Vad är skillnaden mellan temperament och personlighet bipolär

Hittade en intressant artikel på hemsidan IBIS(förkortar lite).

I modern tid var det forskaren Kraepelin som först beskrev fyra olika temperament – depressiv, irritabel, manisk och cyklotym – i samband med bipolära sjukdomstillstånd. Genetisk forskning har givit stöd åt teorin att det finns ett samband mellan temperamentsbild – framförallt då temperamentet ställer till problem för individen – och bipolär sjuklighet.

Vad är då skillnaden mellan temperament och personlighet?
Den vanligaste uppfattningen är att man ärver ett slags grundtemperament – medan personligheten utvecklas i samspel med omgivningen via psykologiska och sociala förklaringsmodeller. Forskaren Allport definierar personligheten som ”det en person verkligen är”, medan temperamentet är den konstitutionella-genetiska bakgrunden; ”råmaterialet” eller ”den inre väderleken” ur vilken personligheten, beroende på stressorer och livshändelser, utvecklas. De kliniskt vanligaste temperamenten är de hypertyma och depressiva. Depressivt temperament är i studier vanligare hos kvinnor än hos män medan hypertymt temperament är vanligare hos män. I vårt västerländska prestationsinriktade samhälle kan det hypertyma temperamentet ge vissa fördelar och personer med dessa drag återfinns inte sällan i ledande ställningar. Men bakom den hypertyma framtoningen lurar, med jämna mellanrum, djupa depressiva insjuknanden.

Forskningen kring temperament och bipolaritet talar för att det kliniskt kan vara viktigt att definiera och fånga upp tydliga temperamentsskillnader. Sambandet mellan temperament och bipolär sjukdom gör att vissa forskare ser detta som belägg för kopplingar mellan sjukdomen och det limbiska systemet, alltså de delar av hjärnan som är starkt kopplade till affektlivet.
Återkommande depressioner hos personer med hypertymt temperament antas tillhöra de tillstånd som ingår i bipolärt spektrum. I diskussioner om orsaksmekanismer kan man skilja på frågan om varför vissa regleringsmekanismer i hjärnan blivit sårbara och frågan om vad som kan sätta igång pendlandet. Livshändelser kan uppenbarligen utlösa de första pendlingarna i en manodepressiv sjukdom. Och ärftligheten tycks vara den enskilt viktigaste orsaken till den sårbarhet som funnits redan dessförinnan.

De normala skiftningarna i vårt stämningsläge innebär att vår energi, lust, optimism och självkritik ständigt regleras på ett i stort sett ändamålsenligt sätt. Vid de bipolära tillstånden är den regleringen mindre balanserad och finstämd. Pendlingarna nedåt riskerar att utvecklas till långdragna depressioner och pendlingarna uppåt till det övermått på energi och den verksamhetslust som präglar en mani. För dem som inte utvecklar manier eller depressioner kan bristen på emotionell stabilitet ändå vara problematisk på grund av svårkontrollerade affekter.

Negativa händelser som förluster och motgångar och positiva händelser som förälskelser och framgångar påverkar alla, och alla kan känna sorg och glädje, olust och lust. Hur kraftigt vi påverkas beror på vad som hänt och på hur sårbara eller lättpåverkade vi är. Den som är deprimerad reagerar mer känsligt än vanligt på negativa händelser, men har svårt att ta till sig glädjeämnen. Den som är manisk bekymrar sig inte för vad som talar emot alla projekt, men stimuleras av allt som kan tolkas som positivt. Den som har en genetiskt betingad sårbarhet för att utveckla en bipolär sjukdom tycks kunna bli än mer sårbar genom de upprepade påfrestningar som han eller hon utsätts för. Det är också välbekant att missbruksperioder ofta följs av nedstämdhet. Mot den bakgrunden är det inte överraskande att missbruk kan utlösa en bipolär sjukdom hos den som har en sårbarhet för det.

När det gäller bipolär sjukdom tänker man sig att insjuknandet föregåtts av en period på flera år då upprepade stressituationer successivt ökat hjärnans sårbarhet. Förändringen kan först visa sig som en ökad känslomässig instabilitet. Och efter ytterligare en tid utvecklas den första tydliga sjukdomsperioden. I många fall är det uppenbart att den första sjukdomsperioden har föregåtts av påfrestande händelser. Också därpå följande sjukdomsperioder kan föregås av händelser som tycks sätta igång perioderna. Men hjärnans känslighet kan därefter öka så att det sedan räcker med obetydliga och helt vardagliga händelser för att utlösa nya perioder, som nu alltså tycks komma helt automatiskt. En sjukdomsperiod är i sig en kraftig påfrestning och ökar ytterligare hjärnans känslighet. Hjärnans stresshantering blir allt mindre välavvägd. Varje sjukdomsperiod tycks bädda för nya perioder.

För att förebygga nya perioder behövs i första hand behandling med stabiliserande läkemedel. Det räcker inte med enbart psykologiska behandlingsmetoder. Därtill behöver man lära sig olika tekniker för att bemästra situationer som kan bidra till eller förvärra nya perioder. Ett första steg är att lära sig mycket om sjukdomen, dess mångskiftande yttringar, och att lära sig känna igen också svaga och mindre uppenbara symtom i början på en ny period.

KÄLLA:

Annonser

Tusen tankar

Har haft tusen olika tankar som tagit massor av energi en senaste tiden därav bloggpausen.Men nu är jag tillbaka full av skrivarlust:).Mina ord och tankar som jag skriver på bloggen.Det har hänt många olika saker den sista tiden. Sjukhusvistelser som blodförgiftning många andra saker också  som har haft med det bipolära att göra.

När saker händer i livet  måste man stanna upp och reflektera och bearbeta det.Sedan följa spåret  som den nya reflektionen för med sig.

Följa med i seglen och samtidigt styra båten i rätt riktning .Problemet är att man aldrig kan veta om man styr åt rätt håll.Men med en aning förnuft och resten hjärta så skall det väll inte vara så svårt….eller?

Bildresultat för reflektion

När världen är som berg och dalar

Sitter och lyssnar på musik så här mitt i natten.Livet som är som berg och dalar med en himmel som för sakta ner på stadiga fötter.Men ibland så fungerar de inte vingarna.Man faller hårt till marken från bergstoppen.Förvånat undrar man vad som hände. Nyss var utsikten så vacker.

Musiken fyller hela rummet.Hoppas att jag inte stör grannarna.

Bildresultat för grannar

Tråkig frisör ett lik motorcykel befriande

Var och klippte mig idag på en Irakisk salong. Jag vet inte vad jag skall säga om det. Jag brukar klippa mig där men då med en annan frisör.Jag pratade väldigt mycket det vet jag.Jag menar jag bjuder på mig själv och försöker att vara trevlig. Men man lyckas inte i alla lägen. Den ena frisören sa till den andra på arabiska vad hon PRATAR väldigt jobbigt tydligen.  Det är inte okej att man pratar om andra framför dem prata med andra istället.

Många tycker att jag är lite uppvarvad.Är jag? Ärligt hur skall man veta dra gränser mellan sig själv och omvärlden. Jag kan ju inte veta.Eller är jag bara ovanligt glad person. Känner mig samtidigt irriterad på alla knäppa människor som stör mig. Bland annat en kvinna på netto som köpte tolv paket socker som hon lastade på matbandet (ja jag vet inte varför det stör mig, nästa gång så kanske jag shoppar socker på rea).

Höll nästan på att bli utslängd från apoteket(vilket typ aldrig brukar hända). När jag livligt stod och pratade med en väninna som jag inte sett på väldigt länge.Apotekspersonalen ifrågasatte vår närvaro inne på apoteket (är det förbjudet att prata eller). Jag hade kölapp för att hämta ut mediciner så hon kunde inte säga så mycket.

Fast egentligen just nu så ser jag framför mig en motorcykel och hjälmen. Hur jag åker bakom någon och sticker iväg i vinden.Det är väl härligt och befriande. Släppa på lite gränser. Känner nog att det är dax att prova lite nya vingar i livet. Funderar vart de skall styra mig….

Något annat. Det händer massor av saker där jag bor. Och allt känns normaliserat på något sätt. Alla skjutningar och våld  i Malmö har avtrubbat tror jag.

Iallafall skulle gå och handla på en affär som ligger precis vid mitt hus. Pratade med sonen det regnade så jag ställde mig under hus taket. När jag vänder blicken så ser jag polisen och ett lik som de bär in i en svart skåpbil. Jag blev förvånad och det kändes lite olustigt och oväntat. Det konstiga var att det inte var en ambulans utan en vanlig svart skåpbil som blev färden till sista vilan. När jag kom hem så pågick mitt liv som vanligt. Ett lik utanför mitt hus värre och konstigare saker har hänt i mitt liv.

 

Godmorgon hjärntrötthet härligt skåp med te och honung

Idag är det lite olika saker som står på schemat. Jag har en gäst ikväll skall fixa lite fika till det. Jag har håller också på och fixar i några köksskåp(har gjort ett härligt skåp med olika slags teer och olika slags honung, skall visa er sen:). Jag måste även köpa blommor då jag skall gå på begravning imorgon (en väninnas mamma har gått bort:(.

Sedan blir det lite småplock i allmänhet här hemma. Enkla saker som att bädda sängen laga mat och så vidare det låter inte så mycket. Men faktum är att helheten blir mycket. Har man smärtproblematik och lätt blir trött(dessutom kan motivationen bara ta slut så där, en biverkning av olika mediciner, som har som effekt att dämpa för mycket aktivitet). Vilket är bra när man är uppvarvad men mindre bra när man inte är det.Man kan inte heller bara äta medicinen i perioder då effekten inte fungerar då.

Sedan finns det här med hjärntrötthet(som gör att man blir helt slut orkar inte med att ta in några nya intryck, utan måste vila blunda en stund  för att få nya krafter) . För några månader sedan var jag uppvarvad ingen sömn och lite knäppa saker; )men trots allt inte totalt utflippad; )även om det var nära på; ).Pratade med sjuksköterskan som sa att tyvärr så kan olika skov lämna kvar kognitiva problem som inte försvinner utan blir kvarstående men som tex försämrad kognition och hjärntrötthet( har förklarat vad det innebär på taggen psykologi om ni vill veta mera).Man vet inte på förhand om det kommer att bli kvarstående men eller inte..Det är därför som det bland annat(av flera andra orsaker också) är så viktigt att förebygga skov. För att undvika kognitiva övergående eller bestående problem .

För det här med hjärntrötthet. Och smärtproblematik och andra fysiska symtom. Det är sånt som inte alltid syns utanpå. Utan ser man pigg ut och försöker att inte visa hur man mår(och att man har tack o lov friska sidor också). Då blir det lätt att andra inte förstår.Hur man kämpat sig igenom hela dagen med alla faktorer som näms här ovan.

Och vissa dagar är bättre med mera ork och funktion. Och andra dagar sämre. Det är det som är det svåra att inte veta själv var man befinner sig på skalan(när man skall göra och planera in saker). Men jag har lärt mig att prioritera. Skall jag göra någon större aktivitet till exempel gå ut med familj och vänner eller annat. Då får jag helt enkelt minska på annat. Kanske köpa färdig mat istället.

Ja det blev lite morgon snack; ). Inte riktigt det ämne som jag hade tänkt ta upp. Utan bara en liten godmorgon hälsning;). Men det här var tydligen vad jag hade på mitt skrivar hjärta idag; ).

Önskar er alla en fin dag idag.

Vad är det för skillnad mellan att vara manisk eller hypomanisk

Min kommentar:Först måste vi förstå det bipoläras olika sjukdoms symtom och dess olika spektrum.Jag tänker ta upp detta mera ingående i andra texter.Så jag skriver bara lite kort om det här.

Gemensamt för alla som är bipolära (har bipolär sjukdom) är att man har ett onormalt beteende i förhållande till ett normalt känsloläge.Ett beteende som oftast är dysfunktionellt för den enskilde individen samt anhöriga och för samhället i övrigt.Varje samhälle har sin egen gräns vad som kan anses gå inom normen för psykisk ohälsa.Till exempel i vissa afrikanska stammar så ses psykos som något väldigt spirituellt då det anses som att man kan ha kontakt med ”andevärlden”.

MANI       (Källa:Wikepedia)

Huvudartikel: Mani (syndrom)

I en mani är humöret onormalt förhöjt och expansivt men också irritabelt. Lyckorus (eufori) och grandiositet kan snabbt växla till aggressivitet och emotionalitet; minsta missnöje leder till ilska eller upprördhet. Sömnbehovet minskar men personen har mer energi och är mycket aktiv. Vanliga tecken är rastlöshet, impulsivitet, tankeflykt, försämrad koncentration och ett jäktat ordflöde. Vårdslöshet och oansvarighet följer försämrat omdöme; den sjuke tar risker, vill leva ut drömmar men handlar bortom sin faktiska förmåga och utan insikt om konsekvenserna. Många blir överdrivet sociala eller sexuellt intimsökande, andra mer påträngande och intoleranta. Sociala gränser försvinner, personen gör bort sig och saknar självkontroll eller visar ingen hänsyn då storhetskänslor (megalomani) gör att denne känner sig ”utvald” eller på ”särskilt uppdrag”. I allvarliga fall uppträder också psykotiska symtom som vanföreställningar och hallucinationer, eller psykomotorisk agitation i sådan grad att personen är obegriplig eller inte går att kommunicera med.[7][8][9][10]

Svårigheterna för den sjuke att fungera normalt är markanta. Ett maniskt skov kan pågå i en knapp vecka men också behöva lång sjukhusvård.[sv 2] Samsjuklighet är vanligt och missbruk förekommer ofta, särskilt med alkohol eller andra lugnande eller stimulerande medel som kokain och sömntabletter.[4][8]

Hypomani

Tecken på hypomani är att personen är upprymd, optimistisk och pratsam, ofta också skarpare med förbättrad koncentration och kognition, snabbare tankar och fler idéer. Många blir driftiga, målorienterade och produktiva. På samma gång framträder vanligtvis också negativa tecken på depression. De sjuka är retliga eller otåliga, känner sig kritiserade och motarbetade. Minskat sömnbehov är den pålitligaste indikatorn för sjuklig hypomani. I ett uppvarvat eller rastlöst tillstånd är det svårt för individen att koppla av och att vara stilla; kroppsrörelser kan vara ofrivilliga. Förmågan att fokusera försämras. I ett samtal kan det bli svårt att hålla tråden men även att inte prata för fort eller sluddra. Beteendet förändras.

Många blir ovanligt sociala och kärvänliga. De bryter ofta mot normer liksom sina egna regler och vanor, tar större risker – inte sällan också promiskuöst. En överdriven nöjeslust som till exempel kan uttrycka sig i impulshandlingar som ekonomiska och sexuella utsvävningar ökar risken avsevärt för obehagliga konsekvenser.[sv 3][en 1]

Dessa konsekvenser för personen och omgivningen är definitionsmässigt lindrigare vid en hypomani än vid en mani, men var den exakta gränsen ska dras är en bedömningsfråga: Den avgörande skillnaden mellan mani och hypomani är inte symtomen i sig, som i stort är desamma, utan i stället svårighetsgraden och hur pass mycket individen påverkas.(Wikepedia).

Min kommentar: Alltså så är det svårighetsgraden i sjukdomen som är avgörande för om man skall anses som hypoman eller manisk. Det är samma symtom och samma sjukdom.Man kan vara allt från lätt euforisk med en allmän känsla av välmående. Till att vara helt galen och springa naken på stan och tro att man är jesus.

Enstaka hypomana drag är inte problematiska.Sjukdomsbilden framträder när humöret inte går att kontrollera eller är flyktigt och ombytligt med åtföljande symtom på depression.(Wikepedia)

Symtomens svårighetsgrad kan svänga under dagen och även från dag till dag. Personen i ett hypomaniskt skov är så uppenbart olik sitt normala jag att förändringarna i humör och funktion kan observeras av andra, i allmänhet under minst fyra dagar. Individen själv tycker ofta att allt känns väldigt bra och förnekar att något är fel fastän närstående känner igen symtomen.(Wikepedia)

Min kommentar:Det finns klassiska manier(med alla symptom eller delar av dem som räknas upp här ovan) och det finns också manier där man också drabbas av en psykos samtidigt. Det är det som är det svåraste symtomet i bipolär sjukdom.Det är där som man kan flippa ut helt och tro att man kan flyga eller tro att man är en särskild person med speciella krafter.

Min kommentar:Det är ofta så vi föreställer oss maniska personer.Men sanningen är att det finns ett brett spektrum åt båda hållen. En person som är manisk förstör oftast för sig själv och andra i sin sjukdomsepisiod. Men det är ändock förhållandevis få personer som springer naken på stan. Men man skall inte bagatellisera svåra manier.Det innebär ett stort lidande för den som drabbas och dess anhöriga.

Förutom manier hypomanier depressioner så finns det också mixed states blandtillstånd. Det vill säga att man är både manisk deprimerad ångestfylld samtidigt allt på en gång. Jag skall skriva mera om det en annan gång. Vill inte skriva för långa texter samtidigt då jag tror att det blir för rörigt att läsa.

Kan man dölja en depression

11 vanor hos personer med dold depression

Depressioner kan ofta vara osynliga, svåra att känna igen och lämnas ofta odiagnostiserade. En person med dold depression är ofta en person som är van vid att hantera sina inre demoner på ett sätt som inte tydligt synliggör deras sjukdom för andra. Ibland får de en diagnos men ibland blir de utan diagnos och det är inte alltid en deprimerad människa mäktar med att berätta om det för sina nära. Problemet är att livet blir som mörkast när vi slutar att ha insikt i varandras mående. Vi tenderar tro att svårigheter syns lika tydligt som krigsskador på våra kroppar men i verkligheten syns inte dessa sår på utsidan. Vi måste titta noggrant efter tecken på dold depression. Här listas några vanor hos människor som lider av dold depression.

Min kommentar:Nu lever jag kanske inte riktigt med en dold depression.Men ändå skulle jag vilja säga att jag är duktig på att dölja det.Jag försöker att upprätthålla en fasad både för min egen och andras skull.Depression syns inte alltid så tydligt som vi tror. Det är inte alltid som man vill eller kan förmedla sitt dåliga mående till andra människor.Det är inte alltid den som verkar må sämst som gör det.Vi människor är olika och vi visar känslor på olika sätt.Medan andra tar ut hela sitt känsloregister visar andra inte så mycket hur de känner.

1. Håller upp en fasad som visar att livet är OK eller ännu bättre

Att personer med depression har en och samma trista personlighet är inte sant. Depression är mer än bara ett humör. De som lever i en depression lär sig ofta att hantera samt alternera olika känslo- och stämningslägen. Ibland kan det vara den mest glada personen du känner som faktiskt är deprimerad. Personligheter kan variera och ofta försöker den som är deprimerad att upprätthålla den positiva fasaden i sitt uppträdande – för vem vill egentligen tynga ned sina medmänniskor även om det gör att du håller inom dig hur dåligt du egentligen mår?

Min kommentar:Kan känna igen mig i detta att man inte vill tynga ner andra människor trots att man mår dåligt.Och att man på något sätt försöker att hålla ihop sig för att man inte vill få andra människor att må dåligt med ens negativa energi.

2. Vanemässiga botemedel

Det finns flera sätt att hantera och bota en depression, däribland terapi och medicin. Men, det finns många andra sätt att bota depression på, även om det bara gäller för en kort stund. Det finns livsstilsmönster och vanor som personer med depression kan använda för att bota sin depression i alla fall för en liten stund. Det kan till exempel vara att lyssna på musik, träna, köra bil, promenera eller egentligen vad som helst som förflyttar fokus från det dåliga måendet eller de inre demonerna. Dold depression har nämligen mycket att göra med på vilket sätt människor kämpar mot sina inre demoner.

Min kommentar: Brukar försöka mig att använda strategier som dessa.Är glad att jag har den förmågan.Men de hjälper inte när man är för djupt deprimerad.

3. Problem med övergivenhet

Vem som helst som upplevt en depression vet vilken börda man upplever. En del människor i den deprimerade personens omgivning kan också känna att depressionen är en börda även för dom själva. Ibland, även om du öppnar upp dig till en närstående och berättar hur dåligt du verkligen mår kanske den personen stänger dörren framför näsan på dig. Även om det är svårt att klandra dessa människor för deras handlingar så skapas en känsla av övergivenhet för dig som upplever en depression. Att bli utestängd skapar större känsla av utanförskap och gör att du sluter dig mer och mer i rädslan av att förlora ännu fler personer i din omgivning. Det finns inget värre än att inse att den mörkaste sidan av dig själv skulle vara för hemsk för en person som älskar dig att hantera.

Min kommentar: Att belasta nära och kära är det som jag tycker är jobbigast.Ibland så kan man inte dölja sitt mående och det känns jobbigt.Rädslan att stå där helt ensam för att ingen orkar med än när man befinner sig på djupaste botten.Människor vill helst umgås med glada och posetiva människor(också jag).Det gör att man försöker att dölja måendet så mycket som man kan.En del människor drar täcket över huvudet och struntar i andra. Så gör också jag men när jag är ensam(oftast).

Jag tänker också på en viktig sak som man inte tar upp så ofta.Och det är också att det måste finnas”utrymme” att få må dåligt(den här frågen vill jag gärna återkomma till).

En ensamstående mamma kan inte bara strunta i att gå upp ur sängen(jo hon kan och hon gör, men det är så mycket svårare att göra det). Hon har inget skyddsnät som kan hjälpa henne i fallet. Om hon inte går upp får barnen ingen mat och allt som de behöver.Vissa människor mår så dåligt att de inte går upp ur sängen ändå( och det är här som allt går åt helvete). Men de flesta mammor(pappor)gör det ändå. Av ren självbevarelsedrift över sina barn.Man får sätta det dåliga måendet på paus en liten stund(även om det känns övermäktigt att göra det). Ge sina barn mat skicka dem till skolan och sedan tillbaka till sängen igen med täcket över huvudet.

Om man har en man(kvinna) eller någon annan som kan ta över i vardagen. Då kan man kanske släppa på allt. Ligga i sängen hela dagen. Man vet att det finns någon annan som kan se efter barnens behov när man själv inte orkar. Då fungerar det. Men man kan inte säga att den som ligger i sängen hela dagen mår sämre än den som försöker att hålla ihop de sista spillrorna i livet. Det är inte så hur man mäter en depressions svårighetsgrad.

4. Proffs på att hitta ursäkter

Det kan vara ursäkter till allt från varför det finns skärsår på armarna eller varför de hoppar över en middag. Personer som lever med olika former av depressioner har olika svårigheter som kan hindra deras normala liv. I dessa stunder har de flesta deprimerade personer arbetat ut en modell för hur de ska tackla uppmärksamhet eller frågor från närstående som verkar se tecken på smärta. Allt för att försöka dölja att de egentligen inte mår bra.

Min kommentar:Ibland så ställer man in möten och skyller på annat då det känns för svårt att ”hålla” ihop sig. När man känner att man inte har någon posetiv energi(det kanske man inte har i vanliga fall heller;)men ändå man försöker att vara lite posetiv iallafall jämfört med den depressiva dysterheten). Gillar inte att belasta andra.

5. Onormala sömn- och matrutiner

Detta kan anses vara ett mindre symptom men kan ge svåra effekter i slutändan. De personer som lever i en depression som inte syns på utsidan kan ibland släppa igenom små tecken på att de inte mår bra. Att de sover för mycket eller för lite kan vara exempel på symptom på depression. Detsamma gäller om personen ifråga äter för mycket eller för lite. Sömn och näring är två av de viktigaste sakerna i en hälsosam livsstil. Depression kan skapa en känsla av bristande kontroll och genom att välja att kontrollera till exempel näringsintaget luras personen att hen har kontroll. Att komma till ro för att sova kan under en depression vara stört omöjligt eller så kan det vara den enda flykten. Detsamma gäller mat.

Min kommentar:Ja det är lätt att hälsan blir lidande då kropp och själ hänger ihop. Det är kanske lättare att säga att man har ont i huvudet än att man mår psykiskt dåligt.

6. Olika uppfattningar av läkande medel

En person som hanterar sin egen depression vet mycket väl hur hen svarar på olika typer av behandlingar och läkande medel. De vet att alkohol är en depressiv drog och genom att dricka alkohol under en längre period kommer personernas mentala status att fortsätta vara låg vilket kan innebära en större risk för en deprimerad människa än för en frisk person. De vet oftast att koffein och socker är uppiggande för humöret och de vet också oftast hur medicin påverkar hjärnan och humöret. Vad de troligtvis även vet är vilka medel som inte ska blandas tillsammans med varandra. De vet allt detta eftersom de själva ofta blivit tvingade till att själva hantera sina känslotillstånd och bär ett större ansvar över dessa kunskaper än andra människor.

Min kommentar:Man har oftast bra kunskap. Och man vet tex att man skall undvika koffeinhaltiga drycker o liknande när man är manisk. Men istället så kanske man dricker mer. Vill känna ännu större kick i euforin.

7. Annorlunda syn på liv och död

Det är inte alla deprimerade personer som vill ta livet av sig, men depressioner kan ofta framkalla en mycket unik och komplex situation och tankeprocess i livet. Att mötas öga mot öga med sin svaga sida kan resultera i att en människa handlar i desperation. Det kan hända att vi kommer in på mörka tankebanor när vi letar efter svar på livets stora frågor eller kanske när vi slits mellan hopp och förtvivlan i olika situationer.

Min kommentar:Tyvärr har det hänt att man mått så dåligt att man har haft existensiella frågor och handlingar som handlat om liv och död.När man har varit djupt deprimerad. Det har då handlat om att man varit så sjuk att man inte riktigt har kunnat se klart över ens livssituation.

8. Talangfulla och uttrycksamma människor

Många av världsartister, musiker och ledare runt om i världen har även plågats av psykisk ohälsa. Ibland kan givetvis djupa känslor innebära stora framgångar för en konstnär, speciellt människor som inte visar att de mår dåligt. De ger sina känslor tillkänna genom andra former av uttryck och har kontakt med både de bra och dåliga sidorna hos sig själva. De kan ofta formulera och illustrera skönheten genom det mörka de bär på.

Mim kommentar:Det tror jag stämmer. Jag upplever själv större kreativitet under olika bipolära skov.

9. Söker efter meningen

Alla vill vi hitta meningen med livet. Vi vill veta vad vi gör och om det är värt det och om vi är på väg åt rätt håll. De personer som lever i en dold depression vill också veta detta och alla försök att finna meningen eller en känsla av tillfredsställelse gör att de alltid håller hoppet uppe för nästa svar. Känslor av otillräcklighet och rädsla är ingenting konstigt för en människa som lever med en depression. De försöker oftast att överkompensera i livet för att försöka dölja sina svagheter. De kanske byter inriktning ofta eller riktning i livet flera gånger, de ägnar mycket tid till att söka lyckan och de strävar ofta efter mer och mer.

Min kommentar. Tycker att texten speglar det bra.

10. Små rop på hjälp

Även en person som har lärt sig att leva med sitt dåliga mående och den kamp det innebär behöver få hjälp. Personer som lever med depression kan ibland ge ifrån sig små tecken av rop på hjälp och dessa kan vara svåra även för ett tränat öga att se. Ibland kan det vara farligt för en person att lämnas ensam i sin depression, även om de själva vill bli lämnade ensamma. Ibland kanske den som är deprimerad räcker ut en sökande hand själv eller till och med öppnar upp sig själva för dig som medmänniska. Dessa stunder är de mest kritiska eftersom de är extra starka. Det är dessa stunder som kan svetsa dig samman med den deprimerade och att ni kan skapa förtroende för varandra vilket i sin tur öppnar upp den människa som lever under plågsamma förhållanden.

Min kommentar:Känner igen mig helt i texten.Just det där att man lärt sig att leva med sitt dåliga mående. Det betyder inte att man mår bra.Ibland ger man trots allt upp och orkar inte mera.

11. Söker kärlek och acceptans

Att hålla uppe en sköld mot världen för att inte släppa in människor att se alla demoner som bor på insidan av dig själv skapar en större distans mellan dig och omvärlden. Du kan tro att du skyddar dig själv genom att hålla människor utanför eller genom att lura dig själv och andra att livet inte är så farligt ändå. Det är helt naturligt att agera på det sättet eftersom vi vill skydda oss själva från att våra hjärtan ska krossas eller att vi ska krossa någon annans hjärta. Det är precis tvärtom.

Min kommentar:Stämmer väldigt bra.

Vänd inte ryggen mot en människa som kämpar

Många av er som har läst den här texten kanske känner igen sig på någon punkt eller känner någon som gått igenom någonting liknande. Du vet hur enkelt det är att känna sig ensam eller övergiven. Artikeln handlar i första hand om personer som lever med en dold depression men faktum är att många depressioner går förbi oss helt osynliga för världen. Vi lever i en värld som entusiasmerar oss till att dölja våra känslor, speciellt om de är mörka och lite obehagliga. Det ska vi inte göra.

Det viktigaste för människor med dold depression att förstå är att de söker efter kärlek och acceptans precis som vilken annan människa som helst. Det gör vi alla. Den enda chansen att nå dit är genom att sprida kärlek och acceptans själv. Vänd aldrig ryggen mot en människa som kämpar. Vad det än är. Älska personer när de har det svårt. Gråt när du behöver det. Räck ut en hand när någon stänger dörren för en annan. Öppna ditt hjärta, även om det känns läskigt att göra det. Om vi fortsätter att dölja det som är dålig så kommer även det som är bra att försvinna.

Min kommentar:Det svåra är acceptansen hos sig själv.Acceptera att man har problem längtan efter andras förståelse.Men svårt när man inte hittar den hos sig själv.

Källa: Lexi Herrick

Bild: Pixabay

En fråga från en mamma på nätet.

Kan man dölja en depression?

Jag är en 35-årig 3-barnsmor som inte får någon som helst ordning på livet, främst självkänslan och ekonomin har drabbats då jag nyligen skaffat mig akademisk utbildning och nu gått arbetslös i tre år sedan jag tog min examen. Livet var jobbigt på vissa sätt även tidigare, och utbildningen var mitt sätt att få ordnig på livet. I stället blev det ett rejält magplask. Hur som helst mår jag riktigt dåligt. Har pratat lite med min distriktsläkare om det och fick fylla i nån enkät, som visade att jag visst var lite deprïmerad men inte så farligt. Men faktum är att det känns rätt allvarligt faktiskt, jag önskar mig ofta bort från allt och känner att livet inte är värt nåt för min egen del. Jag vill dock abslout inte att mina barn och min man ska drabbas av detta så därför finns ändå nån spärr, ännu i alla fall. Men det jag undrar över är om jag kanske bara inbillar mig att jag är riktigt deprimerad, jag är nämligen så bestämd över att ingen ska veta hur illa jag mår och det konstiga är att jag lyckas dölja det (inte helt för min man ), alla i min omgivning tycker alltid jag ser fräsch ut mm. Ja men herregud, det är ju mitt sätt att inte gå under helt, jag måste klä mig snyggt, sminka mig osv, dels för att lura andra men oxå för att hålla mig uppe. Men på det där testet jag gjorde på VC var detta med utseende en punkt och detta gjorde mig arg. Bara för att jag fortfarande bryr mig om hur jag ser ut, kan jag inte vara deprimerad då? Jag mår ju verkligen skit!! Men när / om jag dör så vill jag bli hittad i skapligt skick och att mitt hem ska vara välstädat. Vad ska jag göra , mår ju jätteskit men skäms så över det.
Avatar Jan Wålinder
professor, specialistläkare, Mölnlycke
2006-09-05 21:32

Svar

Tack för Din fina beskrivning av hur Du mår och känner Dig. Jag får ju det bestämda intrycket att Du är ordentligt deprimerad.

Det är långt ifrån ovanligt att en deprimerad person försöker hålla en ”frisk” fasad utåt,se glad och bekymmersfri ut, inte slarva med den personliga hygienen, kläder mm. Man försöker på många olika sätt se till att omgivningen (även den egna familjen) inte skall se hur dåligt man verkligen mår .

Vad Du behöver nu är att få kontakt med en psykiater på närmaste vuxenpsykiatriska mottagning för att få råd och hjälp att komma ur Din depression. Idag finns så många effektiva behandlingar att tillgå. Vänta inte, sök hjälp nu. Jag önskar dig god och snabb bättring.

Vänliga hälsningar Jan Wålinder professor, psykiater.

 

Kan man dölja en hypomani

”Att leva med bipolär sjukdom innebär en komplexitet genom att personligheten och sjukdomsbilden sammanflätas, detta kan upplevas som en kamp mellan vad som tillhör den egna personen och vad som är orsakat av sjukdomen. Det blir en strid att försöka förstå och vara i förbindelse med sig själv, detta kan upplevas som ett liv i kaos. Även under de perioder där sjukdomen inte är lika framträdande kan livet präglas av skuld känslor skam och dåligt samvete för handlingar som utförts under perioder av sjukdomen.(Browne & Russel,2005).

”Att pendla mellan hypomani/mani och depressiva tillstånd upplevs ibland som att pendla mellan att vara enormt stark och helt kraftlös. På grund av dessa växlingar kan upplevelsen av att lära känna sig själv och leva i samklang med sig själv vara svårt. Ovissheten om vilket mentalt skick han eller hon befinner sig i nästkommande dag leder till en ständig närvaro av rädsla för hur framtiden ska ta sig i uttryck (Rusner et al. 2009)”

Min kommentar:
Precis så här upplever jag det känslan av att inte veta vem man är.Texten sätter precis ord på det. Att inte veta vad som är ens naturliga jag.Och hur påfrestande det är att ständigt måste förhålla sig till detta.

”Bipolärsjukdom är en psykisk sjukdom som i många fall inte är synlig för omvärlden. I vår kultur är det tabubelagt och kan betraktas som något fult och konstigt att leva meden psykisk sjukdom. Många försöker dölja sin psykiska ohälsa och anstränger sig för att uppvisa ett normalt yttre trots att en storm pågår inombords.Påfrestningen av att försöka dölja sitt sjukdomstillstånd leder ofta till att personen upplever en splittrad livsvärld och mycket energi går åt till att ”hålla skenet uppe” för omvärlden.”(leva med bipolär sjukdom Tom Fahlen).

 Min kommentar:
Det här är väldigt intressant.Det är precis så som jag är . Försöker att visa på en normal fasad vilket tar enormt mycket inre energi. Det är inte alltid som andra förstår att jag är inne i ett skov. Speciellt inte i ett hypomaniskt skov(iallafall inte från början).Man framstår kanske bara som trevlig rolig mysig att sitta och prata med.Det är upplyftande att sitta med glada och posetiva människor. Vilket man känner sig som just då.En trevlig och rolig person(som man inte är i vanliga fall;)).Man känner sig bra och världen känns bra(och ännu längre in i hypomanin så känner man sig bäst).Visst låter det trevligt.Och man kan oftast ”hålla”ihop sig ett par timmar. Och visa en något så kallad normal funktion framför andra.För att man försöker dölja sin psykiska ohälsa och sitt mående.Man vill inte verka konstig på något sätt.Kanske ungefär som att man är lite full och vill inte visa andra det. Man vill inte att det skall framstå som att man har dålig karaktär göra bort sig själv(i synnerhet då man har en personlighet där man helst inte vill visa såna sidor av sig själv).Man försöker att skärpa till sig.Men så småningom längre in i hypomanin så hamnar man i att ”göra bort sig” kategorin ändå;). Men då bryr man sig inte längre(man har  förmodligen inte någon(eller i vart fall väldigt lite eller växlande insikt) sjukdomsinsikt och känner inte att man gör något som bryter mot normerna man har annat att tänka på.Och man känner sig bara som bäst ändå och mår superbra.
När alla har gått hem  så sitter man uppe hela natten eller sover två timmar vaknar helt pigg vill inte behöver inte sova(sånt märks förstås av nära familjemedlemmar och där blir det svårt med fasaden). Håller på med diverse projekt som till exempel shoppar på nätet, chattar med främlingar, skriver poesi kanske hundra stycken på en vecka. Städar och kastar och rensar i hemmet mitt i natten.Och på dagarna är man full med energi med massor av olika projekt.
”Det är vanligt att den maniske bagatelliserar allvaret i sina symtom eller döljer dem tillfälligt”. (Psykiatrisydväst))
Min kommentar:
Att dölja och bagatellisera kan man det? Ja till viss del kan man det(genom olika källor litteratur på nätet samt egna erfarenheter och iaktagelser).Men det krävs att man har en viss mån av sjukdomsinsikt för att kunna göra det.Man måste veta någonstans i sitt inre att man är inne i ett skov tex en mani(sjukdomsinsikten kan förvisso komma och gå).

Om personen tex är rädd för inläggning på psyket så kan en person samla sig så pass mycket hos läkaren så att denne inte förstår hur sjuk personen egentligen är. Anhöriga kan stå där helt förtvivlade när de ser att deras anhöriga inte får adekvat hjälp.”Det är vanligt att den maniske bagatelliserar allvaret i sina symtom eller döljer dem tillfälligt. Lyssna på vad anhöriga och andra berättar samt läs i journalen om eventuella tidigare manier”.(Psykiatrisydväst.se)Men en person som verkligt inte har sjukdomsinsikt har väldigt svårt att dölja det faktum att han är sjuk.

Personliga erfarenheter blandat med fakta Bipolär

Upplever ofta att det finns okunskap ute i samhället när det gäller bipolär sjukdom. Därför skulle jag gärna vilja belysa och dela med mig av mina personliga erfarenheter kring ämnet. Blandat med lite fakta som finns på nätet(hänvisar till sidorna).Den här är ingen större planerad artikelserie utan bara skrivit utifrån mina tankar som jag har omkring ämnet.Jag skriver och tar upp frågor som kommer på vägen.Frågor som jag funderar på. Frågor som andra ställer och undrar över till exemepel skillnaden mellan mani och hypomani.

Några frågor som jag tänker ta upp är

Vad är bipolär sjukdom

Skillnaden mellan hypomani och mani

Syns bipolär sjukdom alltid utanpå

Hur är det med sjukdomsinsikten

Mediciner konsekvenserna med det

Depression

Personliga erfarenheter

Anhörigas upplevelser

övriga frågor som kommer på vägen under skrivandets gång

 

Bipolär sjukdom(källa 1177 skåne)

Bipolär sjukdom innebär oftast att vara manisk eller deprimerad i olika perioder. Däremellan brukar man må bra och kan ofta leva som vanligt. Det är viktigt att få behandling om du har bipolär sjukdom, eftersom både manier och depressioner kan leda till svåra följder för dig själv och andra.

Det finns olika typer av bipolär sjukdom. Sjukdomsförloppet kan förändras med tiden, och därmed vilken typ av bipolär sjukdom man har. Den mest kända varianten av bipolär sjukdom kallades tidigare manodepressiv sjukdom.

 

Symtom

Symtomen på bipolär sjukdom är symtom på mani och depression. Oftast kommer de i olika perioder, men en del kan ha maniska och depressiva symtom samtidigt. Några har bara maniska sjukdomsperioder, men det är ovanligt.

Mani

Om du har en manisk period kan du vara

  • överdrivet glad och upprymd
  • överaktiv
  • ha ett extremt stort självförtroende.

De flesta behöver mindre sömn än de brukar. Vissa blir irriterade lättare än vanligt, eller till och med aggressiva.

Man kan få dåligt omdöme och göra ogenomtänkta saker, som att göra av med mycket pengar eller försätta sig själv eller andra i farliga situationer.

Om de maniska symtomen är lindriga och inte leder till konflikter eller får andra allvarliga följder, kallas tillståndet för hypomani.

Depression

Om du har en depression känner du dig sällan glad, inte ens när du gör sådant som du vanligtvis brukar gilla. Lusten och orken att ta itu med saker minskar eller försvinner, och även vardagliga sysslor kan kännas tunga.

Det är också vanligt att man

  • har svårt att koncentrera sig
  • har dåligt självförtroende
  • har obefogade skuldkänslor
  • har svårt att sova
  • inte vill äta eller äter mer än vanligt
  • känner hopplöshet
  • har minskad sexlust.
  • Om depressionen djupnar kan man få självmordstankar.

Du kan ha en depression utan att det handlar om bipolär sjukdom.

Läs mer om olika typer av depression och vad som kännetecknar dem.

Psykotiska symtom

En kraftig mani eller svår depression kan leda till att du uppfattar och tolkar verkligheten på ett annorlunda sätt än vanligt, en så kallad psykos. Symtomen vid en depressiv psykos kan till exempel vara att tro att man är utsatt för förtal eller förföljelse. Vid en manisk psykos kan det förhöjda stämningsläget med det starka självförtroendet leda till att man till exempel tror att man kan lösa världsproblem.

De psykotiska symtomen brukar försvinna i takt med att man börjar må bättre.

Lindriga symtom som inte är sjukdom

Alla människor svänger ibland mellan att känna sig nöjda eller mindre nöjda med sig själva och sina liv. Det är vanligt med perioder av lindrig nedstämdhet som inte kan betraktas som depression.

En del personer har dessutom återkommande perioder med glatt humör och kreativitet, bättre självförtroende och mindre sömnbehov. Symtomen är då så lindriga att du ändå har full kontroll över dig själv, och det hela går över utan några problem.

Det här kan vara ett förstadium till bipolär sjukdom, men det kan också vara så att du har ett temperament där humöret lätt svänger. Det kallas ibland för cyklotymt temperament. Det är då inte frågan om någon sjukdom, utan om en typ av personlighet. Många med den här sortens humörsvängningar har nytta och glädje av sin energi, kreativitet och sitt goda humör. Samtidigt kan man behöva lära sig hantera sina humörsvängningar.

Om du ofta har perioder med nedstämdhet kan olika stresshanteringsmetoder vara till god hjälp, till exempel att öka förmågan till medveten närvaro, så kallad mindfulness.

 

Olika former av bipolär sjukdom

Sjukdomsförloppet vid bipolär sjukdom kan vara mycket olika för olika personer och kan även förändras med tiden.

Om depressioner varvas med kraftiga manier, ofta med psykotiska symtom, kallas tillståndet för bipolär sjukdom typ 1. Om depressionerna istället varvas med hypomanier kallas tillståndet för bipolär sjukdom typ 2.

En del har mer av maniska perioder, andra mer av depressioner. Ibland kan man ha så kallade blandepisoder med både maniska och depressiva symtom samtidigt. Sjukdomsepisodernas längd varierar också. En del har mycket långvariga manier och depressioner, medan andras symtom bara varar några få dagar.

Många som har bipolär sjukdom är helt utan symtom mellan sjukdomsepisoderna, medan andra har ständiga humörsvängningar. Några är nästan konstant deprimerade och har mycket korta perioder med hypomani eller mani.

Börjar ofta med depression

Bipolär sjukdom börjar ofta med en eller flera depressioner. Då kan det vara svårt att veta om det är en vanlig depressionssjukdom utan manier, eller om det handlar om bipolär sjukdom. Återkommande depressioner är betydligt vanligare än bipolär sjukdom. Om man har börjat få depressioner i tonåren kan man ha en större risk att få bipolär sjukdom.

Bipolär sjukdom typ 1

Bipolär sjukdom typ 1 är den form av sjukdomen som är mest känd, och som tidigare kallades manodepressiv sjukdom. Den innebär att du omväxlande får kraftiga manier och svåra depressioner.

Båda tillstånden är allvarliga och innebär ofta att man får svårt att klara sig själv. Särskilt vid mani brukar det vara nödvändigt att få vård på sjukhus. Om man får en kraftig mani kan man bli så uppvarvad att man helt tappar omdömet. Man kan också bli så aggressiv att man blir farlig för sig själv och andra. Vid en svår depression kan det finnas risk för självmord.

Ibland kan det behövas tvångsvård. Det kan hända om man riskerar att skada sig själv eller andra, och inte själv inser att man är sjuk.

Mellan perioderna av sjukdom kan man ofta må bra och leva som vanligt.

Det är vanligt att man blir sjuk för första gången i tonåren. Risken att bli sjuk är större om man har en nära släkting som har sjukdomen.

Bipolär sjukdom typ 2

Många som får återkommande depressioner har också perioder med hypomanier, alltså lindrigare maniska symtom. Symtomen kan då vara att du får ökad energi, större kreativitet, skämtsamhet och ett allmänt glatt humör som kan vara svårt att uppfatta som ett sjukdomstillstånd. Det är ändå viktigt att kartlägga de perioderna, eftersom vanlig depressionsbehandling ofta inte fungerar.

I stället måste man få medicin som stabiliserar stämningsläget. De allra flesta som har bipolär sjukdom typ 2 utvecklar aldrig några riktigt maniska perioder, men ungefär en av tio gör det.

Snabb pendling mellan mani och depression

Sjukdomen kan ibland förändras så att man snabbt pendlar mellan depression och mani. Om man har fyra eller fler episoder av mani eller depression under ett år kallas tillståndet rapid cycling. Det betyder just snabb pendling.

Ibland är svängningarna ännu snabbare, och kallas då ultrarapid cycling. Det kan ibland vara svårt att skilja från andra tillstånd som borderline eller adhd. För att diagnosen och behandlingen ska bli rätt bör tillståndet undersökas noga.

Manisk period och depression samtidigt

Ungefär en tredjedel av alla som har bipolär sjukdom har vid en eller flera perioder blandade tillstånd med både maniska och depressiva symtom samtidigt, så kallade blandepisoder. Man kan till exempel vara manisk och samtidigt ha depressiva symtom som förtvivlan och hopplöshetskänslor. Man kan också vara deprimerad och samtidigt överaktiv som vid mani

 

Min bipolära historia

I ett samhälle där människor lätt stigmatiseras särskilt när det gäller psykiska sjukdomar och psykisk ohälsa. Jag har funderat mycket på saken. Hur öppen bör eller kan man vara när man skriver på sociala medier och i offentliga forum.

Det får ju förstås konsekvenser. Både för sig själv och nära anhöriga.Jag har tills alldeles nyligen försökt att behålla allt för mig själv. Skydda de som finns runt omkring mig. Skydda mig själv.

En anledning har bland annat varit att det har varit svårt att acceptera att man lider av psykisk ohälsa. Samt rädslan av att stigmatiseras.Det skall erkännas att jag fortfarande tvivlar mellan varven(även om det inte finns någon tvivel hos dr).

Men genom att erkänna det offentligt så blir det någon slags acceptans för mig själv också;).Nu känner ju alla inte mig så helt offentligt blir det inte.

Jag är bipolär(och ja jag skriver ”jag”). Jag vet att man inte är utan att man har bipolär sjukdom. Men jag tycker inte riktigt att det stämmer. För att vara bipolär är så sammanflätat med ens egen personlighet ens eget jag. Jag har iallafall väldigt svårt att veta var gränsen går någonstans ibland.

Att lida av psykisk ohälsa är ju inte värre än av att lida av fysisk ohälsa. Iallafall inte praktiken.Nu vet jag att det tyvärr inte är likadant ute i den verkliga världen därute. Människor är inte alltid så förstående. Det har jag bla fått uppleva som svensk konvertit.

Men jag har liksom ingenting att förlora längre på att hålla detta hemligt för mig själv eller andra. Dels för att många redan vet om det. Har varit klart uppenbart för de nära i min omgivning under olika bipolära skov.

Lite kort historia kring min bipolära sjukdom.

Förmodligen så blev jag sjuk i 20 års åldern enligt läkare. Mestadels har jag varit frisk och normal;)(så normal som bara jag kan vara;)).Men mitt liv har varit en berg och dalbana på många olika sätt. När jag var 36 år så fick jag min diagnos. Medicineras nu med flera olika mediciner för att stabilisera med mående bland annat med litium(samma ämne som finns i batterier;)). Och det fungerar bra.

Ja nu har jag kommit ut från garderoben;). Så nu vet ni hur det ligger till;).

Kommer att skriva mera i mina andra inlägg. Börjar så här. Märker att jag ännu har lite svårt att vara för öppen när jag skriver. Men det kommer.

 

 

 

Nattprat

Det är mitt i natten och jag borde sova nu. Men sömnen lyser med sin frånvaro liksom tankarna bara flyger.Jag har i princip sovit 14 timmar(om inte mindre) på 10 nätter. I natt så sov jag(eller snarare morgonen)en och en halv timme.Jag är  lite uppvarvad det kan jag känna. Men ändå inte säker på om jag är lite uppåt eller bara helt galen som alltid;)

Nä nu är det dags att försöka att sova iallafall;).Det konstiga är att jag är så pigg.En och halvtimme och inte trött???Nä nu skall jag kolla på ett till avsnitt av serien Mentalist Sedan försöka att sova.

God natt mina kära.