Sepsis inlagd på sjukhus döden

Har precis nyss kommit hem efter en vecka på sjukhus.Drabbades av blodförgiftning sepsis.Enligt läkaren så var jag nära döden.Men hamnade dock inte i respirator.Det var verkligen jättejobbigt.Kunde inte äta eller dricka och hade ett konstant illamående(pga gifterna i blodet).Det hela började med en urinvägsinfektion som blev värre.Till slut så kände jag mig så allmänpåverkad att jag sökte läkarvård(som tur är;).

Är fortfarande långt ifrån bra.Dr sa att det kunde ta flera veckor i återhämting.Känner mig väldigt svag och orkeslös.Men jag lever skrattar kan inte annat göra i min morbida humor.Att snudda vid döden…..en konstig tanke.Hur vill man dö egentligen nära kära all kärlek runt omkring (förhoppningsvis dröjer det ett tag)men den existensiella frågan.

Såna underbara barn och vänner jag har.Alla blev väldigt oroliga och bad för mig.Så vackert av dem.Man känner verkligen kärleken från dem.Jag är nästan lite förvånad betyder jag så mycket för dem.

Alla dagar som kommer och går när man är trött har ont ifrågasätter  syftet med .

ens existens.Men kanske bara att få finnas andas försöka att göra andra människor vardag lite lätttare.Med några vänliga ord bara vara en god vän.Den stora kärleken till ens barn.Om något skulle hända mig det skulle drabba dem väldigt hårt en stor prövning.Och den smärtan vill jag inte riktigt att de skall utsättas för än.Den dagen kommer.

Nu vill jag bara återhämta mina krafter.Har beställt manuka honung på nätet .Är övertygad om att det kommer att hjälpa till.

Var rädda om varandra vi har bara oss.

Barnen och kapitalet UnderbaraClara. Jag blev helt rörd när jag läste det här blogginlägget.

Barnen och kapitalet

2014-02-16 23:23

Jag vet flera föräldrar med god ekonomi som sparar sina barns hela barnbidrag. Jag läste till exempel att Blondinbella kommer spara hela bidraget till sin son. Himla härligt att ha den möjligheten! Men sedan rekommenderar hon andra att försöka spara mer till sina barn, ifall de en dag kanske behöver köpa exempelvis en bostadsrätt ”Kan du dra in på godis varje vecka? Tidningsmagasin? Kaffe? Klokare matinköp? En annan sak är också om ditt barn fyller år. Istället för en massa presenter och julklappar på julafton från mormor och hela släkten, önska insättning av en slant på ditt barns konto istället!”

Och här någonstans blir det fel för mig: när folk med god ekonomi ska förfäkta sparande som en dygd för sämre bemedlade människor. När folk  i fina bostadsrätter som går på spa flera gånger i månaden tipsar andra om att sluta köpa tidningen eller godis. För dessa välmenta råd till sämre bemedlade förutsätter ju för det första att de har pengar över att köpa tidningar för. Och det har ju långt ifrån alla! Om jag fick ge ett råd (helt okvalificerat men ändå) är mitt råd till föräldrar med oerhört knappa resurser som endast med nöd och näppe har en hundralapp över ibland är: Lägg den pengen på barnens nöjen!  Låt barnen gå på bio eller gå och fika. Låt barnen uppleva saker! Vad kommer de minnas av sin barndom? Den gånger de fick gå på kafé, teater, eller på djurparken? Eller varje gång de inte fick uppleva någonting därför att mamma och pappa sparar pengar till din bostadsrätt som du kommer vilja köpa om femton år. Och för familjer med små ekonomiska resurser skulle jag säga att det är vanvett att be släktingar sätta in pengar till barnet istället för att ge presenter på dess födelsedag! Kanske är det just den där presenten från mormor som gör att ett barn kan få känna sig lite rik ibland!? Kan få äga en cykel eller ett par skidor eller en mobiltelefon. Något som är för dyrt för föräldrarna att köpa.

Jag tror att alla föräldrar önskar kunna hjälpa sina barn. Men framförallt önskar vi väl kunna ge dem redskapen att hjälpa sig själva? I det ingår att få uppleva saker. Vi stirrar oss blinda på ekonomiskt kapital, men faktum är att det finns många olika sorters kapital. Kulturellt kapital. Socialt kapital. Med dessa kapital i ryggsäcken är det lättare att en dag kunna tjäna ihop till ett eget ekonomiskt kapital. Ett ekonomiskt kapital man fått givet till sig kan man göra av med på ett felköp. Kulturellt kapital man samlat ihop under sin barndom kommer man att förvalta och få bra mycket bättre avkastning på än aldrig så många fonder. Kulturellt kapital behöver heller inte kosta så mycket. Kulturellt kapital kan vara att mamma och pappa faktiskt har en tidning hemma. Som man kan läsa och hänga med i.

Jag hoppas att alla föräldrar som inte kan spara pengar till sina barn förstår detta och inte har dåligt samvete. Att ge sina barn pengar när de är vuxna kan aldrig vara ett viktigare mål än att försöka ge dem en barndom rik på upplevelser. De få korta år de faktiskt är ens ansvar.
//
 Min kommentar på detta. Min äldsta dotter bad mig att läsa detta blogginlägg. Och jag blev helt rörd faktiskt. Och som jag känner igen mig. Så ofta som jag har haft och har dåligt samvete för att jag som mamma inte räcker till. Att jag inte har kunnat ge mina barn någon ekonomisk framtid tex spara allt barnbidrag till mina barn. Som ensamstående mamma får man vända på varenda krona för att klara uppehället.
Min älskade dotter bad mig läsa texten för att hon kände igen sig. Vi har inte haft mycket pengar men mina barn har fått ett stort socialt kapital. Och har jag haft en hundralapp över så har mina barn fått den för att göra någonting roligt för. Det värmer mitt hjärta att höra min dotter säga det att hon tycker att hon har fått allt som hon har velat ha och att hon har haft en bra barndom.

Ekonomens besked fick mig att häpna ”Vi ser medvetet till att det inte blir kontinuitet i vården”

Av: Christina Spjut Publicerad: 9 december, 2013

”Vi ser medvetet till att det inte blir kontinuitet i vården”

Jag råkade samtala med en ekonom häromdagen, som arbetar i ett av våra 21 landsting. Vi kom att diskutera sjukvårdens kritiserade ekonomiska styrsystem och vad som skulle kunna fungera bättre – som till exempel andra mått än dagens.

Jag ville förstås lyfta fram viktiga kvalitetsparametrar och nämnde direkt patient-läkarkontinuitet, som någonting som både borde ge bättre kvalitet och vara lätt mätbart.

Ekonomen svarade då med att man på hans arbetsplats har ett system där man noga tillser att patienten INTE träffar samma läkare flera gånger.

”Kontinuitet stoppar flödet”

När jag frågar varför i alla världen man gör på det sättet får jag svaret: En läkare som har en längre relation till en patient vill inte gärna remittera tillbaka patienten till primärvården. Då får vi ingen patientomsättning på kliniken och får ingen möjlighet att ta emot nya patienter.

Jag måste säga, att jag blev alldeles mållös, när jag hörde detta. Man har alltså vid denna ekonoms sjukhus satt i system att tillse att det garanterat inte finns någon kontinuitet i patient-läkarrelationen. Och man menar att detta arbetssätt fungerar alldeles utmärkt.

Nu minns jag plötsligt att jag tidigare har hört talas om detta. En kollega från någonstans-i-Sverige berättade för ett tag sedan, att man på dennes klinik bokade in patienter till läkarbesök hos Dr ST-läkare eller Dr Specialistläkare, men aldrig bokade på läkarnamn.

När jag har hämtat mig från min absoluta förvåning efter en stund, frågar jag ekonomen om hur detta arbetssätt påverkar vårdkvaliteten och patientens trygghet.

Goda rutiner och bra journal = god vård

Då får jag veta, att man har goda rutiner på kliniken, att alla läkare gör på samma sätt och att all information finns i journalen. På ekonomens min ser det ut som om han tänkte om läkare: bra att dom finns, synd att dom behövs. Och jag tänker mig att han faktiskt också tror att det skulle gå lika bra med en dator i stället för en doktor.

Min nästa tanke blev – tänk om jag bara inbillar mig att patienter vill ha en långvarig relation till en och samma läkare vid allvarlig sjukdom. Och tänk om jag bara tror att läkarkontinuitet kan ge en ökad kvalitet. Det kanske bara är någonting som läkaren själv önskar. Och tänk om jag gjorde helt fel för 10 år sedan, när jag i Stockholms Läns Landstings regionala vårdprogram för depression och bipolär sjukdom skrev in behandlarkontinuitet som en viktig kvalitetsvariabel.

Är det så här det ska vara? Att ekonomer och andra som inte tillhör dem inom sjukvården som möter lidande, svårt sjuka patienter ska få bestämma bort den trygghet som finns i att få träffa samma läkare under utredning och behandling av en svår sjukdom.

Vad vill patienten själv? Hur känns det att möta ett nytt läkaransikte varje gång? Hur påverkar obefintlig läkarkontinuitet resultatet av vården och patientens livskvalitet? Och hur påverkas de läkare som sköter våra svårast sjuka patienter av att inte ha någon personlig relation till dem?

Källa: Sjukhusläkaren.se

Min kommentar: Tycker att det är ett inhumant sätt att behandla patienter på. Dessutom så tror jag inte att man sparar några pengar alls i slutändan.

Vad kan man säga:( Total vinnare: ”Hemlös”

2011-11-01 @ 12:52:49

Några barn tröstar varandra på en soptipp i Katmandu i Nepal. Biden fick första pris vid utdelningen av priser för Årets miljöfoton 2011.

Chan Kwok Hung, EPOTY.org/Fame/Barcroft
Några barn tröstar varandra på en soptipp i Katmandu i Nepal på en bild tagen 2011 av fotografen Chan Kwok Hung från Hongkong. Bilden deltog i kategorin ”Livskvalitet” och vann första pris i tävlingen om Årets miljöfoton 2011. Vinnarna korades förra veckan.

Barnen bor med sin mormor och letar bland soporna efter saker de kan sälja. Pengarna använder de för att köpa mat, säger fotografen. ”De hade inte hittat något på flera dagar”, säger han i en kommentar.

Över en tredjedel av Nepals 12,6 miljoner barn lever under fattigdomsgränsen, framgår det av en UNICEF-rapport från 2010. Ännu fler lider av undernäring och saknar möjlighet att gå i skolan.

Tävlingen om årets miljöfoton arrangeras av den oberoende miljöorganisationen Chartered Institution of Water and Environmental Management, som har sitt säte i London, och korar både amatörer och professionella fotografer, som ”skapar ökad uppmärksamhet kring miljöproblem och sociala problem”.

I förhållande till 2010 hade antalet bidrag i år fördubblats till över 10000 bilder, som kom från fotografer i 105 länder.

Källa: IV

Jag kan inte hålla mina tårar inom mig när jag ser den här bilden. Herregud vad skall man säga. Världen är så orättvis vissa har allt medan vissa har absolut ingenting.

Det är inte klokt men det är sant det kan jag själv intyga

2011-09-27 @ 13:06:05

Det är inte klokt men det är sant det kan jag själv intyga.

Den nya fattigdommen i sverige. Läste en artikel idag i sydsvenskan om den nya utbredda fattigdommen här i sverige. Mina tårar vällde fram när jag läste artikeln för jag kände mig så berörd.

För jag vet att det är sant. För varje dag så möter jag människor som lever i denna fattigdom. När jag läste delen i artikeln om mamman som skickade sina barn en och en till affären för att köpa kyckling. Så kunde jag inte låta bli att skratta för det är verkligen rosengård i nötskal:).

utdrag ur artikeln från sydsvenskan här nedan(måndag den 3 maj 2010).

Söndag eftermiddag på Ramels väg, Herrgården.

Vi har inte haft någon lyx. När ni var mindre gällde det att prioritera, det gick knappt. Inga veckopengar och sådant. Men i jämförelse med hur fattigt jag hade det som barn i Chile tycker jag ändå att jag sett till att vi klarat oss, säger Victoria Quidel.

Janet och Julie Chikane håller med. Visst har de klarat sig. Men det har haft ett pris. Känslan av att inte kunna få det andra barn får: nya kläder, semester eller inträde på Rosengårdsbadet. Men framför allt inte pengar till avgiften för en danskurs, som de drömde så innerligt om när de var yngre.

– Vi såg annorlunda ut eftersom våra kläder ofta var fynd från loppisar, säger Julie Chikane.

Innan pappan blev sjukpensionär jobbade han på en fabrik. Mamman städade till klockan tio varje kväll och jobbade ofta extra på helgerna för att få pengarna att räcka månaden ut.

– Minns ni när vi alla fick gå och köpa två kycklingar var i affären? Det var ett erbjudande, man fick bara köpa två stycken per person, så mamma skickade hela familjen, en och en, säger Janet Chikane.

Det är sådant Victoria Quidel gör. Kostar brödet två kronor mindre i ena affären och kilopriset på köttfärs är lägre i den andra går hon till båda och handlar. Kläder ärvs eller köps på loppisar. I dag har hon fyndat billigt tyg på Ikea som ska sys till överkast åt flickorna.

– Jag minns hur vi stod i kön till Röda Korsets utflykter under sommaren, säger Julie Chikane. Hur stort det var när vi fick följa med till Skånes djurpark. En gång åkte vi till Tosselilla. Oh, det var verkligen the shit för oss.

Den fula ankungen

2011-02-26 @ 23:10:50

Promenerade vid havet idag tillsammans med en väninna. Vi såg massor av vackra vita svanar i havet. Jag brukar alltid tänka på sagan om den fula ankungen när jag ser svanar.

Den sagan berör mig verkligen på djupet. Jag tror att jag har skrivet om sagan tidigare på bloggen. Men skriver den igen. Sagan handlar om;

Den fula ankungen” (Den grimme ælling) är en saga från 1853 av H.C. Andersen. Den handlar om en liten ankunge som blir retad för att den är så ful, men senare visar det sig att det är en vacker svan. Bokens budskap är att man inte ska döma någon efter utseendet.Den handlar om H.C. Andersens liv.Hans Christian Andersen var själv retad och utstött under sin barndom, men sedan växte han upp till en duktig författare.

Källa: Wikepedia

Lerkakor

2009-09-19 @ 00:22:15

En dag kvar av ramadan känner blandade känslor. Skönt att livet kan få återgå till det normala. Det skall bli skönt att slippa stå där framför spisen exakt vid samma klockslag varje dag.

Men ramadan är en sådan speciell månad jag kommer också att sakna den. Eftersom att ramadan är den barmhärtigas månad där alla tänker på varandra och försöker att tävla om att göra goda gärningar för att vinna Allahs välbehag.

Jag läste häromdagen i röda korsets tidning att i Haiti äter de fattiga barnen lerkakor som är fulla av parasiter. kakorna bakas av lera föräldrarna ger dessa kakor till barnen så att något skall fylla barnens magar och stilla deras hunger………….det är bara så förfärligt………… jag vill bara gråta tusen tårar med hjärta blöder………..varför är livet så orättvist???

Lerkakorna består av lera vatten salt och matfett. Många barn blir svårt undernärda då kakorna inte innehåller någon näring. kakorna fastnar också i barnens tarmsystem så att de blir sjuka.