Hen-debatten ”Vi säger inte barnens kön”

Jag blir så trött på sånt här.Varför inte bara ta och acceptera att vi faktiskt är två kön som lever här på jorden. Stärk barnens självkänsla så att de blir starka individer i samhället istället.Hen låter bara löjligt i mina öron det går inte att vara könsneutral.

Tycker att bloggaren tjejmorsan.blogg.se uttryckte det så bra på hennes blogg gå in och läs där.

”Vi säger inte barnens kön”

Publicerad i dag 13:10

Foto: Privat Linus och hans sambo Sara uppfostrar sina barn Sasha och Nikki könsneutralt.

Att inte tala om vilket kön barn har eller utesluta att benämna dem ”hon” eller ”han” får omvärlden att reagera.”Vissa blir provocerade och tycker att vi ägnar oss åt något konstigt”, säger tvåbarnsföräldern Linus som uppfostrar sina barn könsneutralt.

De flesta föräldrar vill nog att barn ska få utvecklas och ges samma möjligheter utifrån sina egna förutsättningar – oavsett om det är en pojke eller flicka.

Linus och hans sambo Sara har tagit frågan på allvar och uppfostrar barnen Sasha 2,5 år och Nikki 6 månader könsneutralt, vilket kan gälla allt från klädsel till hur de pratar med dem.

Annons:

– Vi vill ge barnen en så bred palett som möjligt att plocka ifrån så att de inte känner sig begränsade utifrån det kön som samhällets norm anser att man ska ha, säger Linus.

Medvetenheten innebär att de både utsätts för kritik och ställer krav på sin omgivning. Nyligen bytte de till exempel förskola för Sasha bland annat på grund av att personalen hade ett gammaldags könsrollstänk.

– De tilltalade bland annat barnen med ”kom, killar!” och ”hej, tjejer!”och förstärkte och uppmuntrade könsskillnader när det gällde barnens egenskaper och intressen, säger Linus.

Nu har de fått en plats på en annan kommunal förskola där man har ett mer aktivt jämställdhetsarbete.

– På vår nuvarande förskola går det inte att säga könen på många av barnen och det tycker jag är ganska befriande. Och att vi inte är de enda som har könsneutrala namn på barnen. Det är jätteskönt att komma bortom det könsuppdelade, säger han.

Det könsneutrala syns även i barnens kläder, som är färgglada och brokiga, byxor och klänningar om vartannat. Linus anser att kläder är en av de största sakerna som markerar kön.

Än är barnen så små att de accepterar föräldrarnas val, men i framtiden är Linus och Sara medvetna om att influenser utifrån kommer att påverka alltmer.

– Vi är medvetna om det, och vi får se vad de vill klä sig i själva. Sasha har redan börjat bli ganska bestämd och vill ha specifika kläder, just nu är det mycket Bamse. Men det är inte så mycket färgen utan formen.

Familjen inte talar om Sasha eller Nikki i termer som ”han” eller ”hon”, utan använder namnet i stället. Det gör att folk reagerar och gör sin egen bedömning om könet. De har förklarat för släktingar och vänner som är med på båten, men ibland blir det ändå tokig.

– På BVC säger de ofta ”lilla gubben” eller ”lilla damen” beroende på barnens klädsel. Så tar vi av blöjan varpå de genast byter pronomen. Men vi brukar inte rätta dem, säger Linus.

Hos vissa kan det dock upplevas som stressande. Linus berättar att han bland annat har haft långa diskussioner med sina lärarkollegor.

– Vissa blir provocerade av att vi inte säger barnens kön och menar att de har rätt att veta. Både elever och vissa kollegor hade en gissningslek och försökte för att få mig att avslöja könet. Andra tycker att vi ägnar oss åt något konstigt.

– Jag kan ju inte uppfostra samhället men det är viktigt att inte alltid vara diplomatisk och hålla tyst. Men jag tycker det är viktigt att förklara varför vi gör som vi gör för det finns alltid en risk att det ska framstå som ett elit- och medelklass projekt, säger han.

Linus har nyligen börjat använda det könsneutrala pronomet ”hen” och är positiv till begreppet. Men det kändes först lite onaturligt.

– Det har suttit jättelångt inne. Men jag började använda det i min undervisning till gymnasieeleverna förra veckan. Det blev ingen reaktion alls. De kanske lyssnade dåligt eller så accpterade det rakt av, säger han.

– Och jag vill att Sasha och Nikki helt otvungna ska kunna använda det och inte behöva dela upp världen i två kön. Känner de sig inte som en ”han” eller ”hon” är det väl skitbra om det finns ett ”hen”. Då förstår folk varför. Och att det är det man ska använda och inte chansa.

Förhoppningen med den könsneutrala uppfostran är att Sasha och Nikki ska våga gå sin egen väg i större utsträckning. Även om det inte kommer att vara lika lätt att fortsätta undvika samhällets könsnormer ju äldre de blir.

– Har man skapat förutsättningarna i början med stabil självkänsla så tänker jag att man har det med sig och kan göra självständiga val senare i livet, säger Linus.

Katarina Lagerwall

katarina.lagerwall@dn.se

Sociala relationer

Socialpsykologin studerar det sätt vi relaterar till varandra. Studierna gäller bland annat fördomar, aggression och konflikt. Frågorna som man försöker svara på då är: Varför ogillar och till och med hatar vi varandra? Varför och när sårar vi och skadar varandra? Andra områden är mer positiva och handlar om konfliktlösning, gillande, kärlek och hjälpande och svarar på följande frågor: Hur kan man lösa konflikter på ett bra sätt? Varför tycker vi om eller älskar en sort av människor? Under vilka omständigheter hjälper vi andra?

Mångfaldens ogillande

Det har visat sig att vi inte tycker om mångfalden. Ju mer olika en människa är i sitt sätt att bete sig på, utseende, kläder, vargspråk, tankar m.m. desto mer hålls de här människorna isär. Man brukar oftast umgås med människor som tänker lika som oss, vars resonemang vi kan förstå och i vilka vi kan känna igen oss i.

Fördomar

Självklart är vad vi tycker om och vad vi inte tycker om resultat av uppfostran.

Vi får vår identitet från de grupper vi tillhör. Inom vissa grupper intar vi olika roller, och vi kan samspela inom dessa många gånger utan att behöva känna sig särskild involverad i de här grupperna. Ändå påverkar de vår självuppfattning & samtidigt vår identitet på ett ganska avgörande sätt. Den position eller roll som man har inom en grupp, beroende på hur man ser på det, kommer alltid att skapa en viss självuppfattning hos oss.

Andra grupper, så som vår familj, våra nära vänner & vår nation, ger oss en identitet som inte enbart har att göra med hur vi uppfattar oss själva utan som är kopplad till vår känsla av vilka vi är.

En grupps identitet skapas alltid eller i fall för det mesta i förhållande till andra grupper – eller till ”de andra”. Det är därför ganska normalt att ha fördomar, men samtidigt skapar dessa fördomar konflikter mellan grupper av människor på både individnivå och samhällsnivå.

Socialsociologin har gjort en mängd fallstudier som ger en uppfattning om vilka faktorer som gör att vi inleder vissa relation men inte andra & under vika förhållanden som skapas konflikter. Dessutom har man försökt ta reda på hur vi kan undvika konflikterna eller till och med lösa dessa.

Källor:

Exploring Social Psychology, second edition, 2000, David G. Myers

eller