Hej och välkommen till min blogg:)
Här kommer det att skrivas om i både stort och smått. Och om allt som rör denna värld. Men mest av allt så kommer jag att ta upp mina egna funderingar och åsikter som jag har över saker och ting.
Vem är jag då?
Jag är en helt vanlig (nästan iallafall;))kvinna runt fyrtio år och mamma till fyra härliga ungar i åldrarna fjorton till tjugofyra år. Samt nybliven mormor till en liten kille. Jag är utbildad undersköterska i botten men arbetar inte med det för närvarande. När jag var sexton år så konverterade jag till islam och på den vägen har det fortsatt. Jag har varit muslim i 28 år nu.
På min blogg så skriver jag om allt som rör mellan himmel och jord. Jag delar med mig utav mitt vardagsliv som kvinna, mamma, och som svensk muslimsk konvertit. Min önskan är att få inspirera och beröra och dela med mig utav mina tankar till er.
Nu ser jag fram emot att få börja att skriva. Hoppas att ni skall finna det lika inspirerande som mig.
Med vänliga hälsningar annokas
Det går bra att nå mig på följande e-mail adress återkommer med en nu adress snart
För er som vill kontakta mig. Dock svarar jag ej på oseriösa e-mail.
annokas 
Annoka. Jag har en liten fråga om du har lust att svara :p Jag undrar hur du berättade för din familj om att du konverterat? Jag vet inte hur mycket relationen med familjen spelar roll för hur man så att säga gör det men jag är nyfiken. Man kan säga att det är mitt dilemma just nu. Hur ska jag berätta det? För visst kommer dem att ha reaktioner. Det förväntar jag mig. Men jag vill göra det på ett fint sätt så att ”reaktions”tiden blir mindre och så att mina föräldrar inte känner att dem så att säga har förlorat sin dotter.
Om du inte vill svara för att det är för personligt eller liknande så förstår jag!
Med vänliga hälsningar Maria
Salam Maria:) Jag skrev ett långt inlägg häromdagen men det bara försvann. Så jag gör ett nytt försök igen;).
Jag tror att jag förstår vad du går igenom just nu. Det är ingen lätt situation att befinna sig i. Och det sista som man vill göra är att såra människor som betyder någonting för än. Och att samtidigt veta att man inte har något annat val. För att annars så sviker man sig själv och sin egna ideal som man har i livet.
För mig själv så har det varit en process genom åren. Det har inte varit helt smärtfritt varken för mig eller för min familj. Men allting beror på hur pass öppen för oliktänkande och förändringar som ens familj är. Jag kan tänka mig att reaktionerna kan bli ungefär som när en homosexuell kommer ut ur garderoben;)(som man brukar säga). Det är helt beroende på hur ens nära och kära kan ta det. Jag vet inte om det går att förbereda på något sätt. Men jag tror att ärlighet är det viktigaste.Kanske kommer dina föräldrar att tycka att det känns främmande och konstigt och svårt från början.Men med tiden så vänjer de sig och accepterar dina val och beslut som du vill leva ditt liv.Tyvärr så känner jag till fall(har själv tyvärr upplevt det med några släktingar) att de helt tar avstånd från en som person på grund av ens konvertering till islam. Men jag tror att de förlorar mera på det än vad jag gör själv. För det viktigaste är ändå att vara sann mot sig själv. Och man kan inte leva ett helt liv för någon annans skull.
För mig så gjorde jag så här. Under mina första år så berättade jag nästan inte för någon att jag konverterat till islam. Och det kändes jobbigt att gå omkring med en sån ”hemlighet”. Men jag hade helt enkelt inte mod att bära det just då med alla reaktioner som det skulle väcka i omgivningen.
Men sedan så flyttade jag till en annan stad och bestämde mig för att börja på att bära slöja. Och då kunde jag förstås inte vara anonym längre. Jag valde att skriva ett brev till min familj där jag förklarade allt hur jag kände. Att jag var tvungen att gå min egen väg i livet och att numera så tänkte jag bära slöja och leva som praktiserande muslim(på ett ungefär skrev jag så). Och att det var mitt alldeles eget val och att jag inte var tvingad till detta utav någon. Men att jag fortfarande var samma person som jag alltid hade varit och att det inte skulle förändras pga min konvertering till islam.
Svaret som jag fick var att min mamma ringde upp mig och sa att hon hade förstått det på något sätt. Det har som sagt varit en lång process genom åren och stundtals så har det varit lite ansträngt. Det är inte lätt att se sitt barn välja en väg i livet som man själv och samhället har så lite förståelse för. Samhället bidrar knappast att ge en rättvis bild utav islam. Alla dessa fördomar måste även ens föräldrar bära på något sätt. Men numera så känner jag att min familj accepterar mig som jag är och att jag accepterar dem som de är.
Jag vill verkligen önska dig lycka till Maria. Följ ditt hjärta för det som känns bäst för dig. Det är ditt liv ingen annans.Jag hoppas att jag gett lite av svaret på din fråga.
Med många vänliga hälsningar annokas
Assalamu Aleykum syster!
Tack för ditt svar. Det lustiga är att jag hann berätta för mina föräldrar innan jag läste ditt inlägg. Jag trodde faktiskt att jag skulle vänta mycket längre innan jag skulle klara av att ta det steget. Men tack vare underbara släktingar så pushade dem mig att ta det steget och faktiskt bara göra det. För det kändes iaf så för mig: bara gör det. Och jag gjorde det. Som du själv nämner så är det främmande, konstigt och på något sätt chockerande. De senaste tre dagarna har varit lite av en berg-och-dalbana. Men idag hade jag en helt vanlig konversation med min pappa. Jag bor fortfarande hemma så det är väldigt nära inpå och då kanske hela denna ”offentlighets”processen går lite fortare än om man bor någon annanstans. Det kändes bra när jag sa det. Självklart känner man sig extremt sårbar på något sätt men jag har aldrig någonsin i mitt liv känt mig så stark. Jag kände riktigt hur jag växte som person. Den känslan suddade ut alla bekymmer för mig.
Att få läsa ditt inlägg nu gör att jag känner mig ännu starkare och ännu mer stolt över mig själv som gjorde det. I DID IT! Liksom hahah.
Jag vill bara tacka dig än en gång för din blogg och ditt stöd! Det är skönt att på något sätt veta att det finns någon där ute (eller ja många) som också gått igenom detta. Kanske inte samma känslor och tankar men att dem har varit i den situationen. Tack så mycket också för att du delar med dig av dina erfarenheter. Må Gud se dina goda handlingar och belöna dig både i detta livet och i nästa. Tack än en gång, Tack.
Med vänliga hälsningar Maria
Salam Maria:) det glädjer mig att höra att det gick bra. Jag är verkligen jätteglad för din skull(trots att vi inte känner varandra). Du verkar vara en väldigt fin och en rar person. Det förmedlar du så fint i dina inlägg. Må Allah alltid bevara dig min kära syster i islam.
Önskar dig fortsatt lycka på din väg i livet.
mvh annokas
Jag känner det samma om dig! Tack än en gång för ditt stöd och tack för att du är en så god människa!
Med vänliga hälsningar och en stor kram
Maria
PS Det känns glädjande när man känner att man kan vara någon annan till hjälp. I slutändan så vet man inte vem som har hjälpt vem;). Så tack så mycket själv.
Mvh annokas
Jag vill bara ge tillbaka lite till dig för du har gjort så mycket för mig. Din tid är värdefull och jag uppskattar att du lägger lite på mig 🙂 det minsta jag kan göra är att vara ärlig och berätta hur du inspirerar mig!
Hej!
Jag har just hjälpt en tjej att spela in några låtar. Hon heter Linn Östlund, är 15 år och kommer från Skåne. Hon är så otroligt duktig på att sjunga och hon har så unik och vacker röst!
Vi gjorde färdigt den första låten för ett par dagar sen, en akustisk cover på Labrinth’s Beneath Your Beautiful. Den kom ut i går och otroligt nog gick den helt utan marknadsföring direkt upp på topp 50 på iTunes-listan. I dag lade vi upp ett klipp på Youtube också. Det är så roligt att folk verkar gilla henne och det vore så roligt om någon som du ville höra henne också. Om du också tycker om henne kanske du vill skriva något om henne och hennes första seriöst inspelade låt!? Jag gör allt jag kan för att hjälpa henne 🙂
iTunes: http://bit.ly/WE0xa4
Spotify: http://spoti.fi/ZKLFFP
Youtube: http://bit.ly/15sxR4H
Med vänliga hälsningar / Magnus.
Hej anonym:) jag skall lyssna på låten.
mvh annokas