit ändamål. Eller att man hör orden ” det fattas ett par spänn”, som vi förstår utan förklaringar.

Men mannen eller kvinnan som kryper passivt ihop bakom en mugg är något helt nytt.

Jag vill ta upp några delar av det här språket:

Fysisk underdånig kroppsställning

Romer som tigger vädjar med hjälplöshet– hopkrupen, invirad i filtar om det är kallt.Vädjar med en signal om brist på egen kraft. En ung fullt frisk person som framställer sig som hjälplös? Det är något som inte stämmer!

”Frusna fingrar” tigger bättre!”vad du är kall om händerna, människa, jag skall ordna att par vantar”. Så gjorde vi i början.
”Ge min inte vantar”, väste tiggaren. Vi hade inte förstått kroppsspråket; Kalla händer och frusna fingrar ger romer som tigger mer pengar i muggen!Det var ett helt medvetet val att frysa om händerna.

”Lock-pengar i muggen”
Lite småpengar får ligga kvar i muggen med budskapet ”se så lite jag fått”, sedlarna åker med en gång under kläderna. Det går inte att tigga med muggen fullproppad med sedlar.
Dagskassan ligger nog aldrig i muggen, som en del tror, utan är helt riktig placerad på ett säkrare ställe.

”Se lidande och hungrig ut”
Hur många har inte missförstått den signalen? ”Jag går och köper mat till dig, stackare, mat behövs alltid!”. Men det är inte säkert. En del har fått se maten åka ned i papperskorgen, till utrop ”pengar – inte mat!”. Eller någon som kastat äpplena efter givaren. Man har missförstått kroppsspråket och signalen”.

”Tyck synd om mig blicken”
Den har alla sett. Den biter hårt och vädjar till vår djupa vilja att ta hand om barn och nödlidande. Vi har själva haft perioder av fattigdom och vi har föräldrar som kämpat för brödfödan. Det är också sant, romer som tigger hör till de mest utsatta! ”Jag får så dåligt samvete, jag känner att jag måste hjälpa”, det vet romerna om, det kan också bli ett osunt spel på givarens bästa känslor. Pengarna i muggen är ingen effektiv hjälp.

”Tiggarkläderna”
”men varför tar du inte dina fina och varma vinterskorskor på dig?, som du fått,  utan går i slitna sommarskor i höstkylan”, sa en god vän som levt tillsammans med romer som tiggare ett par år! Kängorna fick stanna hemma den gången. Kläderna hörde till tiggarrollen!

”Ingen paraply om det småregnar”
Man fryser själv när man ser någon i en blöt jacka eller insvept en filt i duggregn. Vi har köpt paraplyer och regnställ, men har aldrig sett dem använda dem. Tiggarrollen igen, tror vi.

Gravida kvinnor huttrande i lite småregn tigger säkert bäst av alla. Det borde inte få vara tillåtet. I vår kommun har vi inte sett barn i tiggarsituationen och jag antar att myndigheter i så fall har rätt att ingripa.

Inte för många saker omkring sig
Man kan inte tigga om har fått många saker som mar har omkring sig, jag har inte sett det själv, andra har sagt att man förvarar saker i papperskorgar eller en bit undan medan man tigger.

Kroppsspråket och uthålligheten
Framför allt i uthålligheten – att sitta dag efter dag i alla väder –  ligger ett kraftfullt budskap till oss att det finns en kris som man bara lyckas uttrycka genom kroppsspråket.

Romer som tigger gör ett europeiskt problem synligt med kroppsspråket

”Hur kan man sitta så en hel dag i alla väder, blir dom inte sjuka?”. Visst blir man det! Medellivslängden för romer är 15-20 år mindre än för andra folkgrupper enligt dokumentationen från konferensen om Utsatta EU medborgare, Linköping 2015-02-04.

Deras närvaro på våra gator säger att något är fel i det europeiska samhället! Annars skulle de inte komma hit!

Romer är diskriminerade i sina hemländer.

Så även om vi blir manipulerade att ge pengar [och bara några få % av dessa pengar kommer till barn och familjerna, det finns många mellanhänder] så synliggör romer som tigger ett europeiskt problem som vi inte kan komma undan.

Vi känner till det från TV, men nu har vi fått det synligt på våra gator. Eller som en färsk masteruppsats har rubricerat det ” Det känns som om världen har kommit till oss”. Och om vi inte kan hitta några lösningar på detta har det kommit för att stanna!

Källa: HeartandMind.se

Min kommentar:Vet ej sanningshalten och källan bakom denna text. Men jag tycker att artikeln lyfter fram viktiga reflektioner.Denna artikel riktar in sig specifikt på romer men jag är säker på att den är universal för alla tiggare (oavsett etnisk bakgrund) som tigger.

Hjärnpersonlighet

De olika hjärnhalvornas kännetecken1

Vänster-TILLSTÅNDET (-hjärnhalva)
(Logik / Matematik / Språk / Verbal förmåga / Kunskap / Symbolisk / Detaljer / Förvalta)
Höger-TILLSTÅNDET (-hjärnhalva)
(Kreativitet / Skapande / Intuition / Insikt / Humor / Konkret / Helhet / Utforska)

Verbalt:
Använder ord: namnger, beskriver, definierar.
Icke-verbalt:
Är medveten om saker och ting men med minimal koppling till ord.
Analytiskt:
Räknar ut saker steg för steg och del för del.
Syntetiserande:
Sammanställer saker och ting till helheter. ”Holistisk”
Symboliskt:
Använder symboler för att beteckna olika företeelser. Så t.ex. betecknar formen ett öga, och tecknat ”+” står för additions-processen.
Konkret:
Anknyter till företeelser sådana de är i det aktuella ögonblicket.
Abstraherande:
Tar ut små delar information och låter dem stå för helheten.
Analogiskt:
Ser likheter mellan företeelser; förstår metaforiska förhållande.
Temporalt:
Håller reda på tiden, ordnar företeelser i följd: gör saker och ting i tur och ordning, etc.
Icke-temporalt:
Utan sinne för tiden.
(Missar t.ex. möten.)
Rationellt:
Drar slutsatser grundade på resonemang och fakta.
Icke-rationellt:
Kräver ingen grund i form av förnuftsskäl eller fakta; är villig att vänta med definitivt omdöme. ”Intuitiv”
Siffermässigt:
Använder tal, t.ex. vid räkning.
Rumsligt:
Ser var företeelser står i förhållande till andra företeelser och hur delar passar ihop till helheter.
Logiskt:
Drar slutsatser grundade på logik: det ena följer det andra i logisk ordning – t.ex. ett matematiskt teorem eller ett välformulerat diskussionsinlägg.
Intuitivt:
Gör insiktsmässiga språng som ofta grundar sig på ofullständiga mönster, ingivelser känslor eller visuella bilder. ”Intuition”
Linjärt:
Tänker genom sammanlänkade idéer, där den ena tanken följer direkt efter den andra och ofta leder till en definitiv slutsats.
Holistiskt:
Ser företeelser i hela deras utsträckning; uppfattar genomgående mönster och strukturer som ofta kan leda till skiljaktiga slutsatser. ”Helhetstänkande”
Förvaltaren:
Den vänstra hjärnhalvan ges ofta rollen som förvaltaren av beprövade uppfattningar.
Utforskaren:
Den högra hjärnhalvan anses vara mer inriktad på att upptäcka det som är nytt.

Du kan läsa mer om hjärnan:
i uppsatsen Tankar i hjärnan, Wikipedia.org ”Hjärna”, ”Lärstilar1” & ”Lärstilar2”, Rörelsegjädje & Hur vi lär samt Hjärnan MusikPedagogik

1) Huvudsakligen ur boken ”Teckna med högra hjärnhalvan”, Betty Edwards, sidan 50, ISBN 91-37-10251-6, FORUM.

Vid dominant höger hjärnhalva så vill man ta tag i helheten först och sedan bryta ned i detaljer!
Dominant höger hjärnhalva är holistisk, dvs ser att helheten har större värde än summan av delarna!

Det sägs att (manliga) ingenjörer oftast har dominant vänster hjärnhalva …
Då tar man tag i detaljer först och försöker sammanfoga dessa till en helhet!
Som ingenjör är jag då ett undantag … 🙂

Vilken hjärnhalva som är starkast hos en påverkar ens personlighet, hur man är som person.
Hur vi använder vår hjärna och hur vi låter hjärnans olika förmågor utvecklas påverkar mycket vårt liv.
Liksom om någon del av hjärnan försvagas av skada, t.ex. en traumatisk hjärnskada.

Styrd av höger eller vänster hjärnhalva? Testa!

Det påstås att din kropp avslöjar om du domineras av vänter eller höger hjärnhalva!
Knäpp händerna och se vilken tumme som du har överst!
Vilken hamnar naturligt överst för dig?
Om vänster tumme överst, så antyder det att du styrs mest av höger hjärnhalva då höger hjärnhalva styr vänstra sidan av kroppen och vice versa.

Lägg dina armar i kors över magen!
Vilken underarm och hand hamnar över den andra underarmen (upp mot huvudet)?
Om vänster underarm + hand hamnar överst antyder det också att du styrs mer av höger hjärnhalva!

Det påstås även att:
– den som har dominant höger hjärnhalva…
…helst sitter på vänster sida i en föreläsningssal
…lägger ramen först vid pusselläggning
– den som har dominant vänster hjärnhalva…
…helst sitter på höger sida i en föreläsningssal
…lägger pusslet bit för bit
– den som använder båda hjärnhalvorna lika mycket…
…helst sitter i mitten av en föreläsningssal
…brukar titta rakt fram på den han / hon talar med

”Hjärndanserskan” – test av dominant hjärnhalva

Braindancer
Hur du uppfattar att figuren snurrar ska visa
vilken hjärnhalva som är dominant:

Motsols / moturs står för din vänstra hjärnhalva.
Medsols / medurs står för din högra hjärnhalva.
Omväxlande så är ingen hjärnhalva direkt dominant.
Läs om den ”Den dansande siluetten” på wikipedia.källa

Högkänsliga pejlar in vågor i luften

HUDLÖS. Upp emot var femte person är en HSP – en highly sensitive person.

Psykologen Elaine Aron beskriver det som att man har en så låg tröskel för sinnesintryck att det påverkar hela livet. Och att känsligheten kan vara både en sårbarhet och en gåva.
– Högkänsliga har ett rikt inre liv. Ett knoppande träd kan ge dem ett lyckorus.

Högkänsliga personer antas vara födda med ett känsligare nervsystem som gör att de tar in fler sinnesintryck. Den ökade känsligheten kan både vara en tillgång och en belastning i livet. ILL: Lotta Sjöberg

 

DE HÖGKÄNSLIGA – En serie om att ha låg tröskel för sinnesintryck.

Del 1.

Minns ni prinsessan på ärten? Hon som trots 20 madrasser och 20 ejderdunsbolstrar sov fruktansvärt dåligt och vaknade med blåmärken över hela kroppen. Detta eftersom drottningen lagt en liten ärta på botten av hennes säng.

I H C Andersens sagovärld var flickans ömtålighet beviset för att hon verkligen var av kunglig börd. Så känslig kunde ju bara en riktig prinsessa vara.

I dag skulle hon kanske i stället ha räknats in i den femtedel av mänskligheten som anses vara ”högkänslig”. Och hennes sömnproblem hade nog snarare förklarats med ett ovanligt reaktivt nervsystem – som på sikt riskerade att göra henne deprimerad och tillbakadragen.

– I vår västerländska kultur har ordet ”känslig” fått en negativ klang, men högkänslighet kan vara både en sårbarhet och en gåva, säger den amerikanska psykologen och forskaren Elaine Aron, som myntat begreppet ”highly sensitive person”.

 

Elaine Aron

När hon i mitten av 1990-talet tog ett helhetsgrepp om den högkänsliga personlighetstypen – med sina svagheter och styrkor – var det få som hade hört talas om den. De senaste åren har dessa tunnhudade personer dock uppmärksammats i både vetenskapliga publikationer och populärvetenskaplig facklitteratur. Enbart Elaine Arons böcker om högkänslighet har sålts i över en miljon exemplar.

Elaine Aron bedriver sin forskning vid New State University of New York, men hemmet och den privata psykoterapimottagningen finns i San Francisco. När jag över en telefonlinje till Kalifornien ber henne beskriva vad ”högkänslighet” är, understryker hon först att det inte handlar om en personlighetsstörning – eller en ny bokstavsdiagnos (förkortningen HSP används ofta för högkänsliga personer).

– Högkänsliga personer löper en viss ökad risk att drabbas av depression, ångest och andra stressrelaterade symtom. Fokuserar man bara på de problem som högkänsligheten kan leda till, är det lätt att misstolka den som ett slags sjukdomstillstånd, medger hon.

Men högkänsligheten är ett personlighetsdrag, understryker Elaine Aron. På samma sätt som vissa har utrustats med en ovanligt hög ”gåsfaktor” som gör att de flesta motgångar rinner av, påverkas andra människor extra mycket av såväl känslomässiga som sensoriska sinnesintryck.

 

Högkänsliga personer löper en viss ökad risk att drabbas av depression och ångest.

Så kan till exempel en mindre tillrättavisning på jobbet, en armbåge i tunnelbanan eller en skavande tvättlapp i nacken rubba den högkänsliges sinnesstämning för resten av dagen – samtidigt som åsynen av ett knoppande träd eller ett barn som just lärt sig cykla kan överskölja honom eller henne med ett varmt lyckorus som håller i sig nästan lika länge. Högkänsligheten har alltså även positiva sidor.

– Högkänsliga har inte utrustats med bättre näsor, skarpare syn eller bättre hörsel. Däremot har de en lägre tröskel för att ta in olika slags sinnesintryck och deras hjärnor bearbetar informationen på ett djupare sätt, säger Elaine Aron, som brukar likna högkänsligheten vid de sorteringsmaskiner som används för att dela in nyskördade apelsiner eller annan frukt efter storlek och vikt.

– Om de flesta människor delar in apelsinerna i fem olika fack, använder en högkänslig person kanske 25 fack. Att sortera all information så noggrant tar mycket psykisk kraft och får den högkänslige inte tillräckligt mycket tid för återhämtning är risken för ohälsa stor. Men det kan också vara fantastiskt att uppleva till­varon så nyansrik. Många har till exempel starka natur- och konstupplevelser, säger hon.

 

I viss mån är vi förstås alla känsliga för yttre sinnesintryck. Vem mår inte dåligt av en utskällning från chefen? Eller störs om grannen i lägenheten ovanför går loss med borrmaskinen? Men mellan 15 och 20 procent av alla individer anses vara så känsliga att hela deras liv genomsyras av detta – allt från jobbsituationer till intima relationer.

Eftersom denna högre känslighet för yttre stimuli har observerats hos ungefär en femtedel av alla spädbarn och dessutom hos ett hundratal djurarter, tyder mycket på att det handlar om ett nedärvt personlighetsdrag. Detta är dessutom lika vanligt hos män som hos kvinnor.

– Högkänsligheten medför en ökad sårbarhet, men sannolikt har den även haft evolutionära fördelar. Många högkänsliga är till exempel riskmedvetna och lite försiktiga i nya situationer. Jag brukar skämta och säga att om man alltid är väldigt noga med att lokalisera nödutgången när man går på bio, blir man lätt stämplad som neurotisk – till den dag det faktiskt börjar brinna. Då uppfattas man i stället som väldigt smart, säger Elaine Aron och fortsätter:

– En person som snabbare än andra känner av hungerkänslor, börjar kanske också tidigare att leta efter föda och hinner då få sitt energibehov säkrat innan födan tar slut. Och kanske kan förmågan att känna av andras sinnestämningar leda till att man blir en bättre förälder, eftersom man är mer lyhörd för sina barns behov.

 

För sin forskning har Elaine Aron gjort djupintervjuer med personer som själva definierat sig som ”extra känsliga”. Likheterna i deras beskrivningar av sig själva var slående: Ett rikt inre liv. Lätt uppjagad. Svårare att prestera när man är observerad. Känslig för smärta.

– Att känsligheten tog sig så många olika uttryck och att dessa förekom hos så många av intervjupersonerna, gjorde mig övertygad om att det handlar om ett mer generellt personlighetsdrag och inte bara om en ökad känslighet för just smärta eller höga ljud, säger Elaine Aron.

Utifrån intervjuerna har hon konstruerat ett personlighetstest som på en 27-gradig skala mäter hur högkänslig en viss person är, HSP-skalan (se nedan). De skillnader i känslighet som Elaine Aron har funnit i sina psykologiska test har sedan även bekräftats biologiskt. Med hjälp av funktionell magnetröntgen har forskare öppnat ett fönster till de högkänsligas hjärnor och sett att det som tycks förena dem är ett nervsystem som reagerar ovanligt starkt på yttre stimuli.

 

I ett försök fick till exempel ett antal personer jämföra nästan identiska landskapsbilder och leta efter små olikheter, samtidigt som deras hjärnor avbildades med funktionell magnetkamera (fMRI). De som fått höga värden på HSP-skalan uppvisade då en högre aktivitet i de delar av hjärnan som bearbetar visuella intryck.

I ett annat experiment fick försökspersonerna titta på bilder av glada och ledsna ansikten. Återigen var hjärnaktiviteten högre hos personer med höga värden på HSP-skalan. Det var dock inte känslocentrum som aktiverades, utan de delar av hjärnan där spegelneuronerna finns. Dessa nervceller anses viktiga för förståelsen av andra människors handlingar och känslor.

– I vår kultur uppfattas högkänslighet ofta som något negativt, men såväl omgivningen som de högkänsliga själva borde fokusera mer på allt som de har att erbjuda. De har till exempel hög empati, är goda lyssnare, ser saker som andra missar och fattar ofta väl genomtänkta beslut. Detta är egenskaper som behövs i vårt samhälle, säger Elaine Aron.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

TESTA DIG SJÄLV – Hur känslig är du?

Elaine Aron, forskare och psykoterapeut, har tagit fram ett självtest där man genom att ta ställning till ett antal påståenden kan få en uppfattning om hur högkänslig man är. Hon betonar att testet inte är ett så exakt att man bara kan utgå från det i sin bedömning.

Vill du göra testet i sin helhet, gå in på Elaine Arons hemsida:

http://www.hsperson.com

Testet finns även på svenska:

http://www.hsperson.se

Om du svarar ja på 14 eller fler frågor är du troligtvis högkänslig. Inget psykologiskt test är dock så exakt att man enbart kan grunda sin bedömningen på detta, understryker forskaren Elaine Aron, som gjort testet. Och även om du bara svarat ja på någon eller några frågor – men instämmer i väldigt hög grad i dessa påståenden – kan du vara högkänslig.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Här följer några exempel på frågor. Svara ja eller nej utifrån hur väl du tycker att påståendet stämmer på dig.

1. Jag blir nervös när jag ska göra många saker på kort tid.

2. Andra människors sinnesstämningar påverkar mig.

3. Jag blir lätt överväldigad av skarpt ljus, starka dofter, grova textilier och sirener i närheten.

4. Oljud får mig att må dåligt.

5. Jag reagerar starkt på hungerkänslor – de påverkar mitt humör och min koncentrationsförmåga.

6. Jag är särskilt känslig för effekterna av koffein.

7. Jag blir irriterad när man vill få mig att göra flera saker samtidigt.

8. Jag förnimmer och uppskattar fina och subtila dofter, smaker, ljud och konstverk.

9. När jag måste tävla mot någon eller utföra något under iakttagande blir jag nervös eller osäker och presterar sämre än jag annars skulle ha gjort.

(Mycket stämmer in på mig)

Källa:

 

Psykologen- därför är du galen i inredning!

Därför är du galen i inredning!

Kunde du inte motstå ytterligare ett doftljus i prisklass fint restaurangbesök och nästan skäms du över den oemotståndliga lusten att kakla om badrummet, trots att det gjordes så sent som i fjol? Lugn, du är inte ensam – du har snarare sällskap av resten av Sveriges inredningstokiga befolkning – och allt du egentligen försöker göra är att stärka din identitet!

Att inredning är något som är viktigt för oss svenskar är tydligt. Under 2012 la vi tillsammans svindlande 28,8 miljarder kronor på möbler och prylar till hemmet och då är inte poster som hemelektronik, underhållsredskap, hushållstextilier, köksartiklar, mindre hushållsapparater eller vitvaror medräknade. Räknas de med blir summan nämligen 84 miljarder kronor.

John Magnus Roos är psykolog, civilekonom och forskare vid Centrum för konsumtionsvetenskap vid Göteborgs universitet och Veryday. Han är även redaktör för Konsumtionsrapporten 2013 där hushålls privata konsumtion under 2012 har sammanfattats och analyserats. Han tror att vårt stora inredningsintresse till stor del handlar om identitetsbyggande.

– Inredning är ett sätt att uttrycka vår identitet, både för oss själva och för andra. Det är också ett sätt att förändra vår identitet till den vi vill vara. Ett rymligt och modernt kök kan till exempel göra dig till en person som bakar, syltar och lagar mer mat medan ett trivsamt vardagsrum kan få dig att spendera mer tid med familjen eller bjuda hem gäster oftare.

John Magnus Roos.

John Magnus Roos.

Ytterligare en anledning till att svenskar spenderar mycket pengar på möbler är vår goda ekonomi.
– Svenskar är välutbildade med god ekonomi. Ju bättre utbildning och ju mer pengar vi har, desto mer spenderas på möbler och inredning.

Men trots de stora summor vi lägger på våra hem så ökar även vår tid utanför hemmet, vilket kan uppfattas som paradoxalt. Men enligt John Magnus Roos är det egentligen inte så märkligt utan snarare ytterligare en orsak till att vi vill ha ett så snyggt hem som möjligt.
– Eftersom vår tid i hemmet minskar rent kvantitativt så försöker vi genom att konsumera möbler och inredning göra vår hemmatid mer kvalitativ. Och även när vi inte rent fysiskt befinner oss hemma så finns vårt hem med oss i tanken vilket stärker vår identitet, var vi kommer ifrån och var vi hör hemma.

Matt Crystal.

Matt Chrystal.

Den svenska inredningshysterin märks även på bland annat Pinterest, en global sajt där användare kan dela med sig av bilder på digitala anslagstavlor, så kallade pinboards. Matt Chrystal är internationellt ansvarig för sajten och tror att Pinterest används av flera olika anledningar.
– Det ger människor möjlighet att bli inspirerade och upptäcka nya trender, men även en chans att planera sin egen framtid.

Något som utmärker svenskarna på sajten, som under det senaste året har tredubblats i antal, är just det stora intresset för inredning.
– Vi kan se olika trender i olika länder, i till exempel Italien är de mest populära pinsen i kategorin mode, medan Sverige är trendsättande när det kommer till inredning och kreativa hem, säger Matt Chrystal.